En bättre fredag

Fredagen är snart slut och idag har jag faktiskt fått lite saker gjort och inte sovit alls. Vi åt en sen men rejäl frukost jag och lilleman , pysslade på lite och sen kom det där smset som jag egentligen väntat på .

Reportaget om min pappa är klart och jag har lovat lite bilder . Problemet är bara att jag tycker det är så jävla jobbigt att gå igenom alla bilder . Men jag ber i det sura, letade fram min stora påse med ”pappasakerna” och började bläddra bland bilder, tidningsurklipp och alla andra minnen . Jag valde några fotbollsbilder och valde även en bild på mig och Lima som reportern efterfrågat.

Trots att det är så många år sen så gör det så ont , det gör ont att läsa min mammas och min äldsta storebrors ord , det gör ännu ondare att läsa min pappas ord . Jag hyllar kvinnor som vågar berätta om att dom blivit utnyttjade, jag hyllar alla som vågar och orkar stå upp för sig själv och jag föraktar dom män som tar sig friheter att utnyttja och våldföra sig på någon som inte vill.

MEN jag klarar inte av människor , kvinnor , som ljuger och drar fördel av att dom är just kvinnor. Det är såna som förstör för alla dessa som faktiskt blir utnyttjade och våldtagna. Det har förödande konsekvenser för familjer som blir falskt anklagade. Min pappa var väldigt tydlig med att han inte gjort något mot hennes vilja, han visste att han skulle bli friad men han orkade helt enkelt inte leva med att redan vara dömd , han klarade inte av att se den skada det här orsakade för oss i familjen . I hans värld så ansåg han att hans liv var så förstört så det bästa för oss barn och för mamma det var att få börja om utan honom .

Med facit i hand så vet vi ju nu att han blev friad , kvinnan ljög och hon var ute efter pengar . Men det hjälper ju varken mig , mina bröder , min mamma, min farmor, min faster och alla andra vänner och dom som var nära. Det finns ingen vinnare i den här historien, bara förlorare. Min pappa var väldigt omtyckt , han var en sån där som ville hjälpa om han kunde hjälpa och det är så min mamma har fortsatt fostra oss ungar.

Det är en sak att förlora en förälder som blir sjuk eller dör av ålder . Det är liksom tillräckligt jobbigt och svårt att komma över, att då förlora en förälder på det här sättet , på grund av en psykopatisk pengagirig vidrig amöba som ansåg sig ha rätten att förstöra en persons liv . Det är svårare , allt det här satte djupa spår och det har följt oss hela livet . Jag tycker det här är jobbigt , jag kan inte ens föreställa mig hur det var för min mamma och mina två äldsta bröder . Deras helvete är hundra gånger värre än mitt.

Vi tacklar dessutom saker på olika sätt. För mig är det viktigt att aldrig glömma min pappa, för mig är det viktigt att prata om det som hänt för att folk ska veta sanningen, för mig är det också viktigt att förutom att rentvå min far , så är det viktigt att nå ut till dom som tummar lite på sanningen och som kanske inte förstår vilka konsekvenser det kan få.

Så det var lite känslosamt där en stund men jag samlade mig och fixade lite lunch till Wille innan vi rullade mot stan för att möta hans pappa.

Jag handlade duktigt , tankade bilen och styrde hemåt . Fixade stallet och red sen ut i skogen på min vackra vit. Hon är pigg som sjutton och så himla glad över att få komma ut. Hon känns fantastiskt fin att trava på , rörelserna flyter och hon dansar verkligen fram .

Fixade lite käk , min dundergoda pasta med kräftstjärtar 👌

Hämtade sen min lilla Vilda , tvättade hennes vedervärdiga svans och lastade henne för att åka på ett litet äventyr. Raka vägen in och hon stod snällt förutom att hon gnuggade sin svans 🙈

Inga problem att klä på väl framme och inga konstigheter att sitta upp och rida ut med en ny häst . Hon är så jäkla cool och så vansinnigt snäll. Vi red en runda på ca 30 minuter med skritt i varierad terräng och hon bara knatar på full av självförtroende och med öronen framåt .

Jag är så stolt över henne och jag är så nöjd med hur hon tar sig an alla uppgifter jag ger henne . Så här borde alla unghästar få börja sitt liv . Aldrig något tvång, aldrig någon stress aldrig något som ger dom anledning att protestera .

Lima däremot hade lyckats springa av sig en sko här hemma 🤦‍♀️ hoppas Hovis kan komma inom kort för den där framhoven vill inte vara utan sko någon längre stund.

Kvällen har varit mysig och underhållande helt klart , imorgon hoppas jag på en liten roadtrip och en ny familjemedlem.

Gillar

Kommentarer