En dag i taget

Hej fina ni!

Tack för all er omtanke här på bloggen och ni som skickar pm och sms , det betyder mycket och det värmer . Tiden nu framöver är oviss och den kommer vara svår och fruktansvärt jobbig . Jag vet i ärlighetens namn inte hur sjutton jag ska klara av att bli normal igen. Det är så många sår som slits upp och så många känslor som inte går att stoppa .

I stort sett hela dagen har jag grinat på jobbet , har gömt mig under kepsen och en stor tröja och försökt dölja det så gott jag kunnat . Tårarna har envist trillat och hjärtat har värkt och huvudet sprängt. Min värld är upp och ner ännu en gång och det känns som om att jag har blivit nerknuffad i den där långa mörka tunneln igen som jag var i när mamma dog. Loppet är dock inte över ännu , det måste gå den här gången det bara måste det. Jag orkar inte mera sorg nu , jag klarar inte att förlora fler av min familj .

Men som brorsan alltid säger , bit ihop eller bryt ihop och det är bara att bita ihop och komma igen . Det här fixar vi 💪

När jag väl kom hem idag så var gården full i snö igen , drygt 1 dm ny snö har fallit och nu är det helt galet mycket snö.

Hästarna fick vila idag , jag orkade helt enkelt inte rida. Det blev väldigt lite sömn i natt och hjärnan har gått på högvarv hela dagen så orken finns inte även om jag hade behövt.

Vi for å handlade nu på kvällen och fyllde upp kyl och frys , det var väl typ det jag orkade med. Nu ska jag krypa ner bredvid min minsta prins och min älskade sambo och försöka få några timmars sömn .

God natt ❤️

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229