Uppfostra hästen med respekt. Att dalta är nästan lika illa som att slå

v Något av det absolut värsta jag vet , det är ouppfostrade hästar. Det kryper i kroppen på mig när jag träffar på hästar som knappt går att leda till eller från hagen, dom kan inte stå still på gången, nafsar, puttas med huvudet , vägrar lyfta hovarna när dom ska kratsas eller slår med benen när skydd/lindor ska på.

För mig är allt det där något man lär hästen redan som liten , att helt enkelt bli hanterad. Någonstans på vägen har det gått snett när hästar blir jobbiga att hantera och för mig är det oacceptabelt att man då inte tar tag i problemet och ser till att hästen accepterar att man håller på med den utan dumheter.

Det är varken roligt , gulligt eller häftigt att din hovslagare eller veterinär ska behöva riskera livet för att kunna sko eller vårda din häst vid behov. Inte särskilt roligt är det för utomstående personer att måsta handskas med en halvgalen häst varje gång dom har in och utsläpp på sitt schema. Att ha en bortklemad häst är livsfarligt i längden.

Att skylla på att hästen står högt i blod eller är en tävlingshäst med nerv , det köper inte jag. Jag har jobbat i både travstall som dressyr och hoppstall där hästarna går allt från unghästklasser till Grand prix. Jag har hanterat såväl hingstar som griniga märrar med mycket egna idéer . Jag har även jobbat i ett stall där vi enbart tog in hästar som hamnat snett i livet och hade diverse problem . Alla dessa hästar gick att få hanterbara men det gällde ju att hela tiden jobba med problemet . Att hela tiden kräva respekt men även att visa hästen respekt.

I Italien hade vi två hingstar , Camerad och Valentaine (Valetino) dom var totalt olika . Varandras motsatser . Camerad var 5 år då och världens coolaste, han hade alltid fötterna på jorden och brydde sig inte ett dugg om ston eller vem som hanterade honom, han var en gentleman och skötte sig i alla lägen. Valentaine däremot han var mer eller mindre galen. Den enda som aldrig hanterade honom med spö/sopkvast eller annat tillhygge var jag och mig var den enda han faktiskt respekterade oxå. Övrig personal , ägare och min arbetsgivare började redan att veva och vifta med nånting redan innan dom öppnat boxdörren , han hade alltid grimma på sig så att dom fort kunde få fatt på han i boxen och sen var det livat fram till att ryttaren satt på ryggen och inne i ridhuset. I ridhuset reds han alltid ensam då han annars gav sig på dom andra hästarna.

Valentaine hanterades alltid stenhårt, med slag , skrik och ibland sparkar . Folk var helt enkelt rädd för honom och det här var deras sätt att bemästra honom. Jag vet inte om Valentaine alltid hade varit så här eller hur det började men jag vet bara att han var en fruktansvärt missförstådd häst som förmodligen varit dåligt behandlad och uppfostrad redan som liten.

Han blev givetvis mitt projekt, jag gav mig fan på att inte behöva riskera livet för att hantera honom . Jag krävde alltid att han skulle respektera mig och mitt område men jag gav honom oxå respekt tillbaka. Jag använde aldrig pisk eller tillhyggen, jag skrek eller slog honom aldrig däremot fick man vara extremt tydlig med kroppsspråk och aldrig chansa med honom. Jag gjorde samma rutiner varenda dag med honom och gjorde på samma sätt varenda gång, upprepningar och tydligt vida vad som var mitt område och vad som var okej eller inte. Min vinst kom en kväll när jag kvällsfodrade och kunde sätta mig i boxen (på huk för att snabbt kunna resa mig ifall det behövdes) med valles huvud i min famn. Den kvällen grät jag som ett litet barn av både lycka och sorg över vad vi människor gör mot dessa fantastiska djur.




