Här kommer ett litet hopklipp från löshoppningen vi var iväg på i söndags med Vildhjärta, soppatorsk på slutet men jag tycker att hon gör det så himla bra ändå.

4 april var vi iväg och löshoppade Vildhjärta för första gången . Första gången hon skuttade över en färgad bom och första gången hon ens såg hinder . Det var ju väldigt mycket intryck för henne och hon var nog rätt trött redan innan det var dags att hoppa lite.

Hon gjorde det väldigt bra , vi var kanske inte helt synkade där inne med hur det skulle gå till och hur hon skulle drivas men jag hoppas att hon ändå hade en bra upplevelse av det.

Fina bilder och film har min fantastiska Victoria Rydberg stått för.

Tick tock tick tock , i vanlig ordning så går klockan alldeles för fort och dygnet har alldeles för få timmar . Men jag kan egentligen inte vara mer nöjd över min lediga dag från jobbet för jag har haft en otroligt givande och hästfylld dag. Och dyr dag 🙈

Jag hann precis mocka färdigt när jag hör Hovis bil rulla in på gården , hämtade in hästarna och började med Lima . Efter en kort överläggning så var vi väldigt överens om att skippa snösulorna den här gången . Kommer det snö så ligger det ändå inte kvar i mer än någon dag . Så om det börjar snöa från å med nu och 6 veckor framåt så vet ni att det är mitt fel 😂

En omgång till blev det med vinterskorna och några broddar som behövdes bytas ut men annars så var hon good to go. Näst på tur var Dixie som även hon fick samma skor en vända till , dock så plockade vi av tåkapporna på henne fram och några nya brodd behövdes .

Sen var det vildas tur. Som vi båda gruvat oss , Hovis och jag 🙈 jag har ju kämpat varenda dag med att peta ut skit ur hålväggarna och nu senast behandlat med virkon två gånger om dagen och tammetusan om det inte gett resultat. Vet inte vem som var mest lättad av Hovis eller mig men nu är hon fri från hålväggar , det lilla som var kvar kunde verkas bort och nu ser det ut som nästan fyra normala hovar . Förra gången fick vi ju ta bort halva bakhoven men som sagt , nu ser hon nästan helt normal ut och det var så skönt att höra hovislottas ord om att hon nu var fin och fri från skit.

Jag måste ju naturligtvis vara väldigt observant och noga med rengöring varje dag samt fortsätta behandla med Virkon ett litet tag till och så hoppas jag vid gud att vi slipper det här framöver.

När Hovis gjort sitt så borstade jag av fröken dynghög innan jag backade ner transporten. Vilda gick raka vägen in och stod snällt medans jag stängde. Bästa lilla tjejen min ❤️

Var tvungen att svänga in på Ica för jag hade planerat den här dagen ätmässigt riktigt dåligt och då behövdes en akutplan, vilket ledde mig till Ica. Rullade sen tryggt och säkert vidare till kliniken. Där fick vi vänta en liten stund på min veterinär men sen var det bara att lasta av och gå in i undersökningsrummet.

När min veterinär kom så utbrister han
- Men vilken fin hingst du har.
-eeeeeh men alltså Gunnar , det är ju ett sto.
-ååååhjaaa men jag tyckte det ser ut som en hingst , stor och fast och fin .

Jag skrattade åt honom för han är så jäkla rolig och lite smått förvirrad. Han kom ihåg att han behandlade henne i somras och frågade om benet men han mindes inte att vi pratade om henne för en månad sen och kollade bilder för jag hade mina funderingar om foder och att hon var tunn. Nä det mindes han inte alls och för övrigt så trodde han inte ens att det var samma häst 🙈

Lima minns han iaf , henne kommer han nog aldrig glömma så länge han lever tror jag . Hon är en sån där som gör avtryck 😂 ja, han tyckte i alla fall att Vilda var väldigt fin i såväl hull som kroppstyp, rund och fin över rygg och rumpa med välutvecklad muskulatur i fas med sin ålder . Hon var jättefin i munnen också förutom två vargtänder då som jag anat suttit där.

Snäll som få var hon också , behövdes inte mycket lugnande till henne och så bedövade han ju vargtänderna. Han raspade till två tänder som jag gnällde om att dom var lite vass, det var inte mycket alls men han tog det lilla och sen petade han ut vargtänderna. Det hela var över på 20 minuter och gick väldigt smidigt och lugnt tillväga.

Jag hann barnstolar in hon i en box så vart hon tvärpigg så jag gick en kort promenad ute i friska luften med henne innan jag lastade . Utan att blinka så gick hon raka vägen in igen och stod som ett ljus. Den här hästen är guld värd ❤️ Hon litar blint på mig och följer mig vart jag än går och hon är så trygg i sig själv och i allt. Hjärtat svämmar verkligen över för henne.

Väl hemma så tyckte hon nog att det var väldigt skönt att få gå ut igen till sina tanter. Jag tog dock den ena tanten rätt fort , borstade och lastade för att åka till ridhuset. Eftersom tanken var att rida ett lösgörande pass i padocken på Lima imorgon och bara jogga idag så ändrade jag planen när jag insåg att min padock var som en knölig skridskobana. Så vi for till näset och tragglade i ridhuset istället. Gramanen fick hänga på eftersom jag ville ha kontroll om det var fler hästar där inne. Den behövdes aldrig för hon skötte sig snällt efter att ha fått trava igång lite.

Det blev ett bra pass med mycket övergångar och sen jobbade jag lite över galoppbommar vilket var väldigt jobbigt tyckte hon.

Hem med Lima och fixa henne och sen in med Dixie. Min tänkta klätterbacke var ren blankis och eftersom dixie inte alltid kan bete sig så vågade jag inte rida den. Det fick bli den andra vägen med långa backar istället . Mycket skritt men jag jobbade även väldigt mycket med hennes galopp och satan så jobbigt det var. Gav mig fan på att kunna sätta ihop vänstergaloppen och föreställde mig att jag var självaste Charlotte Dujardin, men favoritryttare när det kommer till dressyr.

Jävlar vad jobbigt det var att vara Charlotte 🙈😂 svetten rann efter ryggen på mig och magmusklerna fick jobba hårt men jag fick ihop galoppen och jag satt ner utan att skjutsas runt som i en karusell och jag kunde hålla händerna burna och stilla och riktigt känna mig ett med hästen.

Det varade inte länge för det orkar ingen av oss men det finns där och nu är jag det på spåret 💪 Dixie skötte sig väldigt bra fram till kanske sista 500 metrarna. Då var hon trött i rygg och bakben och hon tyckte att jag bad om för mycket när jag ville göra halt i nerförsbackarna. Det slog lite slint men jag var väldigt bestämd med att jag skulle få igenom det jag bett om . Orkar man bråka så orkar man fan jobba också , så blev det och så gjorde hon till slut .

Fina flickor i rosa 😍

Middag , tjocksockar som täcker upp till knäna, värmefilt och en serie 👌 kvällen kunde inte avslutas på ett bättre sätt

Alla hästar har fått komma in och för mig är det hög tid att sova , arbetsdag imorgon igen .