Våra öden?

Kära läsare,

Just nu grubblar jag så galet mycket över mitt liv. Jag antar att det är en naturlig del med tanke på min sjukdomsbild.
Det är säkert så att man funderar mer vissa perioder, medans man i andra perioder inte alls tänker så mycket.
Ett av mina mål är att försöka leva mer i "nuet" och inte tänka för mycket på framtiden. De flesta dagar går detta väldigt bra men de senaste dagarna har det varit svårt att bara vara i nuet.

Många gånger sedan jag blev sjuk har jag önskat ett facit på mitt liv. Jag hatar ovissheten och många gånger har jag önskat att jag bara visste hur det kommer gå. Kommer jag räddas från min sjukdom? Kommer jag leva 3 år till?
Kommer jag få vara med om när mina söner tar med sig sina respektive hem för familjemiddagar? Kommer jag få träffa mina barnbarn? Osv.
Jag grubblar på väldigt mycket mer just nu. Inte bara framtid och barnen utan även livet i stort.

Sedan jag blev sjuk har jag fått en ny syn på livet. Jag har hittat ett lugn i livet som jag är väldigt tacksam för. Ibland funderar jag på meningen med varför detta skulle drabba just mig. Varför blev just detta mitt öde?!?
Tror du på ödet? Tror du på att det finns en mening i allt som sker? Är livet redan förutbestämt? Vad är det som påverkar våra livsval? Många frågor finns det som vi aldrig kommer på facit på.
Är kanske just det som är livet. Att ovissheten gör att vi tvingas leva på i mot- och medgång.
Kanske är jag ändå glad över att jag inte har mitt slutgiltiga facit för mitt liv. Ovissheten har ju även en fantastisk förmåga att ge oss fortsatt hopp och så länge livet finns, finns det hopp!

Nu väntar ett nytt avsnitt av "Vår tid är nu".

Ha en underbar kväll!
Tack för att ni vill ta del av mina små tankar och funderingar.

Isabell - Med kärlek till livet

Gillar

Kommentarer

Astrid
Astrid,
Först vill jag bara säga att du är så klok och insiktsfull Och jag följer din blogg med hopp om att du ska få ett så härligt och fint liv som bara möjligt. Och med din inställning tror jag det kommer bli just så.
Nu mina tankar om ödet. Jag tror inte på ödet. Det skulle liksom inte ge något hopp till någon om allt redan var förutbestämt. Varken de som råkar ut för olyckor och skjukdomar eller oss lyckligt lottade. Att tro på ödet känns som en enkel väg att få ett svar på ”varför just jag”. Men jag tror inte det finns några enkla svar, eller kanske ens några svar alls. Och det kanske är just det som är så jobbigt, att det inte finns några svar.
Sist vill jag bara säga fortsätt kämpa, våga vara svag, våga vända dig innåt ibland och fortsätt tro på livet.

Stor kram
/Astrid
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229