Gårdagens ridtur - takt och balans

Igår så var tanken en joggingrunda i alla gångarter där fokus ska ligga på en lång och låg häst som jobbar i en avslappnad form , bär sig själv i en jämn takt och egen balans.

Lima saknar det här med egen balans och jämn takt och det är något som jag jobbar jättemycket på med henne. Det tycker jag är den stora utmaningen med att ha en såpass het och känslig häst som hon är för som jag skrivit i ett inlägg tidigare så är det lätt att man blir rädd att lägga om benen på en sån häst och sitter och plockar den i munnen istället. Man bromsar å bromsar och bromsar med handen , små tjyvförhållningar samtidigt som man inte använder sätet eller skänklarna korrekt.

Det blir lite som en gungbräda där man åker fram och tillbaka , bromsar upp henne enbart för hand och då hamnar hon på bogarna och inget blir bra. Det är ju här det med balansen kommer in , hon har dålig balans och vill gärna att jag liksom ska bära runt på henne och hålla balansen åt henne vilket blir ohållbart i längden . Men jag tror att alla som har en het häst känner igen sig i det här med att man inte gärna lägger om skänkeln utan man tassar lite på tå där uppe på ryggen och försöker att bara inte störa ungefär.

Här har jag som ryttare fått rannsaka mig själv , renodla mina hjälper och göra allt som står i min makt att försöka få bort handridningen och istället få henne mellan hand och skänkel, få henne att ta ett ärligt stöd på bettet där jag kan använda mina ben till att driva henne fram till det. Jag vill jobba henne i en lång och låg form för att hon ska kunna hitta sin självbärighet och känna sig bekväm och stark i den formen för att sen kunna plocka upp henne i formen och med det sätta mer tryck i bakdelen.

Men just nu handlar det mesta om att få Lima att acceptera skänklarna och våga lita på att min hand enbart finns där som ett mjukt stöd, inte en plockande pillande hand som får henne att kröka på nacken och släppa bettet. Fokuset ska inte ligga på vart huvudet är egentligen utan fokus ska ligga på att hon går fram för skänklarna och hittar en form där hon kan bära sig själv och hitta sin egna balans.


​Foto: Melina Jäderblom

Så för att få henne att acceptera skänklarna så tränar jag väldigt väldigt mycket på övergångar och tempoväxlingar i princip hela tiden på våra ridpass. Hon har väldigt svårt att hitta en jämn takt i sin trav tex och vill gärna springa iväg efter en liten stund. För att inte komma i det springiga momentet så saktar jag av henne minsta lilla hon ökar takten , skrittar henne några steg och travar igen . På så vis undviker vi en hel del dragkamper som annars så lätt kan bli. För får hon älga iväg så är det jättesvårt att få tillbaka henne i en lugn trav eller galopp för den delen .

Så igår hade jag gramanen på , den är för mig ett nyttigt verktyg för att kunna få henne att slappna av och sen får folk säga vad dom vill. Självklart så är det ett verktyg som verkar under tvång om jag vill det eftersom jag kan , om jag vill , dra ihop henne . Men det är ju inte det jag är ute efter. Dra ihop sig det är hon så duktig på själv ändå utan tanken med gramanen för mig på min häst är att kunna hitta en mer jämnare takt och ett jämnare tempo där hon kan fokusera mer på mig än på grenen 300 meter in i skogen liksom.

Vi red en 8 km slinga i alla gångarter där hon inte alls var framme för skänkeln. Hon gick emot skänkeln , slängde sig och betedde sig allmänt illa ett tag . Då kan jag med hjälp av gramanen hålla ihop henne och hålla henne på mattan så att säga, alltså inte uppe i luften krumbuktande för att hon blir vrång. Så fort hon slappnar av ger jag efter på gramanen och den hänger löst igen . Så småningom accepterade hon min skänkel och efter lite travarbete på vägen där jag travade 5 raka steg - brant skänkelvikning ca 4 steg- 2 travsteg rakt fram- avbrott till skritt 5 raka steg-fram i trav 5 raka steg och sen skänkelvikning tillbaka osv osv . Det här arbetet funkar väldigt väldigt bra på henne.

Hon får hela tiden en uppgift där hon måste använda skallen för att  ta emot hjälperna samt att hon hela tiden håller bakdelen aktiverad och hon får hjälp med att hålla en jämn takt. Hon kändes riktigt riktigt fin mot slutet och när jag längde ut tygeln följde hon med den långt ner och kunde hitta och framförallt hålla sin balans där en stund.

För balansen känner man verkligen att hon brister i , det blir så tydligt i sånt här arbete där hon blir lite vinglig vid rakriktningen eller vill springa ifrån arbetet för att det blir jobbigt att trampa under sig . Men som sagt mot slutet var hon väldigt fin av det här arbetet . I skrittarbetet så kunde jag enbart med hjälp av min mage , rumpa och lår få henne att korta och länga sin skritt. Här har det krävts en hel del förhållningar tidigare för hon har inte lyssnat , inte orkat och bara velat dundra på hemåt men igår funkade det här jobbet suveränt bra och jag var jättenöjd. 

Avslutade med att galoppera henne en kort bit med näsan långt ner i backen och rida in i traven istället för att bromsa ner den med handen . Så gårdagens pass var jättebra och trots att det står jogging och ska vara ett lugnt pass så innebär det ganska mycket mer arbete än så när det kommer till Lima just för att det här med att vila på steget och arbeta långsamt är väldigt svårt för henne. Men jag var väldigt nöjd och hon var väldigt avslappnad och ridbar på slutet.


Igår fick jag plocka bort schabraket som ni ser och bara rida med paden under då hon är så jäkla skavkänslig den här tiden på året. Mot allt . Ser ni skaver hon har ovanför stigbygeln typ? Det är från mina thermobyxor som jag hade glömt att vika ner sist och då skaver det på en gång :(

  • Lima

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229