Hejsan alla fina!

Låt ,mig presentera... ZIM! Våran älskade fina underbara lilla katt. Älskar henne så otroligt.

Låt mig ge er lite backround. Jag är då en hundmänniska, fullfjädrad. Tycker om dem allra flesta djur, men förstår dem inte lika bra som hundar. Skulle aldrig skaffa katt! Missförstå mig rätt, katter är otroligt mysiga, men har inte varit något för mig ni vet?

Sen en dag, ringde det i telefonen och jag fick veta om denna lilla kisse som var övergiven och inte hade någon mamma. "Aldrig" var min första tanke! Tiden gick, jag och Oskar pratade igenom det och helt plötsligt sitter jag och skriver ett sms med "vi vill ha den!". För hon var ju alldeles ensam... Och så bedårande söt. Och jag pluggar hemifrån och kände att jag har all möjlighet att finnas där för detta lilla charmtroll.

Jag ringer veterinären och dyl, kollar hur vi bör gå tillväga för att hjälpa missen på bästa sätt. Får en tid inbokad, får hem plutten som är - den minsta katt jag någonsin sett.

Veterinären gissade på att hon var ca 6 veckor när vi fick henne, men frisk och kry var hon! Hjärtat slog fint, hon kändes igenom och allt var (och är!) toppen.

Så, nu sitter vi här hemma med en 12 veckors underbar, prövande, mysig och galen liten kattunge. Som vi tycker är så stor, men så inser jag att hade hon inte varit utan mamma hade hon inte ens varit stor nog att adoptera förrens nu.

Det är lite surrealistiskt och otäckt när jag tänker på det, vad som kunde hänt om vi inte haft möjlighet att ta in henne - vår lilla bebis.

Men vet ni vad? Jag är fortfarande ingen kattmänniska! Haha. Men jag lär mig, varje dag. Ringer den stackars veterinären kanske lite för ofta, ställer massor med frågor till mina kattälskande vänner.

För även om jag är och förblir hundmänniska, ska jag älska dig lilla Zim. Hela ditt liv, och hela mitt liv, Och jag ska ta hand om dig, så bra jag bara kan. Förlåt att jag tror du är en hund ibland - men satan så bra du kommer bli på "sitt fint" ;)

Massvis med kramar - Felicia.

Hejsan allihopa! Det var en evighet sedan jag skrev här senast, så tänkte slinka in med ett litet inlägg om vad mitt liv cirkulerar kring just nu. Och vet ni vad det är? PLUGG, PLUGG och.. PLUGG! Hahah. Skämt å sido,, men känner mig som en ytterst tråkig människa ibland just nu, för det är verkligen det ända jag göra i veckorna.

Hade nyss min första tenta, vet inte hur den gick! Har nästa tenta om dryga veckan, och sen start av 2 nya kurser. Så jag lääängtar tills jag kommit in i alla det igen och bara "pluggar dagligen" istället för att nöta in till prov :P

På det stora hela måste jag dock säga att jag trivs med att plugga, och att utbildningen känns rätt! Jag gillar det här, och trivs med att plugga. Även om jag vill slita håret av mig ibland också ;)

Massvis med kramar - Felicia.

Hejsan alla fina! Idag är det söndag, och imorgon smäller det. Jag börjar officiellt min första dag på universitet, shit! Jag vet inte om jag är nervös eller laddad, haha! Upprop och allt sker för mig på distans över datorn, så är lite spänd på att få allt det att fungera. Inget internet får jäklas, inga mikrofoner jäkla eller datorer inte göra som jag vill. Haha, är väl mest tekniken som gör mig nervös :P

Dessutom är det så mycket att förstå! Dels var det 3 år sen jag pluggade sist, så man har tappat lite feelingen för att plugga på något sätt. Dessutom, så verkar universitet så olikt gymnasiet på många vis! Man ska liksom ha koll på allt själv, förstå alla 1000-tals hemsidor (okej, ja. Smärre överdrift), böckerna jag beställt hem var sinnesjukt dyra och tjocka. Haha, mycket att få koll på helt enkelt! Färdiggnällt..

Det ska också bli kul! Jag är faktiskt taggad inför att få sitta på föreläsningar, plugga intressanta saker och prova på hela den livsstilen. Har också hunnit upptäcka Kalmar lite (fast jag ska plugga på distans), med shopping, träffa nya människor och igår.. 80-tals fest! Hur kul?! Vi sprayade håret lila, drog på oss näthandskar och hade superkul!

Massvis med kramar - Felicia.