Godmorgon folket!

Äntligen fredag och äntligen Naggendags. Nu åker vi visserligen inte förrän ikväll men som sagt, jag har sällan problem med att få tiden att gå 🙈 snarare funderar jag på hur jag ska hinna med allt , men det löser sig det å.

Igår hade jag en skitdag på jobbet, min hjärna funkade bara inte. Jag gör ytterst sällan fel men igår blandade jag ihop siffror , tappade grejer konstant och visste till slut knappt vad jag hette.... typ. Sjukt frustrerande men jag tror jag var lite stressad över ekonomin den här månaden , hade ju sjuk och vabdagar som släpade och tappade 4000 vilket är väldigt mycket pengar för mig, många räkningar som jag inte riktigt tänkt skulle komma nu osv . Men det löser sig såklart, bara lite lätt deprimerande för stunden.

En annan sak som fick min hjärna att fundera var ju Dixie och det som hände häromdagen. Jag gick igenom scenariot flera gånger och jag fick det varje gång till att det i slutänden ändå var mitt fel på ett eller annat sätt. Att jag nog blev för abrupt när jag tog tag i henne och fick en reaktion därefter och hon hade noll koll på diket.

Jag fick sen ett väldigt välskrivet pm av en fin läsare och bloggkollega som är väl insatt i galoppvärlden och hur hästarna rida och tränas. Hon satte huvudet på spiken i sin reflektion över händelsen och jag kunde liksom bara checka av varenda punkt och det gav mig en rejäl ögonöppnare. Oj vad jag kunde sätta många händelser ihop och förstå mer varför det blivit som det blivit dom gångerna. Jag fick några aha-upplevelser och jag är bara så oerhört tacksam över att hon tog sig tid att skriva till mig.

Det gav mig som sagt förklaringar till så mycket och jag fick dåligt samvete över att jag blev så arg på dixie . Jag borde vetat bättre , och det är något jag kännt ett par gånger på den här resan med henne ”jag borde vetat bättre”. Men man lär sig hela tiden och jag försöker verkligen förstå mina hästar men det är svårt ibland .

Jag har ju alltid i bakhuvudet när det gått fel att nånstans så är det här mitt fel , det är jag som inte var tillräckligt lyhörd, kvick eller smart och får en reaktion som inte är önskvärd men som i hästens värld är dess enda sätt att kommunicera på. Så länge jag lever så kommer jag att lära och jag hoppas bara att mina hästar kan fortsätta förlåta mig för mina brister .

Så med en lite mera förståelse för hur mina signaler påverkar så ska det bli intressant att se hur det blir när hon och jag pratar samma språk. Jag vet ju att det finns där och hon är verkligen så himla fin när vi är överens.

Jag hämtade min lilla son efter jobbet igår och rullade hemöver . Lagade middag och njöt av en underbart god Kycklingkebab och sallad. Skulle kunna leva på det 😍

Vi myste sen och jag bestämde mig för att inte rida alls . Jag var rätt trött i både knopp och kropp och wille var mammamysig såvi hade en kväll inne i soffan med popcorn istället. Mockade och tog in dom senare på kvällen och kollade igenom dom. Vilda är fortfarande lite svullen i sitt bakben men det är under kontroll.

Dixie myste jag lite extra med på kvällen och hon snusade mig försiktigt i nacken samtidigt som jag kliade henne. Hon är så go den här tjejen , bara så missförstådd, även av mig :/

Fredag idag och det är svinkallt. 10 minus är numer svinkallt . Vi rullade ut en ny bal igår i hagen och fyllde upp inne i ligghallen också eftersom dom ska sova ute i två nätter nu. Bra för vildas ben att vara i rörelse , mindre bra för mitt mammahjärta som nu helt plötsligt tror att pållarna har blivit gjord av socker och kommer dö av att sova ute två nätter 🙈 kan ju kanske tillägga att förut gick mina helt på lösdrift och det var aldrig några problem 😂

Vi åker som sagt ikväll , jag ska handla lite efter jobbet och hämta Wille. Fixa hästarna och packa därefter ska wille lämnas till min älskade brorsdotter ❤️ innan jag och J fortsätter upp till Naggen. Hoppas att ni får en underbar helg och var rädd om er .

Vill rikta ett stort Grattis till min älskade bästis Vickis som fyller år idag. Älskar dig till månen å tillbaka

Minus 1.7 kilo den här veckan 💪 yes . 8 kilo lättare totalt . Inte för att jag ser någon skillnad alls men jag känner på arbetarbyxorna att dom börjar bli rätt glapp i midjan och lår.