Självklart testade han mig med, det gjorde han i stort sett varenda dag. Provade att tjuvnypa lite här, slå lite där med en hov eller busa när man skulle leda och rida honom men det blev aldrig några större grejer av det för jag fortsatte att vara konsekvent och bestämd men samtidigt gjorde jag heller aldrig nån större grej själv av det.Vi blev kompisar och vi respekterade varandra. Gubbarna i stallet dom ruskade på huvudet och tyckte att jag var hjärndöd. Jag fick ofta frågan om jag ville ta livet av mig eller om jag hade problem i huvudet . I deras värld var hästen farlig och en farlig häst skulle man behandla illa tills den gav sig och blev snäll. Så fungerar det inte i min värld. En ouppfostrad häst blir farlig till slut , en arg och rädd häst blir oxå farlig till slut . En knäckt häst är en ledsen häst och en ledsen häst kommer ändå aldrig att kunna prestera nånting . Så för mig handlar det aldrig om att knäcka en häst , för mig handlar det om att visa hästen vilka regler som finns och vad som är okej eller inte , det handlar om ömsesidig respekt.

Valentaine såldes så småningom och jag skulle tro att han även kastrerades då han inte var något vidare avelsmaterial och han var väldigt tuff i sitt psyke. Han är dessutom bara ett av många exempel jag har stött på under mina år i hästbranschen.

Jag har stött på så många bortklemade hästar och det är nästan lika illa som i Valles fall. Hästar vars ägare står där och puttinuttar och gulliduttar samtidigt som hästen håller på att bita bort halva örat på ägaren eller drar iväg över hela gårdsplanen med ägaren hängandes i grimskaftsänden. Hästar som inte lyfter på fötterna eller ännu värre slår med fötterna när man ska hantera dom. Ägaren står där lite förlägen och innerst inne totalt livrädd för att få en hov i huvudet. Följden blir oftast att ägaren tänker....jag gör det där imorgon istället, eller nästa vecka eller äsch hovslagaren kommer ju om en månad så då kan hen kratsa hovarna då.

Jag läste för några dagar sen ett inlägg vars häst var jobbig för andra att ta in från hagen , den hade rest sig mot personalen och viftat med hovarna. Nu vet jag inte om ägaren tog så lätt på det som det verkade som i texten där det blandades in lite fniss och hi hi . Det fick mig att bli arg, det är nämligen inte ett dugg roligt eller gulligt och absolut inget man bara fnissar bort. Hästen får vara hur divig den vill men det där beteendet är aldrig okej någonstans. För mig är det en väldigt ouppfostrad häst som väljer att skrämmas på det viset för som jag förstod det som gjorde inte hästen så med sin ägare. Jag vill dock minnas att jag läst några gånger tidigare att hästen kan gå iväg med sin ägare och har svårt att stå still och liknande, varje gång skrivs det bort med att hästen är en diva. En ouppfostrad diva i mina ögon med en häst som bestämmer mer än vad den borde. Nu kan det vara jättesvårt att veta hur det faktiskt är eftersom man bara läser en text liksom , men utifrån hennes text så tolkar jag det så här och för mig är det inte ett okej beteende.

När jag jobbade i Stockholm hade vi en häst som alltid var ett rent jävla helvete att ta in från hagen. Han reste sig redan när han såg att man var på väg till honom , han bockade därefter runt runt tills att man öppnade grinden. Då kunde han resa sig igen och hota med att sparkas. Ägaren var väl medveten om problemet men tyckte att stigbett eller kedja var för brutalt, den kunde ju faktiskt få ett märke under hakan om man nöp till den med kedjan. Att vi som jobbade där riskerade livet varje dag för att ta in hennes häst det var inte så noga för henne. Min kollega var livrädd för honom och dom få gånger hon var tvungen att ta in honom så släppte hon honom helt enkelt så han kutade runt runt på gården som en idiot istället vilket resulterade i en jättearg hästägare och jättearg chef. Den här hästen var fruktansvärt bortskämd, ägaren gav den morötter var femte meter på väg till ridhuset ungefär och pratade bebisspråk . Till saken hör att det här var ingen unghäst eller speciell häst så utan den hade fått tagit över helt enkelt och den testade det även på oss då som skulle ta in den. Till slut ledsnade jag på att åka på skorna efter den och jag ledsnade på att få hovar viftade framför ansiktet på mig. Så mot ägarens vilja tog jag helt enkelt ett kedjegrimskaft och satte det på honom. Det krävdes ett ryck sen testade han aldrig mig nå mer och jag behövde inte gå med kedja på det viset nå mer heller. Det räckte med att fästa kedjan som ett vanligt grimskaft . Nu förespråkar inte jag att man ska gå runt å rycka en ouppfostrad häst med kedja utan jag ser hellre att man jobbar på ett annat sätt med den typen av problem , men här krävdes en quickfix för att kunna hantera hästen för oss utan att riskera livet och när ägaren vägrar inse problemet så fick det bli så den här gången.

