Maxat

Hemkommen sen några timmar. Tom, orkeslös och ganska likgiltig. Men livsgnistan finns och det är det viktigaste!
Min älskade T är helt fantastisk, han visar all sin kärlek på ett underbart sätt. Han styr och ställer för att jag ska ha det så bra som möjligt.

Innan hemfärd har jag tillsammans med min kontaktperson på psykavdelningen tagit fram en krislista för att ta till om måendet försämras. Jag kommer ha kontakt med en psykiatrisk vårdjour under tiden jag väntar på att komma in i rullarna på psykmottagningen. Bokat videosamtal med min jourkontakt på torsdag. Är trygg med planen som lagts upp för mig. Som personalen på avdelningen sa "Vi finns kvar här för dig, men vi håller tummarna för att vi inte behöver träffas just här någon mer gång."

Jag är ledsen och tårarna rinner lite då och då över att behöva vara i den här situationen. Jag önskar jag bara fick leva och kunna njuta av allt det goda mitt liv innehåller.  Varje dag just nu är en kamp, som att trampa vatten för att hålla huvudet över ytan. Men jag är glad över att jag nått upp med näsan iaf.

Gillar

Kommentarer