Dressyren är ju först ut av dom tre grenarna i fälttävlan och den gren som oftast är ganska laddad för mig och Lima. Hon har ofta mycket energi samtidigt som det krävs ytterst lite för att få henne spänd. Det räcker med en störning på framridningen, något som inte ligger perfekt eller att jag blir nervös.

Den här gången hade vi ändå så goda förutsättningar och kanske var det därför besvikelsen var så stor när allt sket sig. Vi kom i bra tid , ingen stress alls utan allt stämde bra. Startade sent i klassen så det gjorde att det inte var så trångt på framridningen och jag hade gott om tid att skritta fram.

Lima har skrapat upp sig lite på ena sidan , typ gnuggat sig mot något eller gjort något som ruggat henne lite. Naturligtvis på vänster sida där jag har minst kontroll på skänkeln och naturligtvis i området där skänkeln kan hamna. Hon gillade inte det med andra ord och det kan vara en orsak till hennes spändhet. En annan orsak kan ha varit att hon sov i box och sen direkt transport i några timmar . Man kan grubbla ihjäl sig till orsaker och jag är ju gärna en sån som gör det, analyserar allt .

Framridningen kändes ändå helt okej trots att hon var spänd och galopparbetet var sämst. Väl inne på banan kände jag mig rätt cool men fokuserad på att inte missa den andra volten som jag gjort hemma flera gånger. Travarbetet kändes jättebra faktiskt och volterna blev bra. Sen kom hjärnsläppet.

Jag var så fokuserad på att klara det att jag totalt glömde vad som kom efter . Istället för travökning så fattade jag galopp och fick naturligtvis en blåsning på det för fel väg. Jag kom på programmet sen men var jättespänd efter det där och Lima reagerar ju direkt på mig så den fina traven var som bortblåst och inget kändes bra efter det där.

I varje övergång gick hon mot handen, skritten var på håret att det gick att skritta , halten ville hon inte stå still och hela tiden tryckte hon upp nacken så jag fick försöka parera det hela så mjukt och försiktigt jag kunde och försöka prata med henne utan att domaren skulle se .

Nä det här var ingen rolig uppvisning och jag kände mig så besviken på mig själv som missade vägen och sen blev så spänd själv så att jag inte kunde supporta min fina häst på bästa sätt.

Jag var nöjd med kommentaren om min mjuka ridning och det var det jag tog med mig från den här gången 🙈

Dressyr stod på schemat igår för båda damerna och eftersom Lima är lite brunstig och visade mindre samarbetsvilliga sidor häromdagen så kände jag att jag behövde rida ”igenom” henne rätt ordentligt nu i början på veckan . Dressyrsadeln åkte på ifall jag skulle få för mig sitta ner en massa , gramanen åkte på som en livlina ifall hon skulle få för sig att bli jättearg och sporrarna åkte på eftersom jag upplever att hon nonchalerar mig en del när hon är brunstig och hon tar inte min skänkel riktigt ärligt.

Efter att ha skrittjobbat en stund på lång tygel med manken som högsta punkt så började ställa lite mer krav , stöd på bettet som hon får söka själv , fokus på rakriktningen och absolut inga dubbla spår. Mjuk ställning i hörnen där hon rundar sig något för innerskänkeln och inte tvärar. Hon vart irriterad redan här mär hon var tvungen att trampa in med bakbenet men hon accepterade det och ju mer hon slappnade av desto mer ridbar såklart.

Tempoväxlingar och både stora och små volter innan jag övergick till trav . Varierar formen och tempot , jobbade mycket med att hon ska vänta kvar oavsett tygellängd och förutom det jobbade jag på samma sätt som i skritten. Galopperade igång henne lite innan jag ställde lite mer krav i galoppen . I ramen , rak . Det gick sådär till en början för hon blev sur som ättika när jag inte lät henne gå på dubbla spår och ännu surare när hon inte fick gena i hörnen för att inte tala om när jag jobbade henne på lite mindre volter. Vojne vojne.

Tjurade ihop gjorde hon , slog mot skänkeln och tänkte inte gå framåt alls men serrni sporrar är hon inte van vid , inte heller att matte inte smeker medhårs. Efter ett gäng grodhopp så var vi överens om att jag bestämde idag och inte hon.

Galoppen var magisk när hon väl slappnade av . Så himla fin och mjuk med gott tryck i bakdelen men stadig, rak och lugn . Kunde vända runt henne med hjälp av vaderna bara utan att hon blev spänd eller tappade takt 👌

Övergångarna från skritt till galopp på volt var sen ett nytt kapitel. Hon vart lite arg när hon inte fick slå sig fri i fattningen och hon vart lite arg när jag pickade lite på henne för kvickare svar i fattningen. Men vi enades även här om att det blev bättre att göra som jag ville och från att stå emot redan innan jag tänkt fatta så behövde jag sen nästintill bara tänka fattning så gjorde hon fantastiskt fina galoppfattningar. För att trigga det hela lite till nu när jag ändå var igång så fick hon göra både galoppöppnor och galoppslutor strax innanför spåret. Lite protest bjöd hon på men kändes väldigt fin och mjuk åt båda hållen sen.