Det här behövde jag nu , en liten extra knuff i rätt riktning

Längtar efter att kunna ha mina gamla kläder , känna mig fin och stark i kroppen och jag längtar efter att kunna känna mig nöjd med mig själv.

Den här bilden är tagen efter min första graviditet, då gick jag upp 43 kilo och här njöt jag av att ha lyckats gå ner 30 av dom . Jag kan göra det igen men den här gången gör jag det på ett hälsosamt sätt med normala matvanor . Målet är inte att vara mager , målet är att ha en frisk och stark kropp som ska kunna hjälpa mig att bli en bättre ryttare och rörligare mamma

Godmorgon!

Klockan hann rinna iväg även igår kväll trots att jag försökte komma i säng i tid. Men det är inte helt lätt med heltidsjobb, restid och tre pållar , jag behöver åtminstone inte fundera på hur jag ska få dagarna att gå 🙈

Efter jobbet fick jag i mig en matlåda , smidigt när det bara är att värma på . Bytte om och fixade sen stallet så jag skulle slippa göra allt sånt efter träningen . Kopplade på släp, fixade Lima , lastade och for. Efter några kilometer så slår det mig att jag aldrig packade med sadeln. Så jäkla korkat. Lyckades hitta en isig plätt att vända på , tack för fyrhjulsdrift. Hem och hämta sadeln och sen iväg mot ridhuset igen. Jag kom fram i lagom tid ändå så det var ingen stress men så himla onödigt bara , tur jag kom på det i tid .

Lima var sen spänd som tusan och det blev en kort stund att rida fram på själv . Hann trava två varv bara och sen var det gemensam Framridning. En normal häst har inga som helst problem med att direkt gå in och jobba på volter, lite sidförande och bomarbete men Lima följer inte normen och är det Nånting som kan trigga henne så är det sånt här arbete innan hon fått galoppera igång under lätt sits och längre tyglar .

Att sitta ner och jobba henne innan hon slappnat av är något som bara bygger frustration hos min dam och till slut så exploderar hon. Droppen kom när hon skulle galoppera över bommar på en volt under nedsittning. Hon slog och slog , var enormt spänd och upprörd. Jag visste att det där aldrig skulle gå bra , jag känner min häst. Men M var benhård med att vi skulle sitta ner i galoppen över bommarna och ingenting annat.

Lima sa Fuck you . Hon skjöt rygg- pallnitade-körde huvudet mellan benen och sparkade så högt hon kunde . Jag flög som en vante med andra ord och tog med mig tränset på vägen. Med sammanbitna tänder tränsade jag och muttrade när Maggan försökte prata med mig. Det var inte riktigt läge där och då kände jag 🙈 jag vet att hon vill väl och vill mitt bästa och hon är en fantastisk tränare och coach , i love her och hennes sätt . Just nu är det bara lite mycket och jag känner att jag har känslorna utanpå kroppen och går lite i försvarsläge.

Sen förstår jag också att det inte är helt lätt att coacha mig . Jag har en väldigt speciell häst , så är det bara och det går inte att sätta henne i ”ramen” eller tvinga henne att ge efter . Jag har hittat ett sätt att rida henne på som hon är nöjd med men lämnar jag det sättet så stöter jag på patrull. Det handlar inte om att jag är lat , inte vill göra som tränaren säger eller inte orkar men jag känner min häst så fruktansvärt väl och jag har efter alla dom här åren lärt mig och hittat ett system där hon är nöjd . I samma sekund som M sa att jag skulle sätta mig ner och inget annat så visste jag ju hur det skulle sluta. Jag var för trött för att förklara och jag hade för ont för att kunna parera.

När jag kom upp igen så fick jag göra på mitt sätt , därefter kunde vi fullfölja alla övningar på ett jättebra sätt och Lima kändes himla fin. Jag var nöjd när jag klev av och Lima med .

Jag fick ett bra tips från en bloggkollega angående hur jag skulle tänka och göra när jag svänger med Dixie , det tog jag med mig till Lima också såklart och det funkade ju klockrent 🙏

Väl hemma tog jag rätt på Lima , fixade foder och tog sen in vilda . Pysslade lite med henne och kollade munnen som ser helt läkt ut. Hon har däremot fått ett litet sår på höger bak och eftersom hon har väldigt lätt för att få lymfangit så drog jag på ett spritomslag direkt då det redan börjat svullna upp. Gav henne inflammationshämmande örter i maten och håller tummarna att det ska räcka.

Dixan kollade jag igenom och hon verkar ha klarat sig bra . Såret i ljumsken har dragit ihop sig , ingen svullnad , stelhet eller hälta. Jäkla tur i oturen för oss båda.

