Header

På väg hem från jobbet igår slog det mig hur sjukt fort tiden går ibland...
Det är ju vår!
Tyckte det nyligen var vallar av snö...
Massor av snö och hoppet om sommaren var så långt borta....
Men helt plötsligt slår man upp ett par grusiga ögon av en hemsk väckar klocka som skriker...man hasar sig upp till köket och slår på kaffe bryggaren och gluttar ut och ser grönt gräs och dom första maskrosorna som tittat fram.
Solen syns...
Ganska härlig känsla faktiskt...
☀️
Har faktiskt mitt i alla måsten och lite jobb kunnat avnjuta lite sol och värme på altanen.
Har även haft påhälsning av en fet humla som verkade lite vilse.. 😁
Surrar runt på altanen, kommer in i vardagsrummet och spanar lite och flyger sedan iväg.
Det här låter kanske fel i vissa öron, men det där dova durrande ljudet när dom vinglar fram är smått mysigt.
Så "feta" och så söta...
Ha ha...🐝
Funderar allvarligt på att bygga ett litet humle bo vid vår lilla gräskulle...
Krukor har man ju alltid liggandes, hö eller spån ordnar man ju super lätt från djuraffärn...
Ska bara få tummen "ur" först...har typ en miljon andra projekt på gång...
😜
Men det är så typiskt egentligen, man påbörjar en sak och helt hux flux så gör man något helt annat.
Tyvärr ser ju hela uppfarten och trädgården ut som "tajkon" här hemma.
Men nog tusan blir det bra i slutändan.
Positivt tänkande...
🍀😁
Enda problemet som är jobbigt, är att man vill ha det klart nu.
Gärna igår eller för en månad sedan.
Känslan är nog värre än när man måste vänta på tomten för att få sin julklapp.
Men det kanske är som talesättet säger...
...den som väntar på någe gott...
💕
Och på tal om väntan så kan jag med handen på hjärtat slänga in lite ord om allt kaos familjen går igenom just nu.
Från lycka till mindre lycka, tårar, frågetecken och undran.
Men efter dagar och timmar med prat, kramar och ett känslomässigt kaos, så tror jag att vi kommit varandra ännu närmare nu mot då, om det nu är möjligt.
Tänk att något så fel, hatiskt och tragisk av 2 personer (kanske fler) som tyvärr pratat med ord och lögner får en att spana efter den där lilla lampan i mörkret.
Man kramar bara varandras händer lite mer...
Jag vet att det jag skriver kanske låter galet...fel...knäppt...
Lite av frågetecken. Stora som små...
Men i all enkelhet, så det som inte stjälper, det hjälper.
Sedan att det finns "sådana" som tycker på sitt sätt i sin lilla hjärna och total vägrar lyssna eller förstå. Tja vad ska jag säga ?
Fukk them typ...
Vi kör vårt rejs...
👍
Tillsammans är man starkare...
Om man ändå kunde ha alla tankar tillsammans.
Visst pratar man om tankar och finul.
Men i slutändan så brottas man själv med dom oavsett hur mycket man "ventilerat"...
Visst har jag många många gånger fått höra att jag inte ska lägga ner energi på att fundera och grubbla.
Att jag ska sluta lägga ner energi på sådana personer som suger energi...
Men tiden tillbaka vart det saker sagda.
Ord och meningar, även ett visst sätt, eller kanske ett beteende...
Sådana "grejor" som fått mig att tröttna på allt.
Har gått igenom allt i skallen gång på gång.
Ställt frågorna till varför ?!
Men la ner allt efter ett tag.
Finns liksom inget svar!
Har därför samlat ihop allt i en säck...
Virrat massor, massor av tejp runt och slängt in skiten i ett litet mörkt kallt hörn.
Jag kanske inte blir av med det för gott.
Men bara vetskapen att jag klivit över det hindret. Gör att jag känner mig 5 kg lättare i själen...
Fått förklara hur jag tänker och känner för mina nära och kära...
Jag har 210 % förståelse...
Det är helt uppriktigt personen i fråga som är trasig...
Så med dom orden dammar jag av händerna och låter det vara så.
Känner att jag kan inte sitta och predika en hel bok på 800 sidor om sådant tramms...
Neee...
Life goes on...
Å imorgon är det första dagen på maj månad...
Mycce händer...
Men nog fasiken blir det bra av allt det å...
Ska faktiskt ta det lungt nu några dagar framöver...kanske linda in mig själv i bubbelplast...allt för att hålla mig hel.
Har sista tiden snubblat, klämt, skurit, bränt och klantat mig...
Varje dag något aj aj...
Ärrad och blå tjej... *suck*
Men 10 fingrar och 10 tår..
Positivt tänkande liksom 👍😁

