Vad är grejen egentligen med att kommentera, påpeka och lägga upp listor och alla dessa undersökningar som "forskare" har gjort? Vad vill man liksom uppnå med att påpeka att min häst minsann går utan täcken och får leva som en häst ? Vad är det som gör att vissa stöter och blöter i det här ämnet år ut och år in ? Jag personligen kunde inte bry mig mindre om vad andra väljer att göra med sina hästar , eller rättare sagt hur dom klär eller inte klär sina hästar.

För mig är det en sån himla enkel ekvation som ingen forskare eller förståsigpåare nånsin skulle få mig att vika ifrån. Om min häst fryser så får den ett täcke på sig . Då kommer täckestalibanerna och så skriker dom högt - MEN DIN HÄST SKAKAR JU FÖR ATT HÅLLA VÄRMEN , DET ÄR NORMAAAAAALT.

Fuck normalt , aldrig att jag medvetet låter mina hästar stå med klapprande tänder och skaka sig varma. ALDRIG!!!!! Hur känns det i våran kropp när vi fryser? Hur blir våra muskler och leder av att stå spända och kalla? Även om man inte kan förmänskliga en häst så funkar muskler och leder på i stort sett samma sätt. En häst som står med skjuten rygg och skakar kommer få ont i sin rygg, dom kommer få ont i sin nacke , sin bog, sin hals och i sin rumpa .

Har man en häst a la mammut som inte rids speciellt mycket och framförallt som inte blir svettig , nä men fine. Då köper jag att den hästen inte har något behov av att ha ett täcke heller . men en häst i träning med kort/rakad päls eller häst som rids svettig dom skulle jag aldrig låta gå otäckade bara för att det ska vara så.

Jag har däremot inget att säga om dom som nu väljer den typen av hästhållning, jag tänker att det får stå för dom och det är förmodligen ett val dom gjort utefter sin hästs förutsättningar och vad den mår bra av. Men jag kan inte för mitt lilla liv begripa varför den typen av hästmänniksor alltid eller åtmindstonde väldigt ofta känner att dom måste propagera för det? Jag anser varken er eller mig till en sämre hästägare , jag bara bryr mig helt enkelt inte om du vill täcka eller inte täcka din häst.

Kommentaren att dräkriga och föl inte heller under några omständigheter ska ha täcke på sig? Alltså va? Jag har full förståelse att man inte täckar ett högdräktigt sto som ska föla inom kort tid , det på grund av säkerhetsrisk . Men att inte täcka Lima nu tex som har flera månader kvar till beräknad fölning är ju bara knas. Hon fryser , hon lägger mer energi på att hålla värmen än att lägga på sig rätt sorts hull, hon blir stel, hon får ont i ryggen och hon blir grinig . Ett varmt täcke löser alla dom problemen i ett nafs.

Att täcka ett föl som föds i en vintermånad ser jag inte heller som något konstigt , har den behov av det så är det ju bara att täcka så slipper man få en sjuk fölunge.

Nä vi behöver bli färre häsmänniskor som pekar finger åt varandra och fler som bara sköter sitt egna och låter det vara bra så.

Lima hade skakat ihjäl sig utan täcke den här dagen .

Nu sticker jag ut hakan lite för mycket kanske , men det här är MINA åsikter, alla är fri att tycka och göra precis som dom vill men här är mina tankar och som sagt mina åsikter. Jag syftar inte på någon speciell i texten utan det är överlag vad jag ser,hör och tycker. Känner man sig träffad så kanske man ska tänka över sitt beteende eller sitt tankesätt , diskutera gärna men håll god ton tack.

Unghästar i all ära, det är det roligaste jag vet att hålla på med och det är i stort sett det jag har haft och jobbat med ända sen jag var ganska liten. Jag har ingen skolad utbildning för unghästar men jag har haft det som yrke och haft turen att jobba med otroligt många duktiga unghästtränare/utbildare och fått lära mig av dom samt en hel del eget sunt förnuft.

