Måndag hela dagen

Tjena!

Ja idag blev det en riktig tråkmåndag, en sån där dag man lika gärna kunnat hoppa över. Det började med stopp i avloppet . Vi har trekammarbrunn och den töms en gång per år , det har aldrig varit problem förut med det men nu helt plötsligt mitt i allt annat skit, ja då blev det stopp . Min sambo konstaterade att brunnen var full och ringde hit en slambil som kostade 3 jävla tusen.

Dock visste killen ingen tid utan nån gång under dagen . Hallåååååå jag måste alltid morgonbajsa 🙈🙈 nu var det bara till att knipa och ge fan i att äta nånting . Att gå ut i skogen hade ju kunnat vara aktuellt om det nu inte vore för att det är jakt och jag inte kan sitta på huk. Ja herregud , tiden släpade sig fram och så fort jag försökte göra något annat än å ligga still i sängen så mådde jag tokilla.

Till slut löste jag det hela efter ett samtal med frugan , min sambo fick ett gott skratt och jag kunde äta frukost vid lunchtid . Nån timme senare kom bilen och tömde brunnen och sög loss det som satt fast i röret.

Skönt att kunna tvätta, diska , duscha och framförallt gå på toa igen.

Så jag har försökt pyssla på med lite sånt här hemma i sakta mak . Tänkte longera Lima men jag mådde för illa så hon fick faktiskt vila idag. Jag orkade nätt och jämt mocka , kratta bort gammalt hö och fixa plats för den nya balen .

Jobba blev det väldigt lite gjort idag, jag har haft en massa annat som behövde lösas först. Nu har jag lite mer kött på benen ifall det skulle skita sig totalt. Det är något jag alltid , och det enda jag alltid haft tur med här i livet - världens bästa vänner. Mina vänner har alltid ställt upp för mig så gott dom kunnat . När det krisat så har dom hjälpt till att hålla mig ovanför vattenytan och jag är dom alla så evigt tacksam. Så nu känns det lite lättare, jag vet att det löser sig om livet nu skulle välja att ta en tvärvändning igen.

Fick ta en värktablett mot nacken och skallen för att sen klara av att åka o handla. Bara det var en pärs så det var skönt att hämta Wille och sen komma hem.

Det har liksom inte hänt så mycket mer den här måndagen , jag och sambon har diskuterat men jag vet i ärlighetens namn inte vad vi kom fram till mer än att han aldrig kommer lyckas med att få mig sluta rida och att Lima kommer stanna hos mig till den dagen JAG känner att det är nog. Vilket aldrig kommer ske för jag ser henne inte som ett problem. Jag upplyste honom om att jag valt bort flertalet hästar att ta på in och tillridning just för att dom varit rejält lynniga och inget som fungerat med dom . Jag har tackat nej till dom för rädsla av att han skulle blivit så jäääävla arg om nånting hänt. Jag har med andra ord minimerat riskerna vilket var hans krav sist.

När jag var liten och bodde hemma hos mamma så längtade jag mest av allt till att fylla arton och få bestämma själv över vilka hästar jag skulle rida och inte rida. Jag hade ju redan i unga år väldigt speciella hästar där mamma bara visste om hälften av gångerna jag for av. Det var många gånger hon sa stopp , tex med Lady som jag blev så förälskad i. Ett litet d ponnysto som fått duktigt med stryk och var vanvårdad . Lady var inte elak men hon var väldigt rädd och när hon blev rädd så reste hon sig alltid så högt så hon slog runt. När lady skulle slaktas så kämpade jag livet ur mig för att få mamma att köpa henne till mig ... men hon vägrade . Då var jag 12 år och jobbade i det stallet dit lady hamnat , ett stall för "problemhästar". Det visste inte min kära mor då men när hon blev varse så förbjöd hon mig att åka dit. Nu lydde ju inte jag henne men jag bestämde mig då för att när jag blev stor så skulle ingen bestämma över mig och mina hästar .

