Tillbaka på sjukan

Godmorgon!

Igår gjorde inte jag många knop, jag försökte ligga så mycket jag bara kunde. Värmde på en matlåda som fanns i kylen (tack svärmor) och låg sen å kollade serier större delen av dagen.

Jag fick många bra tips på just serier och valet föll på gossip girl . Lättsamt att kika på och inge blod ha ha. Annars gillar ju jag svenska kriminaldramor men just nu vill jag bara se på nåt lättsamt.

Mina fina flickor hörde av sig för att kolla läget , jag tyckte dock att jag klarade mig själv idag så dom fick ledigt båda två 😉😘 älskade L kom ut å gav tjejerna Hö och gick med hundarna.

Sen fick jag ett glädjande samtal, min sambo skulle komma hem redan på kvällen. Visserligen sent men ändå. Dessvärre hade smärtan i benet tilltagit och trots extra tabletten jag har som ska ätas endast i nödfall så hjälpte det inte. När T väl kom hem så vad jag honom Linda om lindorna runt gipset då det hade glidit ner.

Konstaterade att det även blött ganska rejält då det var blid rätt igenom. Jag vart ju lite rädd eftersom smärtan tilltagit och så nu det här med allt blod, jag vill inte förvärra skadan så jag ringde sjukvårdsupplysningen som genast ville att jag skulle åka in.

Det började ju närma sig natt och eftersom det inte var akut akut så skulle jag boka en sjukresa istället för ambulans. Nu svarade dom aldrig och jag kände mig mest bara frustrerad. Jag vet ju vilket kaos det brukar vara på akuten lördag natt så jag tänkte att jag tar ett till piller och försöker stå ut till imorgon bitti, idag alltså. Vi hade ju Wille hemma dessutom som låg intill mig.

Natten har varit överjävlig, tidigt i morse vaknade jag av frossa och en smärta som var fruktansvärd. Så jag tog mina piller medans T ringde efter skjuts. Jag måste ju åka liggande så det är liksom inte bara att skjutsa in mig. Rampen upp till bilen var jättelång och killen flåsade av att bara köra ner båren utan nånting på så jag tänkte " vafan deg här kommer ju aldrig att gå" . Slutade med att jag hoppade med hjälp av kryckorna in via sidodörren och la mig på båren. Killen såg rätt tacksam ut för det.

Så nu är jag på akuten igen och väntar på nån form av hjälp. Tankarna snurrar och än en gång känner jag mig bara så jävla värdelös. Jag och T hade en diskussion innan jag for iväg då han tycker att jag ska sluta med hästar totalt nu. Hästarna är ju mitt liv men han tycker att man inte kan resonera så när man går sönder hela tiden. Jag menar på att det är tillfälligheter och otur medans han tycker att jag måste välja han och barnen först. Känner mig bara så jäkla uppgiven , jag kommer aldrig att sluta med hästarna, dom är en del av mig och det är det jag lever för. Jag förstår att han är rädd om mig och jag förstår att jag ställer till det för honom men jag vill inte ge upp hästarna. Jag har inte kämpat mig hit för att ge upp nu.

Det här samtalet var viktigt för honom att få ur sig medans jag redan mår så jävla dåligt över allting och kände väl att jag definitivt inte behövde det här också. Jag har redan så jäkla dåligt samvete över att jag sätter honom i skiten, över att jag förlorat mina jobb och därmed min inkomst . Usch vad jag bara vill ha det här ogjort.

Gillar