Blir man rädd för sin häst eller man känner att man inte reder ut problemet så ta för guds skull hjälp av någon som kan hjälpa er att reda ut det. Att ignorera ett dåligt beteende kommer inte att hjälpa, det kommer bara bli värre och hästen tar snabbt över . Tar hästen över på backen så kommer den snabbt ta över när du sitter på ryggen oxå. Sen är man inne i ett dåligt ekorrhjul och till slut så står man där med en "farlig " häst och själv är du livrädd.

Sätt gränser för vad som är okej och inte okej , tumma aldrig på den regeln heller utan var konsekvent det mår din häst bäst av. Men kom ihåg att aldrig uppfostra din häst med slag eller skrik utan behandla den med respekt och respektera din häst tillbaka. Jag vet folk som kan stå å verkligen testa hästens gräns genom att pilla under mulen , nypa lite på den och allmänt göra saker som man normalt inte gör, bara för att se vart gränsen går. Dont do that. Snacka om att vara respektlös mot sin häst och när hästen väl ledsnar på att bli retad och säger ifrån , ja då kommer smällen på mulen ganska fort. FY och nej för att göra så. Testa inte din hästs tålamod och utnyttja inte att du har en snäll och tolerant häst, skapa inte problem som inte finns. Uppfostra din häst men behandla den med respekt.



Gillar

Kommentarer

Karoline
Karoline,
Så jäkla bra skrivet och jag håller med dig i allt. Sådana här inlägg är spännande och intressanta. Det skönaste med att ha dina hästar hemma är att jag slipper hantera andras, vet inte hur många gånger som magen knutit dig när jag ska ta in andras ouppfostrade hästar.
Nä usch vad rädd jag varit genom åren.

De som skyller på att deras häst har mycket blod... vad fasiken menar de egentligen? Är det en ny "grej" de kommit på för att prata bort att hästen är ouppfostrad? Nä jag förstår inte och då fort jag läser det så blir jag irriterad 😊
myakhalteke.wordpress.com
Fia_Jungdalen
Fia_Jungdalen,
Tack snälla du 💞 ja men jag fattar liksom inte hur man som ägare kan tycka att det är okej att ens häst flamsar omkring och faktiskt blir farlig. Jag förstår dom hovslagare som börjar ta extra betalt för bråkiga hästar och stallägare som gör detsamma. Det är ju helt vansinne att utsätta andra för det. Nä det där med mycket blod förstår jag inte heller. Visst att hästar idag avlas för att vara på tårna men bara för det ska dom inte vara svårhanterade, det beror enbart på dålig eller bristande uppfostran. Vissa hästar är skarpare än andra men med tydliga regler och en fast hand så ska det fungera ändå. Det ska vara så mycket som möjligt som hästen ska lära sig med ryttare på att jag tror arbetet från marken med vanliga baskunskaper glöms bort eller är för tråkiga att jobba med.
nouw.com/fia_jungdalen
Karoline
Karoline,
Nu har jag glömt om jag skrev på det här inlägget igår.

Men iaf, så himla bra skrivet. Om folk slutade dalta med sina djur så skulle vi andra inte behöva hotas med sparkar titt som tätt. Det hände ett antal gånger när jag stod i stall där vi hade pass med in och utsläpp. Fy vad rädd jag var för vissa och det gjorde ju inte saken bättre 😟
myakhalteke.wordpress.com
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229