23 augusti 2013
Fem hela år har gått sen den där dagen då jag sa hejdå för alltid till min bästa vän. Hon som funnits där för mig under dom 6 år vi fick ihop i vått och torrt. Min älskade fina lilla Jo Sefine - den lilla hästen med det stora hjärtat.
Under dom sex åren var det väldigt många motgångar i mitt liv , bland annat så dog min mamma, 2 andra närstående gick bort och jag fick en hästspark i ansiktet som för alltid förändrade en del av mig. Men trots allt det jävliga så fanns hon där som en stadig klippa , hon var den som höll mig på benen och som lät mig slicka mina sår. Hon kunde stå timme ut och timme in med sitt huvud i min famn medans mina tårar blötte ner hennes långa pannlugg.

Det känns som att det gått evigheter sen den här dagen men jag minns fortfarande allt in i minsta detalj. Hur jag borstade henne en sista gång, försiktigt redde ut hennes långa svans och man , klippte en bit av den som minne . Två timmar ägnade jag åt att låta henne beta men hon var mest intresserad av att stå med mulen mot min axel medans jag satt i gräset hejdlöst grinandes.
Jag tror hon förstod ❤️
Min allra bästa lilla vän och krigare , hon som gjorde precis allt i sin makt och lite till för att behaga mig. Hon var aldrig dum , aldrig tjurig utan alltid så positiv till precis allt arbete. Hon var en riktig liten arbetsmyra , en sån som inte mådde bra av att inte få ha en uppgift . Därför fanns det aldrig någon tvekan för mig om hur utgången skulle bli när jag fick svaret på röntgenplåtarna.
Jossan led av en skelett och muskelsjukdom som hon haft sen födseln , EPSM samt en artrosliknande sjukdom som bröt ner hennes skelett som jag inte minns vad det hette. Det hade gått såpass långt att hon aldrig mer skulle kunna ridas och hon var bara 9 år , så för mig var beslutet inte så svårt om ni förstår hur jag menar. Hon skulle aldrig ha fungerat som hagprydnad och hon skulle aldrig kunnat leva normalt , smärtan vet man inte heller hur det skulle te sig. Så även om jag aldrig tvekade på mitt beslut så var det så fruktansvärt jobbigt.
Mitt hjärta krossades den där dagen , men tacksamheten som faktiskt lös i hennes ögon har jag för alltid burit med mig för hon visste , hon visste att hennes lidande nu skulle ta slut .


Hon var en underbar individ , en riktig liten krigarprinsessa som la hela sitt hjärta i min hand och jag kommer vara henne för evigt tacksam för den tiden jag fick med henne ❤️

























Kommentarer