Jag tycker det har blivit på tok för många okunniga föräldrar som köper unghästar till sina barn, på tok för många tonåringar som hanterar unghästar och på tok för många vuxna som inte förstår vidden av grundridning av unghästar, det ska gå så jäkla fort allting.

Många föräldrar tycker nog oftast att deras barn är lite bättre och kunnigare än vad dom är, därav inhandlas en unghäst som knappt är riden , billigt och bra och så har ju ungen nåt att utvecklas tillsammans med. Problemet börjar ju när den lilla unghästen börjar på att testa gränser och ryttaren inte har erfarenheten och kunskapen att guida ponnyn/hästen rätt. Många hästar börjar då att protestera, antingen med att bocka eller resa sig och plockar man inte bort det beteendet på en gång, eller går till botten med orsaken till beteendet, ja då blir det farligt, då tar hästen över och dom sätter det i system. Om det dessutom beror på ren smärtproblematik från tex sadel, vassa tänder eller växtvärk, trött i knopp och kropp så skapar man ett än större problem.

En del dom försöker med våld att bryta ett negativt beteende, upprepade spörapp,slag,ryck i munnen,kraftiga sporrningar osv osv. Givetvis kan man ibland måsta ta till skarpa metoder, du kan behöva rappa till en häst eller ta i dom ganska ordentligt men det jag pratar om våld det är dom som verkligen dänger sina hästar eller rappar sina hästar onödigt många gånger eller onödigt ofta eller använder sig av diverse tillhyggen .

Sen handlar det givetvis om vad för häst man sitter på , vilket psyke dom har. En lättstressad häst är det totalt meningslöst att ens höja rösten åt, bara att hela tiden lugnt men bestämt visa vad den ska göra. En tuff häst som däremot bestämt sig för att den bara ska göra så för att komma undan, dom kan man behöva ryta i åt ordentligt och vara lite hårdare, men som sagt aldrig någonsin låta humöret övergå till våld, då har man ändå tappat respekten av och för hästen. Det gäller också att hela tiden ställa sig själv frågan- Förstår min häst vad jag vill? För hästar är ju inte dumma djur, dom allra flesta är dessutom överambitiösa och vill så gärna göra rätt, men hur lätt är det med en oerfaren ryttare som kanske sänder 5 olika signaler men menar 1.

Om man har en erfaren ryttare ifrån början när hästen rids in och utbildas , då kommer man förhoppningsvis inte till såna lägen där man får en häst som protesterar genom att bocka eller resa sig.

Det tar lång tid att rida in en häst, det tar lång tid att få en häst utbildad och välriden. Det måste få ta tid, dom måste få vänja sig i lugn och ro med bett,sadlar och att ha en ryttare på sig. Det värsta jag vet är när man ser unghästar som ska vänjas vid bett eller sadel första gångerna och dom stängs in i en box med åtdragen sadelgjord eller ut på lina , i ren panik slår dom och stegrar tills att orken tryter och dom "fogar" sig. Efter upprepade dagar med det här så är hästen "van" men hur snäll är metoden ? Det är ju inte direkt ett sätt som gör att hästen känner tillit till vare sig människan eller utrustning. I min värld så får det aldrig ske med tvång, men det ska oftast gå så fort allting och då är det en lämplig metod som använts i hundra år och vips så är hästen sadel och tränsvan på en vecka.

Grundridningen på en häst är ju A och O. Slarvar man med den så kommer det att bita en i baken tids nog ändå, eller så får nästa ryttare ta tag i problemet. Många har tyvärr så jäkla bråttom med allting, vissa hästar accepterar det , andra inte, man kan inte göra på samma sätt med varje häst, alla är dom olika. Men det viktigaste är ju att man hela tiden är lugn och konsekvent, låter hästen få vänja sig och LÄRA sig vad det är vi vill ha ut av den.

