https://youtu.be/NJrTr7kYaFw

Planer ändras och man får ibland tänka om och försöka hitta lösningar som gynnar häst och ryttare på bästa sätt även om det kanske inte var grundplanen. För mig har det fått blivit så med Dixie , jag har fått tänkt om och testat väldigt mycket för att försöka hitta en balans för henne där hon kan fungera .

Jag försöker ha varierat arbete med mina hästar och jag har alltid haft i grunden mycket uteritter, ibland bara som lättare avslappning men oftast som rena träningspass med både styrka och kondition. Dessvärre så fungerar inte det upplägget med Dixie för tillfället , hon är dock mycket bättre än förut men det blir ibland förenat med fara när hon känner att hon får övertaget . Vi har väldigt många branta diken och ruiner här där jag bor och är det nånting hon tar sikte på när hon blir upprörd så är det just diken . Hon lärde sig att tippa av sina ryttare på det viset innan hon kom till mig och hon satte det i system för att då kunna sticka hem . Jag har jobbat benhårt på den fronten men det blir farligt ibland när hon hinner få övertaget och därför har jag ändrat om planen för nu.

Hon får jobbas i padocken där jag varierar med och utan bommar , jag har Gramanen på som en livlina så att hon aldrig kan känna att hon kan komma undan och tungfelstickan är i så att inte tungan läggs över och skapar obehag . Jag jobbar även avsuttet och nu är planen att lägga till Tömkörning minst en gång i veckan . Efter varje pass så skrittas hon ut på hårt underlag , oftast uppför den långa branta backen och som jag sen hoppar av och går med henne långsamt ner .

Allt det här är för att minimera riskerna helt enkelt och för att ge henne en möjlighet att lära sig arbeta avslappnat och någonstans finna ro i sitt huvud . För även om det blir en konflikt i padocken så kommer hon liksom ingen vart med det , jag behöver inte kompromissa med henne utan jag vinner striden varje gång .

Det kanske låter hårt men det är inte så att jag är dum mot henne eller aggressiv på något vis . Jag rider inte med spö eller sporrar och jag varken skriker eller slår . Lugnt metodiskt och tydligt jobbar jag fortfarande efter men mycket mer bestämt och konsekvent . Jag tar direkt kommandot när hon börjar sura ihop och jag gör det med gott självförtroende och styrka eftersom jag vet att det inte finns något dike för henne att slänga sig i. Hon har testat staketet några gånger men konstaterar fort att det bara gör ont på henne och hon kommer ingen vart , helt enligt min plan.

Jag tycker att det gett bra effekt på den här tiden jag gjort Såhär , konflikterna blir färre och långt ifrån så dramatiska som dom ibland blivit ute. Målet är att hon ska kunna ridas ut som vanligt så småningom men just nu under en period så jobbar vi inom fyra väggar/staket .

I september är planen att göra en veterinärkoll på henne och sen får vi se vad som händer efter det .

13/4 var jag iväg till Matfors för att löshoppa Dixie den här gången . Hon har inte hoppat ordentligt på rätt länge vilket också märktes på henne när hindret höjdes .

Hon var supercool att värma upp och gjorde precis vad som förväntades av henne när vi började på låg höjd. Men när hindret blev lite högre så backade hon av en del och ”frös” i luften vilket jag aldrig sett henne göra tidigare. Det blev dessvärre väldigt lite och dålig film då jag försökte filma samtidigt som jag skulle ta emot och släppa iväg henne .

Sista språnget fick hon komma in med mer fart och då hoppade hon också som hon brukar .