Det här är ju till allra största del en hästblogg men jag är ju ganska generös med att dela med mig om övriga livet också även om det kanske inte är fullt lika detaljerat. Jag är ju en människa som tänker och funderar ganska mycket och har gjort så länge jag kan minnas . Så jag tänkte mest bara använda mig av min blogg till det här inlägget och få skriva av mig lite om vad som snurrar lite extra i skallen just nu trots att det inte är hästrelaterat.

Jag är ju en tänkare som sagt men inte en grubblare eller en sån som tar åt mig eller lägger nån tyngd på mig själv eller hur jag ska förklara det. Jag är lite som en gås kan man säga , saker rinner liksom av mig utan att fastna i ”pälsen”. Men jag tycker om att studera andra människor, jag älskar att grotta ner mig i kriminalfall och läser gärna förundersökningar , flashbacktrådar och analyser. Jag funderar gärna på hur människor är som och hur dom blir som , vad som får dom att göra vissa saker och varför vissa har spärrat medans andra inte har det. Vad ligger bakom ? Kan man alltid skylla på barndom och sjukdomar? Religion? Osv osv .

Något jag också gillar är att titta på diverse dokusåpor. Inte för att programmen tillför något gott överhuvudtaget, men jag gillar att studera människor och hur dom fungerar i vissa situationer, hur man kan påverkas av andra och hur otroligt olika egenskaper och utseenden vi kan ha och tycka till om.

I skrivande stund så har nyss finalen i paradise hotel gått av stapeln , ex on the beach är i full gång, bonde söker fru och bachelor rullar på tvn. Bonde och bachelor kan jag inte säga så mycket om mer än att jag är förvånad över hur folk kan utsätta sig för att försöka ge allt man kan av sig själv , sitt hjärta och sina känslor till någon som samtidigt har ett gäng tjejer till som gör precis samma sak och tro att det ska vara äkta kärlek framstressat över några veckor.

Jag kanske inte förstår det eftersom jag själv är väldigt restriktiv med mina egna känslor och vet att det krävs extremt mycket och det tar lång tid innan jag ens kan börja ana känslor från min sida. Ja om vi inte snackar djur då, där kan jag bli förälskad bara av en bild 🙈

När det kommer till PH och EOTB så känns det som att det går ut på att skrika högst , vara så bitchig man bara kan, visa upp sin kropp och ge av sig själv till vad och vem som helst när som helst. Det snackas skit, det svartmålas och det ljugs så mycket att jag har svårt att förstå hur dom kan se sig själva i spegeln. Och det gör dom- ofta.

Dom sviker varandra , lovar på än det ena och än det andra utan att blinka och alla är bröder och systrar. Familj pratar dom ofta om , att det är viktigt och man ska visa sig hedersfull och känna tillit. I min värld så finns det inte en endaste liten gnutta heder eller familjekänsla över deras beteenden. Skulle dom ingå i min familj så hade jag hellre varit själv och att ha dom som vänner hade varit uteslutet. Skulle ju aldrig någonsin kunna lita på att ett enda ord som sägs är sant.

Jag tycker det är fruktansvärt att det är så här våra barn och ungdomar tror att man måste bete sig och se ut för att man ”ska va någon” och för att få likes på instagram. Tragiskt att det nästan anses konstigt och tråkigt idag om man inte tillfört något i eller på sin kropp , att man inte testat på något olagligt eller haft sex utanför en säng .

Bröstförstoringar, fillers i både läppar och kinder, löshår, extrema ögonfransar och naglar och en galen mängd med smink det är liksom vardag för tjejer idag . Det är så man ska se ut och det är skrämmande 😳 Det kryper längre och längre ner i åldrarna trots att det är 18 års gräns på mycket, med målsmans underskrift så går det på vissa ställen även när du är 15. I min värld så är det sjukt.

Det är inget fel på att vilja förbättra sitt utseende , det är inte det jag säger och vi har ju olika tycke och smak till vad som är snyggt helt klart . Jag ser absolut inget fel i att man kanske opererar sina bröst när man fött barn och dom helt ändrar utseende , kanske man har extremt smala läppar så man gör något åt det så att dom passar ens ansikte . Snygga naglar är helt klart ett enkelt sätt att piffa upp sig själv eller att man fyller sina ögonfransar och bryn för att slippa sminka sig . Ni fattar nog vad jag menar . Det man ser visas upp på tv är dock alltid extremt och på väldigt unga tjejer . Dom använder botox och så mycket smink att dom ser ut som dockor i ansiktet , där allt är slätt och perfekt , inte en rynka eller grop syns. Ögonen orkar knappt hållas upp för fransarna är så långa och tunga. Läpparna så gigantiska att det ser ut som ett babianarsle i ansiktet. Brösten som gigantiska bollar till en väldigt liten kropp och naglar som ser ut som klor och som inte skulle fungera på merparten av våra riktiga yrken.