Avslutade med att rida igenom programmet två gånger så gott det nu går på kort bana när det ska vara lång. Jag kände mig ändå nöjd och jag tror det gick in lite med vad jag ville ha ut av henne . Det skulle aldrig gå att pressa henne så här pass efter pass för då skulle hon sura ihop fullständigt, men då och då får man ta ”striden” för att sen låta henne landa lite i det innan man ställer mer krav igen.

Sen var det Dixies tur. Skrittade henne på lång tygel ganska länge men red serpentinbågar och över bommar osv innan jag mjukt kortade tyglarna bit för bit. Jobbade sen på samma sätt som när hon gick på lång tygel . Vill att det bara ska vara lugnt och harmoniskt utan större press på henne. Det ska kännas enkelt och jag vill inte trigga igång henne .

Övergick till trav och bara fortsatte rida olika vägar för att få henne avspänd och lösgjord. Hon får välja huvudets position på egen hand så länge hon inte kör upp skallen , men annars har jag en relativt lång tygel med bara ett väldigt lätt stöd och vill hon sänka huvudet ännu mer så får hon det , det viktigaste nu är att hon kan jobba avspänt under ryttare. Det enda jag måste tänka mer på är att inte falla fram själv med överlivet utan hålla min position stadig och rak . Lättare sagt än gjort ibland 🙈

Bitvis blir hon lite springig och då börjar hon även att slå med huvudet. Jag anar att det har å göra med att hon blir trött helt enkelt . Hon är inte van att arbeta på det här sättet så därför försöker jag att vara så lyhörd jag bara kan och bryter av , ger lång tygel och mycket beröm . Eftersom min padock är rätt liten så har jag valt att inte galoppera henne där än , det känns bara onödigt eftersom jag vet att hon inte har den styrkan riktigt ännu och då är risken att det bara blir ett stressmoment.

Jag red igenom h80 programmet fast bara i skritt och trav då och sen avslutade vi på långa tyglar i ett lugnt tempo . Duktig tjej som inte ens blev svettig . Hon brukar annars löddra av svett på grund av att hon jagar upp sig.

Hörnpasseringar är det som kan få mig och min donna ruskigt osams under ett dressyrpass. Hon blir lätt spänd och får problem med sin balans eftersom hon faller in på innerbogen och hamnar då i framvikt ur sväng. Det är när jag korrigerar henne som hon kan få frispel beroende på hur jobbigt hon tycker det är och på vilket humör hon är på.

Tänk att hörnpasseringar som låter så himla enkelt faktiskt kan vara väldigt väldigt svårt , i alla fall att rida den rätt. Många gånger ser man hur ryttaren frenetiskt försöker skåla ur sin häst och pressar den ut i hörnen med innerhjälperna vilket fortfarande medför att hästen kommer att hamna på innerbogen och gå emot både inner tygel och inner skänkel.

Det vi ofta glömmer innan vi rider en hörnpassering är att göra halvhalt precis innan. Halvhalterna är ju nödvändiga för att få hästen att trampa mer inunder sig och med det flytta tyngpunkten längre bak och på det sättet får en möjlighet att kunna gå genom hörnen i tillräcklig balans.

Just balansen är något som Lima har lite problem med både med och utan ryttare, hon lägger sig gärna i framvikt och liksom bara springer sig ifrån problemet eller rörelsen . Hon har ju haft svårt att söka stöd på bettet och inte velat gå fram helt för skänkeln, rena grunder alltså men det är ju dom grunderna som krävs för att även kunna passera ett hörn på rätt sätt.

Här är en ganska typisk bild på Lima , istället för att balansera upp sig och flytta bak vikten så lägger hon den framåt på innerbogen och blir som lutande tornet i pisa. I vänstervarvet har hon lättare att balansera sig och just att få en rak och balanserad häst är något jag jobbar jättemycket med under varje ridpass.

Det man ska tänka på i en hörnpasserig är att efter halvhalten så ska hästen ridas fram till den yttre tygeln. Man ska alltså rida hästen på ett sånt sätt att den söker sig ut i hörnet och ryttaren ska då möta upp med den yttre tygeln och skänkeln . Med andra ord fånga upp energin med dom yttre hjälperna.

Men hur sjutton rider man då? Hur ska man göra en korrekt hörnpassering med sina hjälper? Jo ni ska få en stegvis lista här.

1. Ställ hästen något i nacken (den ska kunna gå kvar på rakt spår framåt och vara något ställd).

2. Dra tillbaka ytterskänkeln något, och kontrollera att hästen är inramad mellan innerskänkel vid sadelgjorden och ytterskänkel något bakom sadelgjorden. (Hästen ska fortfarande gå rakt fram, inverka inte för mycket med ytterskänkeln för då kommer hästen på dubbla spår).