Det funkar inte att man tråcklar in ett bett i käften på en unghäst och sen bara tror att den ska förstå vad man menar när man drar i den där metallgrejen, när den inte gör det , ja då kan man inte börja rycka slita och dra och tro att den ska fatta mer för det. Man måste ju visa hästen och ge den en chans att förstå. Samma med sadel, det går inte att bara lägga på en sadel och sen dra åt gjorden och tro att den bara ska acceptera det hela, det måste ske succesivt och hästen måste få en chans att lära sig att det varken är läskigt eller gör ont och det är våran jäkla skyldighet att ge hästen den tiden som den behöver.

Man har sett på tok för många skräckexempel på unghästhantering, hantering överlag. Om man inte rider,tränar och utbildar hästen så kan man inte tro att den ska bli välriden och snäll heller. Det gäller ju att hela tiden visa och lära, lugnt och metodiskt.

Kan man inte själv, så snälla för guds skull, eller rättare sagt för hästens skull TA HJÄLP AV EN KUNNIG TRÄNARE ELLER PERSON. En rädd och osäker häst är minst lika farlig som en häst som har fått tagit över ledarrollen. För så är det , hästar blir farliga i fel händer, det är stora tunga djur som man inte bara kan lalla på med och tro att det ska bli så bra. Vill man ha en ridbar häst måste man träna den till det oxå, man måste lära hästen rätt från start.

Yngre tjejer tror ofta att en bra unghästryttare är en ryttare som är orädd och håller sig fast även i dom värsta luftsprången, men för mig är en bra unghästryttare någon som får såna situationer att inte ens uppstå. Någon som jobbar rätt med hästen från start och får den trygg och samarbetsvillig, så ägaren enkelt kan ta över när hästen lärt sig vad den skulle. Många yngre ryttare tycker dessutom att det är coolt att ha en häst som stegrar eller bockar och yrsar på träningar eller tävlingar, där dom kan visa att dom minsann sitter kvar och är duktiga. Det är inte ett dugg coolt den dagen hästen faktiskt reser sig ordentligt och slår runt. Är flera ponnytävlingar jag varit på och man ser några som triggar sina ponnysar, trycker med skänkel och drar i tygeln för att få dom att stegra....vad är syftet undra jag då?

Att skaffa sig en unghäst när man inte är så kunnig eller inte har kunnigt folk omkring sig är inte direkt en investering, det kostar pengar att utbilda en häst och vet man inte riktigt själv hur man ska göra , ja då blir det ännu dyrare i längden. Många ser den där summan som hästen kostar att köpa in och tycker att det är jättebra, då kan ju ungen ha en häst i jättemånga år och så är allt frid och fröjd. Det många föräldrar inte tänker på är att unghästar hela tiden växer och ändrar sin muskulatur, den sadeln man hade för ett halvår sen kommer inte att ligga bra om några månader, det är dyrt att byta sadlar, tänderna ska kollas med tätare kontroller än med en vuxen häst, utbildningen kostar om man inte kan göra det själv, TIDEN. Vill man komma ut å tävla snabbt så är ju inte direkt en ung outbildad häst det bästa oavsett hur fin stam den än har och hur bra den hoppade på löshoppningen. Vill man tävla och vinna eller gå upp i klasserna så är ju inte unghästen något som ska "satsas" på , om man vinner något med sin unghäst så är det en bonus men det får aldrig bli något krav .

Tid , tålamod och kunskap är bland det viktigaste att ha i ryggsäcken när man jobbar med unghästar. Bakslag kommer alltid men det gäller ju då att man kan lotsa sin häst ur dom på ett bra sätt. Ett bra sätt är inte att hänga på hjälptyglar eller skarpare bett för att med hjälp av hävkraft få hästen att kröka på nacken eller bromsa, det enda den lär sig av dom metoderna är att akta sin mun med hjälp av att vika in nosen mot bringan och den kommer akta sin rygg med hjälp av att släppa den och hänga sig på bettet eller bogarna vilket i det långa loppet leder till skador. Att rida till en felriden häst är inte helt lätt för det tar ännu längre tid och det kräver ännu mera kunskap och tålamod för att få det rätt , ibland kan det dessutom bli farligt på vägen då hästen satt sig till med sätt att undvika smärta eller arbete.