Jag vet som sagt vad många av er tänker , tycker och önskar . Jag är inte dum i huvudet och jag är fullt medveten om riskerna och jag kan förstå vissa av ers frustration över mitt val av hästar och mitt sätt att leva. Jag känner detsamma över en del andra medmänniskors val men jag anser att det inte är min sak att säga åt folk vad dom borde göra och inte. Ända sen jag var liten har jag gått min egna väg , sökt utmaningar och spänning . Jag bröt min ena arm första gången som tvååring då jag tyckte det var roligt att hoppa från vårat köksbord och sen har det liksom bara följts åt med skador och inte allt för kloka val.

Mina hästar har alltid följt samma mönster . Hästar som ingen annan velat haft , hästar som varit ohanterade eller ansett galna. Alla dom har jag fallit för och jag har alltid gett mig fan på att det ska gå, vilket det också alltid har gjort till slut . Jag har suttit på helt fantastiskt fina hästar också , Grand prix hästar i både dressyr och hoppning, jag har tränat för några av dom bästa tränarna och jag har jobbat med hästar av och till ända sen jag var 10 år. Dom där fantastiskt välskolade och fina hästarna har jag enormt mycket att tacka för , det har varit lärorikt men det är inte dom jag älskar att rida eller hantera. Det har varit dom där individerna som ifrågasatt allt , ställt stora krav på mig och som jag fått kämpa ihjäl mig med - dom hästarna har jag älskat ovillkorligt och det är dom som gett mig ro i själen.

Jag kanske är en sökare , en sån som behöver utmanas hela tiden för att må bra invärtes. Jag vill ju såklart inte skada mig eller ha ont , det vill ingen . Men jag kan inte släppa taget om den här typen av hästar , jag har försökt men det blir aldrig på samma sätt .

Jag kan liksom inte förklara nå mer och jag orkar nog inte göra det heller för hur man än gör så kommer folk att ha åsikter. Till syvende och sist så är det trots allt mitt liv, mina pengar och min kropp. Jag får skylla mig själv och jag får ta ansvar för mina handlingar, precis som ni får för era. Att skälla på mig, påpeka för mig alla fel jag gör eller gnälla på mig kommer liksom inte att få mig att förändras, det här är så jag är och alltid har varit.

Hade det inte blivit hästar så hade jag garanterat hållt på med cross eller skotersport, jag kommer alltid att söka utmaningar som ger mig skräckblandad förtjusning. Jag älskar fart , jag älskar kraft och jag älskar att lösa kluriga saker. Även om det för er inte ser vettigt ut så gör det det för mig , jag kanske ramlar av lite då och då men ni kan ju ha i åtanke att mina tre allvarligaste skador inte kommer ifrån mina egna hästar. Den ena är från en trasig pall och den andra från en häst som sparkade på en framhoppning och träffade illa och den tredje från en häst som kollapsat i hagen och fastnat med sina ben i täckesgjordarna.

Det blir alltid så dramatiskt när det kommer till mig för det ser illa ut , men om ni kollar eran egna statistik eller era vänners så kan jag nog lova er att det finns dom som åker av i tid och otid trots ”snälla” hästar. Eller dom som alltid ramlar på fyllan å slår sig , eller ramlar från stegar osv osv eller dom som alltid lyckas vara med om trafikolyckor.

Som sagt, jag kan förstå att mitt liv och mina val är frustrerande för andra men för mig är det det som ger mig sinnesro och ork att bara tugga på framåt i livet . Jag börjar faktiskt bli ganska så trött på att hela tiden få frågan när jag ska köpa en normal häst . Eller ”du som är så duktig , varför köper du ingen häst som du bara kan ut och tävla på och komma långt med” du är för bra för att bara sitta på idiothästar osv osv , personerna kanske har tänkt det som en komplimang men för mig är det bara tröttsamt. Jag har inte råd att köpa en ”normal” häst , jag VILL INTE ha en normal häst , jag har inte råd att kuska runt på dom tävlingarna och jag kanske inte har den ambitionen ens att vara på någon högre nivå tävlingsmässigt?

Det är det här jag älskar att göra , det är det här jag vill göra och det är det här jag tänker fortsätta göra tills den dagen JAG känner att jag vill göra annorlunda. Hur mycket det än kliar i era fingrar att rätta mig eller försöka få mig att förstå det ni vill att jag ska förstå så är det lönlöst , jag är inte den som gör som andra vill att jag ska göra .

Jag hoppas att ni får en jättefin torsdag , det ska jag försöka ha . Stor kram till er och en eloge för att ni orkar tjata på mig 😉😘