Header

Oj oj oj vad tiden går fort..
Hinner fasiken inte med alls känns det som.
Mycket har hänt...
Alltför mycket...
Både positivt som negativt.
Men det som inte stjälper en, det hjälper en...
Enligt det där talesättet iaf.
Sedan är det nog upp till var och en att ha sina tolkningar av just den frasen...
Personligen ser jag inget positivt i det hela...
Känns som det blir en tyngre och tyngre ryggsäck för var dag som går...
Problemet är att den där ryggsäcken sitter fast. Skulle så gärna vilja hänga av den...slippa den hemska tyngden.
Känna lite frihet eller vad man ska kalla det...
Men man får liksom ta en dag i taget.
Köra sitt rejs eller nått sånt...
Men mitt i allt kaos så stannar man liksom upp och tankarna flödar över.
Bergochdalbana !
Tankar och känslor som jag inte vill ha.
Vissa dagar känner jag att det är bra att man är lite ensam hemma...
Ingen som ser eller hör...
Det är faktiskt lite chockerande att man kan som människa kan ha så mycket omedveten ilska, sorg och avsky.
Ibland så verkar det inte finnas något stopp på dom där tårarna...dom verkar aldrig sluta att komma.
På ett sätt är det skönt att låta dom rinna och bränna längs kinden, men ändå inte.
Hel mysko igentligen...
Man torkar bort tår efter tår tills man blir rödflammig och huden skriker åt en att sluta...
Men ändå på något konstigt sätt så intalar man sig själv att kanske tårarna tar med sig det där tråkiga och ledsamma...
Samma känsla precis som när ilskan träder fram...fast jag avskyr den.
Den får hela kroppen att skaka...
Hjärtat slår så hårt att revbenen värker.
Men kan man göra något åt det?
Ja visst kanske många tänker...
Men när man vet vad som orsakat det hela och även fått mer fakta, så känner man sådan konstig stumhet.
Som en rejäl käftsmäll.
Man ser sina älskade må dåligt...
Man vill "simsalabim" trolla bort att dåligt !
Få allt till hur det var förr...
Det braiga.
Men det är så många frågetecken...
Varför ??
Och det djävligaste i allt är att man har så många obesvarade frågor...
På tok för mycket frågor...
Men ingen vet något...
Ingen vill berätta...
Man får så fint vänta !
Jävla dumheter...
För att sedan tillägga att man trodde sig ha "sina nära" stöttande brevid sig.
Tänk så jävla fel man har...
Känslan när man pillar bort en skorpa som inte ska lossna är fasiken bättre...
Man har ju berättat...förklarat...
Men att ljuga, ignorera och låtsas som ingenting är väll kanske bättre.
Vad vet jag ?
Men det är stunder som nu, som man ser vilka som har hjärtat på rätt ställe...
Vilka som vet och bryr sig.
Nått ord, ett enkelt sms eller ett samtal kan betyda så oerhört mycket.
Mer än man tror...
Å med dom orden låter jag det negativa vara...eller försöker iaf.
🙊
Har och försöker se framåt i vad som erbjuds...
Låta barnen njuta av sin sommarledighet...
Ta tillvara på det solsken som kikar fram och njuta av tiden man har...
Varje dag är ju unik...
Precis som min kära lilla familj 💕
Visst kan vissa dagar vara en stor prövning med 2 stycken 14-åringar som har sina hormoner överallt...och en liten 7-åring som vill mer än han kan...
Men att bita sig i läppen när dom dagarna trillar förbi och le gör det hela så mycket enklare...
Man har ju själv vart där...fast jag minns det inte, men ändå...
Eller man kanske minns "delar" av det men har förträngt det..ha ha ha...
Oavsett så är det en prövning med tonåringar hemma.

-Ska ha
-Orättvist
-Vägra lyssna
-allt är jobbigt

Fyra meningar som säger allt om "fjortisar"
Ha ha ha... 😜
Eller en del av dom iaf.
...vissa dagar vill man bara sätta silvertejp över munnarna på dom för att slippa höra spruckna röster..,hormoner som pratar mer än hjärnan hinner med.
Handlingar före tänkande...
Härlig ålder det där... 😁👍
Har allvarligt talat haft tanken på att skaffa en sån där hörapparat som man kan stänga av ljudet på. Det skulle vara nice ibland...😜
Men bara ibland...
För mycket av det goda kanske man kan kalla det 😊

Nu har vi iaf. klarat av skolavslutningen, om man ska tassa vidare i skriveriet...det vart ju en liten omställning här hemma och rutiner bröts som resulterade i sår, tårar och ilska.
..men med tålamod, tålamod och mer tålamod blir det bättre...
Små små steg...
Varje dag lär man sig något nytt...
Har även fått hjälpen att "dela upp" tillvaron i 3 sk korgar...
Och det är till en sån stor hjälp..
Helt galet vilka knep och knåp det finns...
😃
Allt från små grejer förr som ledde till massiva bråk har nu minimerats till en fjärt i havet...
Inte ofta, men det händer då och då...
Och hellre lite än inget...
❤️
Men nu ska geniknölarna vila och kvällsmys intas...
Storebröderna friar ute, lillebror donar på rummet och kaffet är slut....
Klockan tickar iväg för fort i sin vanliga ordning så det börjar bli dax att runda av....


Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments