Hur lång tid har jag kvar att leva?!?

Kära läsare,

Regnet öser ner utanför och jag och min man ligger kvar i sängen och lyssna på sköna låtar. Underbar start på dagen! Pojkarna leker en trappa ner och just nu verkar de hålla sams riktigt bra.

Nu var det väldigt längesedan jag uppdaterade er om läget i mitt liv. Anledning till att jag bloggar mindre beror på att livet är fyllt med så mycket annat.

Jag jobbar för fullt och när jag är ledig njuter jag av att spendera tiden med min familj.
Jag upplever just nu att mitt liv är ganska "normalt." Stundvis glömmer jag bort att jag lever med en cancerdiagnos. Ett bra tecken enligt mig själv.


Vi lever på i vår vardag och försöker skapa en så "vanlig" vardag som möjligt. Mitt hår växer och sakta börjar jag hitta positiva personlighetsdrag hos mig själv som jag nästan glömt bort att jag hade. Självklart kommer verkligheten ikapp oss då och då. Vid dessa tillfällen försöker jag tänka kloka tankar. Jag tänker att jag ska leva på. Att jag inte ska oroa mig för det som komma skall. Jag försöker hitta ett mod inom mig.
Jag fajtas mot mina negativa tankar och mot mina oroskänslor, som tur är vinner oftast vinner förnuftet.
Det kräver en stor ansträngning för att komma in i rätt tankebanor de dagarna det är tufft. "En dag intaget" är ibland lättare sagt än gjort.

Det är bra att vara sysselsatt när man lever med en obotlig cancer, det hjälper att hålla negativa tankar borta. Men så ibland kommer tankarn smygandes.
Hur länge kommer jag få leva? När kommer bakslaget? Kommer jag få vara med om upptäckten av medicinen som kan rädda mitt liv? Om jag dör när jag är 40 kan jag vara nöjd då?!? Detta är nog frågor som surrar hos många cancerpatienter.

När jag var hemma i Skåne gick jag en promenad men en mycket nära barndomsvän. Vi pratade om hur vi människor går igenom kriser och hur en kris får oss att se annorlunda på livet. När vi utsätts för svåra och jobbiga situationer tvingas vi att växa som människor. Vi tvingas att kämpa på även om vi inte orkar. Det finns inget annat val.

Genom min cancer har jag lärt mig så mycket om mig själv. Jag har blivit lite modigare. Att genomgå en kris är utvecklande och lärorikt har jag insett, iaf för mig. Om jag får leva många år till har cancern lärt mig att ta tillvara på livet, detta är något som jag ständigt påminns om.

Nu ska vi snart gå upp och elda lite i vedspisen. Koka kaffe och njuta av en god frukost tillsammans.

Önskar er en riktigt härlig lördag! ❤️

Isabell - Med kärlek till livet

Gillar

Kommentarer

corneliaeri
corneliaeri,
Vilket fint och tänkvärt inlägg. <3 Stor kram!nouw.com/corneliaeri
Gulli
Gulli ,
Thank you Jesus that you hear our pray bless her And her family 🙏🏼 amen
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229