Unga unga tjejer som opererar sönder sig , för vems skull?

Man ljuger och är elak , varför?

Är det verkligen så viktigt med alla följare på Instagram?

Jag skulle mest vilja höra hur snacket går hemma på familjemiddagarna efter att ha medverkat i ett sånt program. Jag och min mamma hade en väldigt öppen och ärlig relation men alltså hon hade nog skickat mig på uppfostringsanstalt och till en psykolog.

Det är svårt att vara förälder idag , det förstår jag och jag vet själv . Det känns bara som att människor idag saknar både självkänsla och respekt för sin egna kropp och för den man är. Man spelar en roll för att passa in i ett samhälle som bara blir sjukare och sjukare.

En annan sak jag ofta funderar på är hur fan dom orkar ? Hur orkar man sminka sig i timmar och hela tiden vara ”perfekt” ? Hur orkar dom bry sig så jävla mycket om vad andra människor ska tycka om dom? Hur orkar dom lägga sig i andras val hela tiden? Hur orkar dom bråka och intrigera konstant ?

Nä jag fattar inte och jag är väldigt glad och tacksam över att vara den jag är. Jag är definitivt inte perfekt på något plan och jag har naturligtvis mina issues men är det nånting jag har så är det självkänsla och respekt. Jag har dessutom rätt hög integritet och är relativt principfast . Jag försöker vara så rak och ärlig jag kan utan att såra medvetet och jag står upp för mig själv, det jag tror på och den jag är. Det är väldigt viktigt för mig och något jag hoppas av hela mitt hjärta att jag lyckas överföra till mina barn.

Jag tycker verkligen att det är sorgligt att se att så många är så ofantligt osäkra på sig själv , som verkligen gör illa sig själva på så många sätt för att försöka passa in .

Jag har ingen lösning heller, bara en massa tankar och åsikter som jag kände att jag behövde vädra lite. Jag vill poängtera innan någon känner sig kränkt när det kommer till utseende att jag menar inte att det är fel om man nu vill operera om sig eller tillföra diverse attiraljer , så länge man gör det för sig själv och för att man verkligen vill det för att må bättre .

Själv var man ju glad om man orkade borsta håret innan man visade sig bland folk 😂🙈

För ett tag sen så fick jag den här kommentaren av en läsare och den fick mig att börja fundera lite. Kugghjulen i hjärnan började tugga och funderade lite på oss ryttare, hur vi är , hur olika vi gör och hur hästen uppfattar oss.

Elin Olsson, 2018-10-23 13:58
Jag tycker du verkar vara en sån himla sympatisk ryttare , ta mig inte fel nu men du har ingen perfekt sits men du ser ändå så stilla ut med både händer och ben , inget massa hafsande och hackande med ben som man ser på i princip alla andra ryttare . Du verkar så följsam trots att det inte är "enligt regelboken " som du sitter. Jag är mest avundsjuk på dina stilla händer och trots att jag inte är så förtjust i överviktiga ryttare så ser dina hästar ut att trivas med dig på ryggen och det syns att du är en lyhörd och känslig ryttare. Du har ett sunt tänk och jag gillar verkligen din blogg .

Jag blev också väldigt glad över kommentaren för när jag analyserar mig själv så är det lite så jag själv tycker. Jag är en sympatisk ryttare , allt är inte svart eller vitt för mig och jag har inga problem att möta mina hästar halvvägs så länge slutmålet ändå blir som jag tänkt. Jag väljer att se till mina brister som ryttare innan jag skyller på hästen och jag bestraffar aldrig såvida det inte är skarpt läge. Ofta ser man ju att hästen får sig några rejäla rapp eller sparkar när det inte går som tänkt , men 99,9% beror på ryttarens misstag vilket tråkigt nog många väljer att blunda för.

Min sits vet jag om , jag är otroligt svankryggig och försöker jobba så mycket jag kan på min bålstyrka och jag tänker på att "dra in svansen" när jag rider . Jag fick tips om hur man kunde göra mot det och det är fokus ett men något jag är väldigt nöjd med själv är just mina skänklar och mina händer. Jag tycker själv att det ser fruktansvärt obekvämt ut för en häst när ryttarens skänklar fladdrar och pickar eller händer som flyger överallt. Det ser man även på den allra högsta nivån så det är långt ifrån bara "nybörjare" som gör så. Måste ju vara helt jäkla omöjligt för en häst att tyda vad det är man egentligen vill när det sprattlar överallt på den.

