Efter att ha gjort en dålig dressyr och en dålig hoppning så kändes det hela lite uppgivet men jag var där för att få hoppa terrängen och ta en liten revansch mot Leksand. Jag ville ha en bra känsla till både mig och häst så jag försökte skaka av mig det som varit mindre bra och försökte tänka positivt.

Det var inte så lång väntan den här gången så direkt när jag hade hoppat färdigt så valde jag att skritta ner till terrängbanan och skritta av henne där samtidigt som jag memorerade banan. Väldigt tacksamt så var det samma som sist. Det behövde både jag och Lima .

När banan var skrittad så klädde vi av Lima och gjorde henne bara klar för veterinärkollen. Jag min klantskalle tog keps och inte hjälm så bästis fick snällt springa ner och hämta den . Därefter kunde vi besikta och det var inga som helst problem .

Lima fick sen lite mat med mycket vatten i och sen fick hon stå inne i transporten och vila ett tag . Vi tvåbenta passade på att få i oss lite mat vi med och surrade lite skit. Sen var det faktiskt dags att börja förbereda. Lima togs ut och borstades , broddade på och därefter all utrustning.

Eftersom jag vet att min häst är väldigt känslig med brodd på så valde jag att skritta ganska länge, jogga några varv i både trav och galopp. Kollade av att bromsen fungerade och även gasen. Hon var fortfarande lite störd i sin mun så jag försökte att inte ta så mycket i henne utan hon fick gå lite utan kontakt och jag använde rösten mycket.

Hoppade inte fram mer än 4 språng , 2 på det lägsta hindret och 2 på det näst högsta. Märks direkt att hon tycker det är obehagligt att landa med broddarna på grus därav så få språng. Inga problem att galoppera igång henne däremot så strax innan start ruschade jag upp henne lite för att väcka kroppen och öppna lungorna.

Sen var det dags . Eftersom hon taggade till direkt vid startfållan så valde jag att göra halt och bara stå still tills att det var dags att ge sig iväg. Red väldigt samlat mot första hindret men sen vågade jag galoppera på . Fanns mycket mer att ge tempomässigt mellan hindren , bara jag som måste våga släppa på kontrollen ännu lite mer. Men det var en klar förbättring mot sist och det var så fruktansvärt roligt.

Vi klättrade oss upp till en 12:e plats innan det var färdigt vilket var väldigt bra med tanke på hur illa dom andra två grenarna gick 🙈

Banhoppning är ut som gren nummer två och du ska göra din start inom 30 minuter efter avslutad dressyr. Så direkt efter dressyren som jag var väldigt missnöjd med så gällde det nu att ladda om bara . Ner till transporten och på med skydd,boots, förbygel, luva och ett annat träns . Tycker att hon i normala fall känns superbra på acavallos soft bit som jag köpte och har känts toppen i hoppningen på det. Men inte idag.

Eftersom hästarna är väl framridna efter dressyren så behövs det inte mycket tid på framhoppningen egentligen så man går raka vägen dit. Lima var jättespänd, slog med huvudet så fort jag tog i tygeln och inte en enda förhållning gick igenom . Hon galopperade dessutom jätteskumt och hela tiden var hon irriterad vilket inte kändes bra alls. Hon hoppade spänt och med sänkt rygg , ibland klev hon av stort som tusan och jag flög som en katapult ur sadeln rakt upp .

Min uppgift blev helt enkelt att bara försöka ta oss runt banan så gott det gick utan att störa henne för mycket.

Känslan var sen faktiskt bättre ute på banan trots att hon kändes spänd såklart och gick mot handen men hon kom fint på alla distanser och det var nog bara mot trean som hon drog iväg och då hamnar i läge att hon inte tycker att hon kan hoppa och då pallnitade hon. Rivningarna vi får känns nog lite på hennes konto och inte mitt. Jag tycker att jag lägger henne så rätt jag kan och det är mer som att hon blir lite nonchalant . Mot sista hindret så höll jag på att glömma vägen därav den lilla knixen. 18 fel tycker jag ändå inte speglar ritten riktigt för känslan var faktiskt bra . Men två rivningar, en vägran och tidsfel går fort och det ser ju himla trist ut.

Tävlingen i fredas har ni ju redan läst om hur det gick och att jag var så himla nervös så jag tänkte inte grotta ner mig mer i det utan jag försöker hänga med på så många pay and jumps och tävlingar som jag bara kan istället och tar med mig det här på rutinkontot.

Jag måste hitta ett sätt att hantera det på och jag brukar kunna hitta lösningar på det mesta . Men det kommer inte gå över av sig själv utan jag måste utsätta mig för det och sen kommer det bli naturligt att tävla igen ju mer vi gör det.

Ska jag göra en form av analys av första ritten så är det att jag var otroligt nervös och hade spagettiben och mådde illa , jag hade ont i magen på framhoppningen just för att jag är så rädd att det ska hända något . Jag tyckte ändå att dom två första hindren var väldigt bra , trean okej men sen rider jag iväg henne på fyran och efter det blir det bara dragkamp . Hon blev stark som en oxe och jag tappar hjärnan totalt och glömmer benen och fastnar i den där jävla dragkampen och får sen aldrig något flyt igen. Så på 7 an känner jag att det blir ett mellanläge men hon bjuder så jag trycker på men hon köpte inte det alls och det blev en pallnit.

Inför andra klassen försökte jag att bara andas, låtsas som att det var en träning och försökte släppa pressen på mig själv . Jag bytte taktik på framhoppningen och bestämde mig för att dels ta lite plats istället för att hålla mig ur vägen bara och så valde jag att hoppa oxern många gånger på rätt höjd. Brukar annars ta några språng bara men nu ville jag nöta lite på den . Hon kändes överlag väldigt fin på framhoppningen och jag hade en bättre känsla när jag gick in på banan. Lite mer beslutsam .

Lima tvekade på första hindret men jag var direkt på med benen och bara slöt om . På fyran hamnade vi lite i dragläge igen då jag ville sätta tillbaka ordentligt men hon ville ge sig iväg. När jag vände upp mot sjuan igen så fegade jag ur, jag satte tillbaka alldeles för mycket och släppte sen bara iväg på måfå och då stannade hon, blev förbannad på mig själv och red sen väldigt beslutsamt dom tre sista hindren .