Besviken
Halloj!
Jag vet att jag bara skulle se det som träning idag och bara ta det för vad det är just nu men jag kan ändå inte låta bli att känna mig väldigt besviken.
Oron över att något kanske är fel på henne börjar gnaga mer och mer trots att jag vet att hon har betett sig likadant under samma period i flera år . Jag har alltid kollat upp henne då med men det har aldrig varit något fysiskt fel men ni vet när man får dom där tankarna så äter det nästan upp en till slut och i alla fall jag letar alla möjliga fel.
Jag försöker rannsaka mig själv och rannsaka hästen för att liksom på något vis få ordning på tankarna och tänka klart och inte få panik. Hästhypokondrikern här 👋
Efter korrigeringen från min ET så sa han att hon aldrig varit så jämn och fin i kroppen som nu och att hon briljarderar betydligt mindre vilket är positivt för hennes leder.
Hon är alltid sval och fin i sina ben , inga tendenser till svullnad , gallor eller liknande.
Hon känns bättre och bättre att rida och saker som hon haft svårt för tidigare är inga problem nu mer än att hon är svagare i högervarv.
Hon är pigg och glad att rida och känns smidig och mer taktfast än nånsin. Hon hoppar dessutom med en jättefin teknik nu jämfört med tidigare .
Men det finns ändå ett men och det är ju att hon fulnitar. Hon vill liksom inte och sätter sig på tvären och innan jag känner att jag kan säga att hon är "dum" så vill jag gärna vara väldigt på det säkra med att hon inte har en känning nånstans . Gaaaaaaah så mycket enklare om hästar bara kunde prata. Min extrema nojighet kommer ju efter min förra häst Josefine som gjorde allt för mig trots att hon måste haft vansinnigt ont. Hon led av en kronisk muskelsjukdom som sakta bröt ner henne inifrån och när jag kollade upp henne visade det sig att hon var halt runt om och röntgenplåtarna talade sitt tydliga språk att den här hästen inte kommer klara av att bära sig själv inom några år så hon fick somna 9 år gammal.
Jossan visade ingenting , hon var hur fin som helst att rida, alltid öronen spetsade framåt och hoppade det man styrde på. Tills hon en dag kraschade i en oxer. Därefter började hon vägra, men bara på oxrar , allt annat hoppade hon så man trodde ju att stoppen kom av osäkerhet liksom eftersom hon glatt hoppade räcken. Men så började hon stå emot mer och mer i hoppningen , man kunde ana en vääääldigt liten stelhet i ena varvet när hon longerades och droppen var när hon gick undan i hagen. Då sa min magkänsla att något var fel samtidigt som det hade skett så mycket nytt i flocken så jag viftade bort det med att det berodde på det.
Sista tävlingen var på färsta, samma tävling som är nu 🙈 Jossan ville inte hoppa alls och när jag ställde in henne i transporten efteråt så sa jag " nånting är fel på henne ". Jag hade väl dock aldrig trott att det var så allvarligt.
Så här är verkligen anledningen till att jag numer letar fel i allt och blir så jäkla nojig när Lima blir så här även om det varit återkommande varje höst.
Så det är mest för att bara lugna mig själv som jag ska boka in en kliniktid så fort som möjligt och få henne genomgådd från öra till hov. Det är ju inte helt omöjligt att hon har en liten känning i nåt framben , hon har gått väldigt hårt nu under en längre period och det blir ju skavanker precis som med oss.
Men hur som helst så får hon gå en klass imorgon som planerat . Idag kändes stoppen bara så omotiverade , hon surnar ihop av ingen anledning kändes det som. Hon hoppade heeeelt fantastiskt fint på framhoppningen och det fanns inga tveksamheter, allt stämde perfekt . Sen kommer vi in i ridhuset , ställer oss i ett hörn för att inte vara i vägen och sen sa hon bara tack o hej nu är jag klar för idag typ.
När hon väl hoppade så kändes sprången så himla fina och vi kom bra på hindrena , inga konstiga distanser eller knashopp utan det flöt på . Så hennes stopp var trista och omotiverade som sagt, därav min besvikelse idag.
Pratade med min tränare efteråt som delade min uppfattning om att det var helt omotiverade , taskiga stopp. Att man skulle vilja korrigera henne i det läget för att säga att det där är inte okej när ryttaren faktiskt gör rätt.
Jag känner mig kluven inför morgondagen , vågar jag tänja på gränsen och faktiskt säga åt henne att jag tycker hon gör fel eller gör jag bort mig då 😩🙈 jag har ju hoppat henne med spö tidigare när hon varit såhär och ibland har det funkat enligt plan men sätter hon andra sidan till så får jag tugga grus.
Aldrig haft en häst som gör mig så förvirrad och som fått mig att tvivla så mycket på mig själv . Med Lima är det verkligen som ett förhållande som kräver väääldigt mycket av mig. Ja , nä nu stänger jag här för idag . Hästarna ska få mat och jag ska ringa en väldigt klok hästmänniska och se om vi kommer fram till något vettigt.
Tack för all pepp och stöttning, bästa läsarna är ni ❤️