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Är så sjukt trött!
Trött på att det alltid ska vara någon form av drama.
Hatdrama eller tycka synd om mej drama.
Känner att en droppe till så har bägaren runnit över.
Jag hatar att aldrig veta någonting, att ständigt leva som i en fråga!
Jag hatar att aldrig förstå mina tankar, varför de finns!
Avskyr att vakna upp i det som kallas er verklighet...
-för mig är det bara en mardröm!
För jag har ju äntligen lyckats somna ifrån MIN verklighet.
-Men vadå verklighet förresten?
Det ordet finns inte med någon standarddefinition.
Mitt i allt kaos vänder saker och ting till något annat.
Det vänder till smutskastning eller vad man nu ska kalla det.
Oavsett tycke och tankar från "folk" så kommer jag låta tankarna komma.
Munnen får nämna det som vill komma ut.
Är så trött på att låssas att allt är super.
Så trött på att bli skyfflad åt sidan av någon underlig orsak som jag nog aldrig kommer förstå.
Så trött på att höra "babblet"som aldrig vill sluta...det är som ett eko...
Alla frågetecken tar liksom aldrig slut.
Hela kroppen har värkt idag...
All information som bombarderats...
Smärtsamt !!!
...samma smärta som ett skrikande ärr orsakat.
Samma smärta som när man blir lämnad ensam med ett stort djup inom sig.
Men även samma smärta som ändlös kärlek.
Oavsett smärta så är den för djävlig.
Hemsk och orättvis.
Men oavsett vad man har för suddigumm så går det aldrig att sudda bort...att riktigt radera...
Men idag förvånade mycket mig.
Några ord som ledde till mycket tårar.
En del glädjetårar som kom likt en liten chock...något jag aldrig hade trott...
Lite värmande för hjärtat...
Något som behövdes...
Lite av en stöttepelare för själen.
Tänkt att något så litet som nått fjuttigt ord, kan hjälpa så in i bövelen mycket.
Så tack!
En stort och varmt tack till dej-er som lånat ut er en snabbis till mina ord. 💕
Nu kan man fortsätta med familjen.
Stötta, älska och klia huvud...
Orka mer...
Förstå mer...