Den här texten nedan har jag lånat från min tränare Monia .

En häst åldras ungefär 3 gånger snabbare än en människa.

Så är en 90 årig människa en 30 årig häst. Båda väldigt gamla, oftast artritiska, har inte många av sina ursprungliga tänder kvar, och mycket troligt pensionerade och njuter av de finare sakerna i livet.

En 25 årig häst är en 75 årig människa. Fungerar fortfarande än så länge.

En 20 årig häst är en 60 årig människa. Vid den punkten där kroppen inte fungerar som den brukade men hjärnan är där och vill vara aktiv.

En 13 årig häst är en 39 årig människa. Medelålders, milstolpe i sitt liv där deras kunskap och fysiska förmåga är ungefär lika.

Så låt oss gå ner till barnen och jobba oss upp.

En 3 årig häst är ett 9 år gammalt barn. Ett barn. Inte redo för långa tunga jobb. Vi har gått förbi med att skicka ner barn i gruvorna.

En 4 årig häst är ett 12 år gammalt barn. Kan göra enklare jobb för fickpengar, kanske klippa gräsmattor etc. I grund och botten kan en 4-årig häst börja lite lätt arbete.

En 5-årig häst är en 15-årig tonåring. Tror att de vet allt, kaxiga, och redo att höja sitt arbete och sitt ansvar. Fortfarande ganska svag och inte fullt utvecklad så borde inte vara på deras fysiska gräns men kan börja bygga styrka.

En 6 årig häst är en 18 årig människa. En vuxen. Redo att jobba hårt.

Att pressa sin unge för hårt för tidigt kommer att leda till att många kroppsdelar misslyckas. Led, senor, ligament samt deras hjärnor. Att vänta ett år i början kan ge en häst ytterligare 10 års nyttigt arbetsliv. Ha tålamod med din häst, det finns SÅ mycket grundläggande jobb du istället kan lägga tiden och arbetet på. Du kan tex hänga med din häst, rykta den, se till att den står jämnt på alla 4 ben i stallgången. Du som verkligen har mål och ambitioner och vill forma en trygg och sund häst- Ledträna, lastträna, hovslagar träna listan kan göras lång🙏🏻

Viktigaste av allt är att du lyssnar på din häst och skaffar dig egen kunskap så du förstår när den säger ifrån och isåfall varför den gjorde det.

Olika övningar är spännande och bra men den bästa läromästaren är ändå hästen själv, skaffa dig kunskap om hästens biomekaniska förutsättningar och din egen förmåga 💗🦄💗

Så låt saker ta tid, ta hjälp om du inte besitter kunskapen själv , låt hästen få förstå vad du vill och lär den rätt från start så blir det en glad och trygg individ som du eller någon annan kommer kunna dela mnga lyckliga år tillsammans med.

Att människor har åsikter och gärna talar om dom öppet är inget nytt och att hästmänniskor har ännu starkare åsikter är ingen underdrift.

Jag hade inte tänkt kasta mig in i någon debatt egentligen för jag tror att jag med åren börjar lära mig att jag inte alltid behöver skriva exakt vad jag tycker då det ofta skapar en massa onödigt drama. Den beskärda delen har jag ju haft minst sagt efter att jag lite klumpigt uttryckte min åsikt om en person 😂🙈

Jag är ju dock en person som ofta tänker högt , säger vad jag tycker utan att tänka och jag är brutalt ärlig vilket inte alltid uppskattas. Jag tänker som så att den bästa kommunikationen borde ju vara den som är rak och ärlig även om det kan vara både jobbigt och obekvämt . Nu har jag märkt med åren att alla inte delar den tanken och många tar åt sig på så fel vis och en del viskar bakom ens rygg att man är elak . Jag är inte elak men jag kanske har lite svårt att Linda in allt i bomull .