Carl Hester ser för mig ut som en dröm att ha i sadeln . Stilla . Rak. Följsam. Mjuk.

På en häst som Lima så går det inte att fladdra , då bockar hon av en. I hoppningen så vet jag att mina händer lätt kan åka upp när hon sticker , men det är något jag verkligen jobbat hårt med och fortfarande jobbar med. Samma med kontrollen över mina ben som jag fått jobba jättemycket med då dom varit så skadade, men jag vill verkligen störa mina hästar så lite som möjligt. Din kommentar gjorde mig verkligen jätteglad

Jag får ofta höra att jag är följsam och mjuk och det också något jag är väldigt stolt över. Det är något som jag faktiskt alltid varit , väldigt sällan jag inte lyckas följa hästen i språnget tex även om vi kommer fel på hindret.

Så även om jag är långt ifrån optimal som ryttare så tror jag att det är väldigt få hästar som inte trivs med mig på ryggen . Jag är oftast helt neutral när jag kliver upp på en häst, ställer frågor till hästen successivt och försöker alltid ha den med mig . Jag bråkar aldrig i onödan på en häst och jag tänker aldrig "nu jävlar ska du få " om en häst beter sig illa. Jag försöker förstå varför och jag försöker få hästen bekväm med mig , jag försöker verkligen lyssna på varje individ vilket gör mig till en lyhörd ryttare.

Så jag ser mig själv som en lyhörd, sympatisk,följsam,mjuk, lugn och tydlig ryttare.

Vilken ryttare ser du dig som? Motivera gärna 😀

Min bloggkollega @jenniferwensund skrev den här kommentaren för någon vecka sen

" Kan inte du göra ett inlägg om hur du fått din blogg så stor? 2 på nouws topplista är en bedrift! U go girl🤩 "

I ärlighetens namn så har jag faktiskt ingen som helst aning 🙈 Jag är otroligt tacksam för alla er som kikar in här dag efter dag och följer mig och mitt lilla liv. Det är verkligen jätteroligt och många av er känns det som att jag känner trots att jag inte alls gör det i " verkligheten".

Jag har inte gjort något speciellt egentligen för att få många läsare och jag är ju sannerligen ingen speciell person utan jag är en vanlig Svensson som kämpar på precis som alla andra. Mina hästar är inga miljonhästar eller ens tävlingshästar i dagsläget utan snarare tvärtom , det är andrahandssorteringshästar , hästar som ingen annan ville ha i princip. Men kanske är det just att jag är så vanlig som gör att folk klickar in här , man kan relatera till mig och man känner igen sig i dom små framstegen och i dom motgångarna man möter.

En annan sak som jag tror gör det är att jag är flitig med att uppdatera och att jag försöker variera mina inlägg . Jag försöker helt enkelt göra en blogg utefter vad jag själv gillar för bloggar . Jag är personlig men inte för personlig och jag försöker hålla den till en hästblogg men inte så att det blir som en träningsdagbok med bara ridpass, utrustning och tips utan jag vill ändå att man ska få hänga med i mitt liv liksom .

Det enda jag aktivt gjort för att locka till mig nya läsare det är att jag delat dom "åsiktsinlägg" som jag skrivit i en facebookgrupp för hästbloggare, utöver det så har jag inte gjort något annat än att hänga här någon gång per dag 😉

Så jag är nog fel människa att fråga hur man ska göra för att få en stor blogg . Mitt mål har aldrig varit att bli en "storbloggare" för det krävs nog att man faktiskt gör en satsning och att man har något extra som folk vill följa en för.

Jag skriver i första hand för min egna skull, för att det är roligt och för att kunna se tillbaka på livet. När jag först började blogga på riktigt så var det för att mina nära och kära skulle kunna följa mig i Italien och sen har det liksom bara fortsatt på den vägen med bloggande och fler och fler började läsa .

Jag tycker det är jätteroligt att ni vill följa mig och jag hoppas att ni fortsätter hänga med på min resa i livet för den är långt ifrån slut 😉

Några bra tips för att få en större blogg är väl att dela dina inlägg på olika facebookgrupper, kommentera andras bloggar och dela din bloggadress på tex instagram osv. För att sen få läsarna att stanna kvar så tror jag på att uppdatera minst en gång om dagen , blanda text med bilder , släpp in läsarna lite i ditt personliga liv också så dom känner sig delaktiga och slutligen var dig själv .

Vad tror ni gör att man får en stor blogg? Varför tycker ni min blogg är bra? 😉