Jag är ingen kattmänniska - men jag älskar DIG
Hejsan alla fina!
Låt ,mig presentera... ZIM! Våran älskade fina underbara lilla katt. Älskar henne så otroligt.
Låt mig ge er lite backround. Jag är då en hundmänniska, fullfjädrad. Tycker om dem allra flesta djur, men förstår dem inte lika bra som hundar. Skulle aldrig skaffa katt! Missförstå mig rätt, katter är otroligt mysiga, men har inte varit något för mig ni vet?
Sen en dag, ringde det i telefonen och jag fick veta om denna lilla kisse som var övergiven och inte hade någon mamma. "Aldrig" var min första tanke! Tiden gick, jag och Oskar pratade igenom det och helt plötsligt sitter jag och skriver ett sms med "vi vill ha den!". För hon var ju alldeles ensam... Och så bedårande söt. Och jag pluggar hemifrån och kände att jag har all möjlighet att finnas där för detta lilla charmtroll.
Jag ringer veterinären och dyl, kollar hur vi bör gå tillväga för att hjälpa missen på bästa sätt. Får en tid inbokad, får hem plutten som är - den minsta katt jag någonsin sett.
Veterinären gissade på att hon var ca 6 veckor när vi fick henne, men frisk och kry var hon! Hjärtat slog fint, hon kändes igenom och allt var (och är!) toppen.
Så, nu sitter vi här hemma med en 12 veckors underbar, prövande, mysig och galen liten kattunge. Som vi tycker är så stor, men så inser jag att hade hon inte varit utan mamma hade hon inte ens varit stor nog att adoptera förrens nu.
Det är lite surrealistiskt och otäckt när jag tänker på det, vad som kunde hänt om vi inte haft möjlighet att ta in henne - vår lilla bebis.
Men vet ni vad? Jag är fortfarande ingen kattmänniska! Haha. Men jag lär mig, varje dag. Ringer den stackars veterinären kanske lite för ofta, ställer massor med frågor till mina kattälskande vänner.
För även om jag är och förblir hundmänniska, ska jag älska dig lilla Zim. Hela ditt liv, och hela mitt liv, Och jag ska ta hand om dig, så bra jag bara kan. Förlåt att jag tror du är en hund ibland - men satan så bra du kommer bli på "sitt fint" ;)



Massvis med kramar - Felicia.