Måendet är inte på topp och jag har kommit in i någon jobbig period igen, ledsen hela tiden och vill ingenting. Hösten är fin men dyster. Ikväll fick det bli lite tröstshopping, ett par uggs - typ världens fulaste skor men finns nog inga skönare eller mysigare skor att ha på sig på hösten/vintern när det är kallt.. älskar dom. även en dunjacka - så jäkla sköna och nu när kyla börjar komma på redigt så kändes det välbehövligt. Sist ett skal till mobilen - stilrent och kostade bara 30kr. Imorgon när jag vaknar ska jag även ner till affären och köpa hårfärg, ser hemskt ut så måste göra något åt håret nu. kul att känna sig lite fräschare när måendet är kaos.

Igår va en sån hemsk dag, låg i sängen och grät i timmar, ville bara ge upp. hatar att känna den känslan och ångesten tar bara över. Tänkte hoppa stallet men sen träffade jag Malin och då blev det bättre, vi åkte upp till stallet, mockade och fixade allt sedan red hon mellebelle. Grymt duktig är hon och jag blev så glad när det gick så bra. Han blir mjukare och mjukare för varje dag, fina fina häst och fina malin, så bra människa som jag verkligen tycker om att umgås med. Några få guldkorn har jag faktiskt i mitt liv och tur är väl det. 


Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments


​Hallå läsare, om de nu finns några efter denna korta tid haha. Bestämde mig spontant att följa med familjen till Olofström över helgen och hälsa på mormor, träffar dom ju bara nån gång om året och att komma ifrån ön är bara skönt så varför inte. Nova är hos pappa och favoritkillen får vila i helgen (min fina häst)

Mormor har bjudit på god mat och efterrätt, mår ju inte så bra nu efteråt men det är sånt man få ta när det är fredag. Varit nyttig nu 1,5 vecka, tagit bort all godis, läsk, chips, glass, potatis, pasta, ris ja de mesta som inte är bra och redan gått ner nästan två kilo. himla bra för psyket mitt. Men sen när man väl äter nått onyttigt igen så mår man så dåligt haha, nästan inte värt att efteråt.

Blev inget mer inlägg igår, jag gick till stallet och så red jag fina melle, gick så himla bra, blev super glad. Sedan fixade jag mig och drog till jacke, va där hela natten typ, kollade serie och bara snackade skit, himla trevligt.

Alla har gått och lagt sig och jag sitter här och önskade att jag var rik, så mycket hästgrejer man behöver när man skaffar ny polle, klickar in på hööks och tur att jag är pank just nu för åh vad saker jag hittat. Ska nog lägga mig jag med, puss och godnatt.

Likes

Comments


​Idag är en riktig höstdag, kallt som tusan och så blåser det. Jag har hållt mig inomhus med nova hela dagen, kollat ph och bara myst. Ska straxt ta på mig ridkläderna och promenera till stallet, hade behövt rida men vet inte om jag orkar. Blir så himla glad efteråt men de här med att ta sig upp, åh orkar inte. vill helst av allt bara begrava mig själv i sängen.  ahja, kort uppdatering, skriver mer ikväll. 

Likes

Comments

Att skaffa en ny blogg och va helt öppen med allt och inte dölja något längre trodde jag skulle lätta, att bara kunna vara mig själv.. men vem är jag?   dagarna ser likadana ut och jag är så vilse här i livet så jag vet inte vad längre. Jag är påväg utför och konsekvenserna blir mina handlingar.
Vad är det för liv att bara sitta hemma i soffan med hörlurarna i och bara deppa dygnet runt. Dricka sig redlös på helgerna och ha ångest hela veckorna.
Allt är bara en ond cirkel som jag inte kan ta mig ur. 

Likes

Comments

Denna kvällen har bestått av tårar, allt är så svårt och att man måste ta massa beslut hela tiden är så jobbigt. Jag vet aldrig vad som kommer hända och jag kan inte kontrollera någonting. Jag vil så mycket men har varken pengar eller mående för något. Soc kan ta sig någonstans, jag har inte valt att må dåligt och behöva vara sjukskriven.. ändå är dom så jäkla orättvisa och taskiga. 

Att börja prata med folk igen gjorde inget gott, blir indragen i massa drama utan att jag ens öppnat munnen. orkar inte. Ibland undrar jag vad folk vill mig och hur dom orkar, vem lägger ner så mycket tid på att skapa kaos. åhh.. 3åringar. 

Min älskade bästa vän är typ 500 mil ifrån mig på semester, hon åkte igår.. vet inte hur jag ska stå ut för saknar henne redan. vet inte vad jag skulle gjort utan henne.. den finaste människan på jorden. åh vad jag tycker om henne. 