Likes

Comments

...funderar på om man ska "bara vara"
Klistra på ett "leende"
Eller helt enkelt spy galla...
Tankarna är många, samma lika gällandes känslor...
En del av mig vill bara gråta tills tårarna är slut och sedan bara känna den där tomheten...
Fast å andra sidan så kan jag inte göra det...
Eller kan jag?
Att gråta och släppa ut allt kan ju vara bra.
Kanske låta folk få se vilka sidor jag har...låta dom läsa "mig"
På så vis kanske man slipper alla funderingar, missförstånd och tissel tassel...
För på ett sätt är ju alla som en "bok"
Många kapitel...
Ord som inte blivit sagda eller berättade...
Ord som blivit skriva i tystnad.
Men för att kunna visa vilka kapitel man har så måste man ju våga visa...
Låta folk få läsa...
Och vägen dit känns väldigt lång.
Mer ofta än sällan.
Fast jag har ju nämt det förr och gör det igen...
Små små baby steps 👣 på den grusiga vägen...å hellre små grus än stora stenbumlingar i skorna.
😁👍
Men för att fortsätta på nya skrivna rader och skutta över till något helt annat än depp skriv så är bilen fullpackad och redo för en tur till loppis imorgon.
Fick ett ryck och rensade upp i det gudförglömda garaget tidigare i veckan.
Var så galet sjukt mycket plock.
4 flytt kartonger och 3 sopsäckar med onödiga ting vart det totalt.
Så nu slipper jag få frispel varje gång jag öppnar dörren och jag hoppas även få iväg så mycce som möjligt på loppisen.
Det som inte säljs skänks till någon organisation .
Även besök till UFF-lådor blir det.
😃
*stolt*
Måste ju stoltsera lite ju
😄
Det behövs verkligen i dags läget...
Sprida lite happyness omkring mej.
Är så galet mycket omkring en just nu...
Allt från Sjuka anmälningar från "visst" folk så man tappar hakan i golvet...varför? Jo bara för att dom kan.
Kommer aldrig förstå mej på sådana ???
Å att fråga gör en bara arg...
Tror inte jag får nå bra svar heller om jag ska vara helt ärlig.
Så att stanna vid det där frågetecknet tycker jag räcker alldeles utmärkt.
Say no more !
Mer galet är dock kidsen hemma...
Allihopa är lite av vandrande mysterium för mej...
Men vad kan försigå i huvudet på 2 stycken 14-åriga grabbar ?
Hi hi hi...tänker inte ens spekulera i det...
Låter den meningen stanna som en mening.
Har vaga minnen från när jag själv var en sån där "fjortis"
Hujedamej säger jag bara...
Men så länge dom "sköter" sig, så håller man jämna steg frammåt 😃
Eller jag försöker iaf.
Har sista tiden tillbaka försökt få in rutiner som funkar bra med hela familjen.
Att leva med Asperger...
När, var och hur?
Att tänka till...
1. Vad ska han/hon göra?
2. När ska han/hon göra det?
3. Var ska han/hon vara?
4. Med vem ska han/hon vara?
5. Hur länge ska han/hon hålla på?
6. Vad ska hända sedan?
7. Vad ska han/hon ha med sig?
😶
Att alltid tänka, planera och förklara.
Visst det är ingen "stor" grej...
Men väldigt nytt...
Väldigt tålamodsprövande för alla berörda...
Svart på vitt så har och är det vissa kvällar då man känner sig totalt värdelös, ex när helvetet bryter lös pga en miss i planeringen.
Alla oros tankar på vad som händer bakom den där låsta dörren.
Man har ju sett ärren...
Hört lögnerna...
Allt
Man känner sig så jävla trasig...men mer å mer blir det positivt.
Visst varje dag är en utmaning. Men en lärorik sådan.
🍀
Men när jag får vakna upp varje morgon och få prata, kramas och busa med mina hjärtegryn.. det gör faktiskt allt det där "tråkiga" till en liten fjärt i havet.
💕
Försöker att ha tankarna på - att allt negativt, för något positivt med sig.
Allt har en mening.
För så är det ju.
Eller hur !!?
Men nog om allt tråk, onödigt, argt, glatt och ointressant som kommer ut från mej ikväll...
Vill ju inte framstå som nån galen psyko tant.
Rena rama horror movien typ.
Och på tal om film, så ska jag med ljus å lyckta försöka hitta en gammal film.
Änglahund.
Underbara lilla film...
Får se vad man hittar i skattkistan.
Men nog om det...
Nu ska det kanske packas lite matsäck för morgondagen och sedan krypas i säng.
(om jag orkar) dvs.
Kanske hålla en "halv"tumme att den där John B har vägarna förbi snart...






Likes

Comments