Måndag hela dagen

Tjena!

Ja idag blev det en riktig tråkmåndag, en sån där dag man lika gärna kunnat hoppa över. Det började med stopp i avloppet . Vi har trekammarbrunn och den töms en gång per år , det har aldrig varit problem förut med det men nu helt plötsligt mitt i allt annat skit, ja då blev det stopp . Min sambo konstaterade att brunnen var full och ringde hit en slambil som kostade 3 jävla tusen.

Dock visste killen ingen tid utan nån gång under dagen . Hallåååååå jag måste alltid morgonbajsa 🙈🙈 nu var det bara till att knipa och ge fan i att äta nånting . Att gå ut i skogen hade ju kunnat vara aktuellt om det nu inte vore för att det är jakt och jag inte kan sitta på huk. Ja herregud , tiden släpade sig fram och så fort jag försökte göra något annat än å ligga still i sängen så mådde jag tokilla.

Till slut löste jag det hela efter ett samtal med frugan , min sambo fick ett gott skratt och jag kunde äta frukost vid lunchtid . Nån timme senare kom bilen och tömde brunnen och sög loss det som satt fast i röret.

Skönt att kunna tvätta, diska , duscha och framförallt gå på toa igen.

Så jag har försökt pyssla på med lite sånt här hemma i sakta mak . Tänkte longera Lima men jag mådde för illa så hon fick faktiskt vila idag. Jag orkade nätt och jämt mocka , kratta bort gammalt hö och fixa plats för den nya balen .

Jobba blev det väldigt lite gjort idag, jag har haft en massa annat som behövde lösas först. Nu har jag lite mer kött på benen ifall det skulle skita sig totalt. Det är något jag alltid , och det enda jag alltid haft tur med här i livet - världens bästa vänner. Mina vänner har alltid ställt upp för mig så gott dom kunnat . När det krisat så har dom hjälpt till att hålla mig ovanför vattenytan och jag är dom alla så evigt tacksam. Så nu känns det lite lättare, jag vet att det löser sig om livet nu skulle välja att ta en tvärvändning igen.

Fick ta en värktablett mot nacken och skallen för att sen klara av att åka o handla. Bara det var en pärs så det var skönt att hämta Wille och sen komma hem.

Det har liksom inte hänt så mycket mer den här måndagen , jag och sambon har diskuterat men jag vet i ärlighetens namn inte vad vi kom fram till mer än att han aldrig kommer lyckas med att få mig sluta rida och att Lima kommer stanna hos mig till den dagen JAG känner att det är nog. Vilket aldrig kommer ske för jag ser henne inte som ett problem. Jag upplyste honom om att jag valt bort flertalet hästar att ta på in och tillridning just för att dom varit rejält lynniga och inget som fungerat med dom . Jag har tackat nej till dom för rädsla av att han skulle blivit så jäääävla arg om nånting hänt. Jag har med andra ord minimerat riskerna vilket var hans krav sist.

När jag var liten och bodde hemma hos mamma så längtade jag mest av allt till att fylla arton och få bestämma själv över vilka hästar jag skulle rida och inte rida. Jag hade ju redan i unga år väldigt speciella hästar där mamma bara visste om hälften av gångerna jag for av. Det var många gånger hon sa stopp , tex med Lady som jag blev så förälskad i. Ett litet d ponnysto som fått duktigt med stryk och var vanvårdad . Lady var inte elak men hon var väldigt rädd och när hon blev rädd så reste hon sig alltid så högt så hon slog runt. När lady skulle slaktas så kämpade jag livet ur mig för att få mamma att köpa henne till mig ... men hon vägrade . Då var jag 12 år och jobbade i det stallet dit lady hamnat , ett stall för "problemhästar". Det visste inte min kära mor då men när hon blev varse så förbjöd hon mig att åka dit. Nu lydde ju inte jag henne men jag bestämde mig då för att när jag blev stor så skulle ingen bestämma över mig och mina hästar .

Just nu känner jag mig lite som 12 år igen och har en mamma som säger åt mig vad jag får och inte får göra, förutom att mamma den här gången heter Thomas och är min sambo och livskamrat . Jag kan foga mig till väldigt mycket men när det kommer till hästarna så går det inte att tämja mig. Dom är mitt liv , så är det bara. Utan dom så är inte jag jag , utan dom är jag bara ett väldigt tomt skal.

Jag känner mig verkligen som en trotsig tonåring just nu men ingen ska komma och säga åt mig hur jag ska leva mitt liv . Passar inte jag som jag är ... ja då får det fan vara. Nån måtta får det faktiskt vara . Jag kan absolut fortsätta på den linjen att inte ta på mig "projekthästar" där risken är stor för skador , jag kan absolut investera i en vettig Ridväst och ha den på varje gång , jag kan helt klart jobba med mer säkerhetstänk men jag tänker varken sälja nån häst eller sluta rida. Glöm det !!

Såååå då har jag spytt ur mig lite galla , samlat ihop mig, fodrat och pussat hästarna godnatt och nu gjort kväll.

Imorgon har jag en massa saker att göra så det är bäst jag vilar skallen nu.

Jag kommer aldrig ge upp dig ❤️

Gillar