Just nu känner jag mig lite som 12 år igen och har en mamma som säger åt mig vad jag får och inte får göra, förutom att mamma den här gången heter Thomas och är min sambo och livskamrat . Jag kan foga mig till väldigt mycket men när det kommer till hästarna så går det inte att tämja mig. Dom är mitt liv , så är det bara. Utan dom så är inte jag jag , utan dom är jag bara ett väldigt tomt skal.

Jag känner mig verkligen som en trotsig tonåring just nu men ingen ska komma och säga åt mig hur jag ska leva mitt liv . Passar inte jag som jag är ... ja då får det fan vara. Nån måtta får det faktiskt vara . Jag kan absolut fortsätta på den linjen att inte ta på mig "projekthästar" där risken är stor för skador , jag kan absolut investera i en vettig Ridväst och ha den på varje gång , jag kan helt klart jobba med mer säkerhetstänk men jag tänker varken sälja nån häst eller sluta rida. Glöm det !!

Såååå då har jag spytt ur mig lite galla , samlat ihop mig, fodrat och pussat hästarna godnatt och nu gjort kväll.

Imorgon har jag en massa saker att göra så det är bäst jag vilar skallen nu.

Jag kommer aldrig ge upp dig ❤️

Gillar

Kommentarer

westyarnhillside
westyarnhillside,
Ja du,den där diskussionen är svår 😉 Fråga honom VAD det är han är rädd för? Är han rädd för att bli ensam? Är han rädd för belastningen det blir om du blir skadad? Låter konstigt men det finns många sidor av det och ni bör nog komma fram till vad hans rädsla exakt ligger i innan du kan tänka "rätt". För som det låter nu blir du mest förbannad och vägrar se hans problem med din ridning 😉 Tro mig,vi har gått igenom detta men hittat lösningen.
nouw.com/westyarnhillside
Fia_Jungdalen
Fia_Jungdalen,
Ja , han är rädd för den ekonomiska belastningen. Han vill inte lägga sina pengar på mina hästar helt enkelt vilket jag kan förstå. Och ja , jag blir vansinnig och som en trotsig tonåring för jag ser inte problemet utan tycker mer att han ska vara jäkligt glad att han har en sambo som aldrig någonsin gnäller på alla hans idéer och resor , impulsköp och ibland idiotiska saker , jag har alltid stöttat honom i allt och när det hänt honom något så har jag funnits där och roddat allt. Han sköter inget här hemma utan det gör jag för han är den som bidrar med mest pengar. Jag tycker allt det är okej sålänge han inte klagar på mina hästar och min ridning... då är han ute på djupt vatten
nouw.com/fia_jungdalen
westyarnhillside
westyarnhillside,
Ok...pengar 😉 Men den enda belastningen ni egentligen ska tala om då är Limas kontra motsvarande för honom (typ skoter kanske eller vad han nu valt att göra).För de två ponnisarna är ju inte för DITT höga nöjes skull egentligen...eller jo indirekt eftersom de är till för barnen. Men barnens kostnader måste väl ändå ses som gemensamma kan jag tycka?! Du kanske skulle ge honom ett smakprov på hur tillvaron blir om du en kort period(svårt) inte engagerar dig i ditt intresse men ställer krav på honom att lösa saker som i dagsläget tillfaller dig(typ hemma).......i vår familj råkar det vara jag som drar in mest pengar men trots att vi har gemensam ekonomi så löser jag alla (i princip)kostnader för våra 6 hästar. Så det blir svårt för maken att föra den saken på tal. Här handlar det mer om risken för skador vilket leder till att maken får rodda all skötsel med djuren på egen hand.....;-) Han har dock insett att han har mer att vinna på att stötta mig i mitt intresse än att motarbeta mig. Men stå på dig men försök att diskutera objektivt och faktiskt lyssna på hans argument men låt honom också argumentera om varför han har sina argument och varför HANS argument skulle väga tyngre än dina. Jag tror du har lite humör också...hahaha....det kan göra saker o ting lite svårare och det är lätt att man hamnar i låsning. Fråga honom vad som gör honom lycklig och tala sen om vad som gör dig lycklig....sen kan ni ställa er frågan varför inte BÅDA ni ska få göra saker som gör er lyckliga 😉
nouw.com/westyarnhillside
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229