Söndagens Moniaträning

I söndags var det dags för efterlängtad Moniaträning . Det började lite kaos då jag knappt tog mig från gården pga all snö , Lima fick åka på ställ bak i finkan och var väl måttligt road över det hela.

Väl framme fick jag skynda på med grejerna och det gillar ju inte damen heller men sen gick det bra att jogga fram henne . Inga dödsskrik eller attacksparkar utan hon joggade runt relativt snällt och avslappnat för att vara hon. När vi sen vart stillastående för den obligatoriska samlingen där vi alltid pratar lite och lär oss något nytt så tyckte Lima att det var pissjobbigt att röra på sig igen , det blir lite som att börja om på henne och hon surar ihop lite.

Ännu surare blev hon när vi sen satte igång första övningen. Det var små kontrollhinder som vi först travhoppade med volt efter varje , det gick ändå bra . Därefter gjorde vi samma sak fast nu med galopp mot och sen ner till trav i volterna . Tyckte ändå att hon lyssnade bra för att vara hon för det var inte nå större fel på övergångarna mer än att hon var spänd och jag i obalans , problemet var ju när hon tyckte att det var jobbigt och då slår hon.

Vi avslutade samma övning helt i galopp och det var ju väldigt provocerande såklart . Hon far å slår och vid ett tillfälle så fastnar hon till med brodden i underlaget och slår bakut samtidigt som hon viker åt sidan - heeeedddååå sa jag och landade med en elegant volt i motsatt riktning . Upp igen bara och lät henne få galoppera på ett par varv för att släppa på lite spänningar . Höll på att resultera i ännu en avramling då än en gång fastnar till i underlaget och håller på att stå på näsan. Det där jävla underlaget är verkligen under all kritik.

Därefter hoppade vi en av mina favoritövningar , hinder efter medellinjen som står snett men som ska hoppas rakt .

Tre normala galoppsprång eller fyra korta , vi skulle öva på båda. Tre språng gick ju bra, det tyckte hon var kul men fyra var värre och jag blir för obeslutsam i min ridning , två första gick bra men sen låter jag hon ta kommandot och då springer hon iväg på tre . Jag vill liksom inte ha den där dragkampen med henne samtidigt som jag vet att jag någonstans måste fatta ett beslut och hålla mig till det , antingen med en volt eller ta tag i henne.

Så sista svängen lovade jag att ta kommandot och göra det som krävdes. Så när hon började ge sig iväg så kom jag ner på sadeln , spände magen , rätade upp mig och var beslutsam i mina händer . Det fungerade och vi kunde hoppa på fyra rätt igenom .

Avslutade sen med en liten bana som jag tyckte att hon gjorde jättebra , hon hoppar ju himla bra det är bara sparkarna vi ska få bukt med. Men sen kände jag själv att jag hade lite långa läder och hamnade på tå , tappade kontakt med muskler i såväl över som underkropp , gled bakåt i sadeln och hittade som inget följsamt läge. Min ridning var verkligen inte bra och så sparkhulda på det gör ju att vi inte riktigt synkar .

Balans.styrka.följsamhet får jag öva mer och mer och mer på plus att jag måste verkligen skala bort en massa kilon det är inte rättvist mot varken mig eller Lima . Men måste förtydliga för nytillkomna läsare att det är inte på grund av min vikt eller fysisk smärta hon beter sig så här, när jag vägde 20 kilo mindre så betedde hon sig tio reser värre så det har inte med det att göra , hon är både röntgad och genomgådd så det är inget sånt heller utan hon är väldigt speciell och minsta lilla reagerar hon häftigt på .

Gillar