Nåväl , jag ska göra ett försök att plita ner mina åsikter och tankar om den pågående debatten angående uteritter. Tänk att en sån vanlig grej kan skapa såna enorma debatter och locka fram så många hårda ord?

Få av er har väl missat den diskussion som blossade upp efter att en influencer la ut en video på sin ena häst och förklarade varför den inte rids ut . Som jag förstod det så skrittas hästen för hand ute före och efter passen på banan men pga att den var så explosiv och under igångsättning efter skada så reds den inte ut i skog och mark. Jag kan nog ärligt inte riktigt förstå varför det här skapade så otroligt många åsikter .

Jag tänker att varje människa som har häst vill sin hästs bästa och ingen vill ha varken skadade hästar eller ledsna hästar , men det betyder ju såklart inte att alla gör rätt för det . Helt klart så är bristen på varierat underlag ett stort problem för hållbarheten och att harva runt runt inne i en padock eller ridhus gynnar ingen häst. Men varför det här blev så uppblåst förstår jag som sagt inte då det räcker att titta över landets alla ridskolor och hur alla dom hästarna har det.

Visst rida dom ut , någon gång i veckan på led efter någon Stig om dom har tur utöver det så harvar dom mest runt på samma underlag 5-6 dagar i veckan ibland två gånger per dag och det är långt ifrån dom rids både i balans eller har passande utrustning. Det finns absolut ridskolor som rider ut mer men jag skulle nog våga påstå att dom allra flesta inte gör det .

Är det inte där vi bör börja belysa problemen och inte på en enskild individ ? Min personliga åsikt är att alla hästar mår bäst av att få komma ut i skogen , att få galoppera mer fritt och få ur sig både fysisk och psykisk spänning och så för att främja en bättre ledhälsa. Men jag har också en viss förståelse för att man i vissa fall inte gör det om det äventyrar både häst, ryttare och medmänniskors hälsa och säkerhet.

Jag kan gå till mig själv som haft minst sagt tvivelaktiga hästar . Lima var hemsk att rida ut på från början . Med sällskap gick det för det mesta rätt hyggligt om man lyckades ta sig från gården och inte ställde några krav men fy fasen när man red ut själv. Det var med livet som insats och det blev på bekostnad av både andras gräsmattor och säkerhet. Hon kunde få panik från ingenstans och då var det livsfarligt för hon gjorde allt i sin makt för att bli av med mig och för att ta sig hem. Hon var fruktansvärt utåtagerande om man lyckades slänga sig av och det var mer farligt att stå på marken än att sitta på.

På den här tiden hade jag inte några större skador om vi bortser från min avtrampade fotled som hon orsakade tidigt i våran relation då hon fick panik och slog runt . Men jag var fast besluten om att hon skulle gå att rida ut på så jag tragglade , så fort jag började märka en tendens till stress eller motvilja så klev jag av och gick en bit , ibland fick jag gå största delen av turerna men så småningom så började det här att ge sig och det gick lättare och lättare . Men det tog flera år och hon gick alltid med skydd och boots runt om samt Graman och halsring eftersom hon var så fullkomligt galen .

Med facit i hand så blev det ju bra men det hade lika gärna kunnat sluta med en bruten nacke eller trafikolycka . Så jag förstår folk som nånstans har ett bättre konsekvenstänk än vad jag hade och hellre tar det säkra före det osäkra och inte rider ut på galna hästar även om det för stunden inte gynnar hästen till det bästa . Jag tänker att dom mest troligt har en plan där dom väger in för mot nackdelar och gör det bästa för att få det så bra för hästen som det går.

Men med det sagt så tycker jag inte att det är okej att inte rida ut för att man själv inte vågar , att man själv inte tycker det är roligt eller för att man inte tycker att det är viktigt . Om man inte själv törs eller vill så tycker jag att det är ens skyldighet att sätta upp någon annan som i så fall gör det åt en och om man inte gör det pga att man tycker det är oviktigt i hästens träning så bör man tänka om helt.