3. Vänd genom att titta något inåt och trampa ner mer i inner stigbygel (ev flytta sittbenen ngt inåt). Om det behövs kan du förstärka med ett ledande tygeltag åt sidan. Hur mycket hjälper du behöver använda beror på hur utbildad hästen är. Eftersom allt är förberett brukar det räcka med en liten vikthjälp. Tänk på att hästen ska vända RUNT din innerskänkel så att han "formar sig" och inte faller åt sidan. Även om du har mer tramp i inner stigbygel så ska överlivet vara rakt, du får inte luta överlivet åt sidan eller vika dig i midjan.

4. Genom hela vändningen, ha blicken riktat framåt mellan öronen på vägen som hästen ska gå. Ha kvar ställningen i nacken (med bibehållen kontakt på yttertygeln), och forma hästen mellan skänklarna. Tänk att du länger innerskänkeln så att trampet i inner stigbygel behålls.

5. Räta ut hästen på yttertygeln, för fram ytterskänkeln något så att skänklarna ligger mitt emot varandra och fördela vikten lika i båda stigbyglarna. Kontrollera att sittbenen är placerade mitt i sadeln. Fortsätt att titta rakt fram mellan hästens öron och rid rakt fram efter hörnpasseringen med rak häst.

Så här har det kunnat se ut många gånger när vi bara ska göra en vanlig hörnpassering. Hon blir skitvrång och vill inte. Då får man gå tillbaka och börja om .

Ett bra sätt att träna på är att rida längs långsidan men några meter före kortsidan så svänger du så att du lämnar några meter mellan häst och staket . Då har du nämligen lite plats för att flytta hästen lite för innerskänkeln ut mot kortsidan och hörnet. Meningen med den här övningen är att lära hästen att varje gång den får ett böjt spår framför sig så ska den gå ut till den yttre tygeln. Det är ju de böjande inre hjälperna som tillsammans med vikten får hästen att svänga och röra sig i böjningens riktning.

En annan bra övning som jag ridit en del med Lima för att få igenom halvhalten och kunna passera hörnet utan att gena är att jag har skrittat henne rakt fram nån meter innanför spåret och sen gjort halt innan hörnet. Kom ihåg att berömma hästen när den står still. Skritta sen vidare till nästa hörn där du gör likadant. När det här känns enkelt så skrittar du genom hörnen utan att göra halt. När det här fungerar fint och hästen lyssnar på din halvhalt och inte genar eller lutar genom hörnen så övergår du till trav. Några meter innan hörnet gör du en övergång till skritt och skrittar genom hörnet igen. När även det här fungerar utan protester så kan du bara göra halvhalten innan och sen trava genom hörnet. Känner du att hästen känns bättre i sin balans efter hörnet än vad den gjorde innan hörnet s¨å har du gjort en korrekt hörnpassering.

Man kan även lägga till volter i varje hörnpassering , det är något dom flesta som ridit för mig brukar få göra många gånger . Man får lättare koll på gas och broms vilken är en form av samling och det är ju det man delvis vill åt genom en korrekt hörnpassering. När man går på en hel volt genom varje hörn så hinner man oxå känna om hästen spårar eller om den faller ur , då kan man gå tillbaka till dom andra basövningarna.

Dom vanligaste felen vi gör som påverkar om hästen kan gå genom hörnet korrekt är att vi viker oss i sidan , lutar oss framåt , försöker pressa ut hästen i hörnet , har hästen felställd, inte tillräckligd böjd runt innerskänkeln eller att den går i framvikt. Många gånger gör vi dessutom flera av dom här felen samtidigt så ni kan ju tänka er hur lätt det blir för hästen att balansera upp sig då .

Så det man kan göra om hästen faller inåt är att man tittar uppåt/utåt och använd mer innerskänkel. Ha vikten mer lika fördelad i båda stigbyglarna och var noga så att du inte lutar överlivet inåt.

Tränger hästen utåt så titta mer inåt/uppåt och använd mer ytterhjälper (både skänkel och tygel) för att "stänga ytterdörren", ev i kombination med ledande innertygel (tänk på att hålla yttertygeln sträckt)

Om hästen vill slå ut med bakdelen så drar du tillbaka ytterskänkeln mer och använd starkare yttertygel. Oftast är detta kombinerat med att ryttaren tittar inåt/nedåt och ev viker sig i innersidan. Iså fall: titta uppåt/utåt och räta upp överlivet.

Går hästen innanför med bakdelen (på dubbla spår) har du inverkat för starkt med ytterskänkeln (och ev även yttertygeln). Här kan du behöva dra tillbaka innerskänkeln något i stället.

Har du en häst som skjuter innerbogen inåt och rätar ut sig så behöver du arbeta igenom ställningen, använd mer ledande tygeltag och vänd runt en stark innerskänkel. Kontrollera att överlivet är rakt och att yttertygeln inte är för stark.

Skjuter hästen ut ytterbogen behöver du räta ut mer på yttertygeln och kanske t o m dra fram ytterskänkeln något.

•