Likes

Comments

Vill helst bara dö lite just nu, skrev super långt om gårdagen och plattan bara laggade järnet, kill me, typ. Grubblat och tänkt igenom gårdagen hela dagen, de var precis som förr, de va dom jag umgicks och festade med och dom fick mig alltid så jäkla glad, jag hade så roligt med dom, de hade sån stor betydelse i mitt liv.
Igår övervann jag min ångest, fixade till mig och mötte upp en killkompis för att festa med gamla vänner, de va till och med en kille där som jag avskytt men jag brydde mig inte, jag ballade inte ur, utan han fick dissen, heja mig. Trodde de skulle vara pinsam stämning att träffa alla igen men vi pratade, skrattade, dansade och drack en hel del alkohol, precis som förr. Jag hade roligt och pratade till och med med killar som inte direkt är några favoriter längre.

Tänk om folk kunde förstå att depression är en sjukdom, att jag inte kan vara framåt, rolig, positiv, glad, för jag mår inte bra, jag är inte frisk. Sjukt att de ska vara så svårt för folk att bry sig, visa lite empati, istället blir jag dömd. Jag kan inte göra mer än vad jag redan gör, jag försöker vinna över mitt mående varje dag. Jag önskade så att jag kunde passa in med er, att jag kunde va den jag egentligen är, glad positiv, framåt, social ja allt de där, men de går inte, för att jag har ingen lycka i livet, jag ser ingen mening att leva, alla mina lyckoämnen i hjärnan har lämnat mig. Jag kämpar varje dag för att överleva. Så sluta döma mig, jag har inte valt att må såhär. Hade ni brytt er, hade ni visat en gnutta empati så hade ni vetat och ni hade kunnat hjälpa mig så mycket utan att ens behöva lyfta ett finger. Jag har precis börjat prata med folk igen, men jag är rädd, rädd för att folk ska döma, skratta åt mig, vara elaka, även om de så bara är på skoj så kan jag inte alltid se de ironiska. Jag är trasig, världen skrämmer mig, människor skrämmer mig, ni skrämmer mig.

Nu ska jag lägga mig ner och gosa med min älskade vovve, hon gör dagarna lite enklare iallafall.

Och bara så ni vet så är han fortfarande så äckligt jävla snygg! Puss

Likes

Comments

Ställer frågan till mig själv varje dag, varför är jag kvar i denna värld. Varför ger jag mig själv inte ro i själen. Jag har ju inga drömmar eller mål kvar. Jag ser ingen framtid. Ingenting går ju som det ska, psykologer krånglar, läkare, mediciner, soc och livslusten ska va ju inte ens tala om, jag orkar inte längre. Kan inte gå hemifrån utan att få ångest, kan inte träffa vänner utan att få ångest, kan inte kolla tv, lyssna musik, äta, höra höga ljud eller bråk, vad jag än gör och vart jag än är så har jag denna kvävande ångesten med mig och den tar död på mig. Det enda som hjälper mot min ångest är benzo, vill dom skriva ut de? nej. Dom tycker man ska gå på massa annat skit som jag inte alls vill ha, som jag vet inte hjälper. åh. När det väl förstår hur illa det är kommer det vara försent.

Känner mig som den ensamaste människan i hela världen, ingen förstår och ingen vill hjälpa, men samtidigt känns det trygast att vara ensam, ingen drama, inga som hugger en i ryggen, inte lika mycket smärta. Alla lämnade min sida när jag mådde som sämst och nu skjuter jag undan allt och alla som vill komma in i mitt liv, gamla som nya, jag är rädd, rädd för att dom ska svika igen, rädd för att de ska lämna min sida igen, rädd för att stå där själv när hela min värld rasar igen, rädd för att känna smärtan när ingen bryr sig. Jag gör allt för mina nära och kära men när jag själv sen står vid broräcket vänder alla ryggen till. Förtjänar jag ingenting? Är jag så värdelös att det finns ingen mening att jag ens existerar? Duger jag inte till något? Bryr sig ingen om jag dör? jag är så trasig, trasig så det gör ont i mig.

Jag är 20 år, det ska inte vara såhär.. Jag ska jobba, vara ute och resa, umgås med kompisar hela tiden och bara älska livet. Ha mål och drömmar, men nej, mitt mål är att ta mig igenom vardagen och hoppas att jag inte vaknar nästa dag, typ. Jag orkar inte ens rida mina hästar, mina älskade fyrbenta vänner som egentligen är mitt allt. önskade att jag orkade, önskade att jag mådde bra.        

Likes

Comments

Hejsan, jag har nu bestämt mig för att se vad nattstad har att erbjuda. Haft alla olika bloggar men ingen som jag riktigt fastnat vid. Man blir ju aldrig nöjd hehe. I min blogg kommer ni att få läsa om mitt liv med stark deppression, kommer att vara ganska så öppen med allt, detta kommer bli min dagbok. Så stör ni er behöver ni inte läsa alls annars säger jag välkommen hit! :) 

Likes

Comments