Alla hästar mår bra av varierad träning och allting du gör på ridbanan kan du göra ute . Jag håller med många i debatten om att vi har gått från en sund hästhållning mot en mer extrem och bekväm typ av hästhållning där man förlorat mycket av vikten att träna och rida ute i skog och mark. Det borde ju vara det naturligaste som finns för en häst . Om det har med några influensers sätt att visa sin ”glammiga” vardag med ridhus och fiberunderlag att göra eller ridskolornas eviga tragglande inom fyra väggar/staket ska jag ha osagt men jag tror att det till största del beror på att folk faktiskt blir mer och mer bekväma överlag.

Barn och ungdomar curlas åt helskotta för mycket idag och en del tror att både häst och människor är gjorda utav socker. Tillgången till ridhus blir större och större för dom flesta och bekvämligheterna på olika anläggningar runt om gör att många hellre väljer det där lättare passet inne om det råkar regna eller snöa just på uterittsdagen.

Så absolut är det ett problem och en negativ trend men jag känner att många av dom här debatterna riktar sig till enskilda personer som får bära hundhuvudet oavsett om dom har det som jobb eller inte . Klart det kommer ett visst ansvar med att få betalt för att inspirera människor men i slutänden så handlar det ändå om eget ansvar som vuxen människa att lära sig vad som är rätt och fel baserat på fakta och inte på vad en toppryttare man ser på sociala medier gör . Är man barn eller ungdom så faller det på föräldrarna att se till att hästen/ponnyn kommer ut oavsett vad ungen vill. Tycker ni att jag har fel?

Jag tycker nog att ansvaret också ligger på alla ridskolor runt om i landet att belysa vikten av varierat underlag och varierad träning för en hållbar häst för där finns det mycket att önska mer ifrån.

Det är bra att lyfta ämnet , nå ut till alla om hur viktigt det är att variera träningen och att rida ut med sin häst oavsett vilken nivå man rider på men jag tror att det är helt fel väg att gå genom att hoppa på enskilda individer.

Det vi ser på sociala medier känns som en väldigt liten del och gärna en förskönande bild av verkligheten och det måste nog alla lära sig att ta med en liten nypa salt . Jag tycker också att man måste se till helheten och grundproblemet. Många hästar som importeras har aldrig ridits ut eller ens gått i hage och hur naturligt det än må vara för en häst att vistas ute så är det otroligt många länder som går emot det naturliga och hästarna blir också därefter. Det är fruktansvärt tragiskt att det ens får förekomma men det är inte så enkelt som folk tror att det bara är att ta hem en sån häst och rida ut eller släppa ut i en hage . Den typen av hästhållning får konsekvenser och hur fel och vidrigt vi än tycker att det är så måste man ha förståelse för hur lång tid det kan ta när man sen bryter det mönstret hos hästen när den hamnar här i Sverige .

Jag är för all typ av uteridning och jag gör allt i min makt för att få mina hästar att fungera ute men det är inte lätt och det krävs tid och tålamod och framförallt mod . Det jag däremot lärt mig på resans gång är att allt är inte svart eller vitt oavsett vad andra tycker , man måste sätta sin egna säkerhet först och försöka hitta ett sätt som fungerar för alla inblandade. Om det för dagen bara är en promenad för hand så måste det få vara så för att sen kunna utökas successivt.

Men mitt motto är att alla hästar ska ha rätten att få komma ut i skog och mark men att det måste kunna ske på ett säkert sätt för alla . Jag brottas ju själv med problematiken att kunna rida ut på ett säkert sätt med Dixie . Lima har jag löst det problemet med så nu återstår Dixan. Jag har fått tänka om så många gånger med henne , provat olika sätt och försöker att hitta ett sätt som gör att det ska fungera . Men det är inte att bara kliva upp och sen hålla i sig som många verkar tro , många som mest troligt aldrig suttit på en häst med riktig problematik och inte bara lite överskottsenergi.

Så tänk gärna ett steg längre , påhopp kommer man sällan långt med men att informera och komma med fakta på ett pedagogiskt och motiverande sätt tror jag är ett vinnande koncept .