Hej såhär mitt i natten. Som vanligt kan jag inte sova.. kan dock sova ikapp när jag väl somnat men tråkigt med denna dygnsrytm.
Varit jätte dåligt på att blogga de senaste dagarna men har inte vetat vad jag ska skriva, jag har bara varit hemma förkyld och inte gjort någonting typ. Känt mig lite down också.. Man förväntar sig så mycket mer av folk när man blir äldre men det är precis som när man var barn. Blir så himla paff över människor. Sen börjar det närma sig förlossning också, bara en månad kvar, finns så himla mycket frågor och tankar kring allt som man inte kan få svar på. Vill det bästa men vad är det bästa? Allt känns som en djungel. Är inte rädd överhuvudtaget än vilket är väldigt skönt, är super taggad men känner sån himla stress och att man inte kan veta exakt hur allt kommer gå, jag har kontrollbehov har jag kommit på haha. Hade velat planera 10 år framåt så man vet ALLT som komma skall, har ångest typ. Sammi brukar få stoppa mig när jag börjar planera långt långt långt fram hehe.

När jag vaknar senare idag ska jag städa här hemma och fortsätta tvätta bebiskläder och börja packa väskan, inte likt mig att inte vara klar med sånt jag tycker är kul (packa bbväskan) men känner mig inte alls på topp. Ska även sätta mig ner och skriva förlossningsbrevet, har börjat veta lite vad som ska skrivas iallafall. Vi får se hur länge han väljer att stanna kvar där inne, iallafall två veckor till hoppas jag, eller nä jag vill ha ut dig nu, komsi.

Så tacksam att jag har mina vänner, min familj, sammis familj och snart min alldeles egna lilla familj i mitt liv. ❤

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Alltså.. man blir verkligen knäckt för ingenting som gravid, alla mina känslor är maxade och det är så otroligt jobbigt. Jag är glad att jag har haft en mestadels bra graviditet. Vill inte klaga eftersom jag har sluppit spy, finns inget värre än att spy, får ångest bara jag tänker på det. Kommer ha ångest när lillkillen går på dagis och det går massa magsjuka och sånt. fy. 

Men nu är det ungefär 6 veckor kvar och nu börjar jag må riktigt dåligt. Nu har jag ont i ryggen varendaste dag, vaknar t.o.m med ont i ryggen.. Jag har ont i brösten igen, vrålont!! Mina ben är svullna och det känns som att mina knäskålar ska gå av på mitten. Men värsta av ALLT.. jag har ständigt dessa mardrömmar, det är fruktansvärt, de tär på mig, för dom känns så otroligt verkliga. Härom kvällen kändes det som att Sammi hade dött, ändå ligger han bredvid mig sovandes och jag hör och ser att han lever liksom, men ändå så känns det som att han är död. Jag låg och grät ärligt talat, känslan va så enormt stark och jag kände mig helt tom, som att jag verkligen hade förlorat honom. Det finns heller inget jag kan göra för det är pga graviditeten som jag har alla dessa spöktankar. Även om jag ser att han lever så hjälper inte det för jag känner precis som man gör när någon i ens närhet gått bort. Så jobbigt, får ångest när kvällarna börjar närma sig, vill inte sova..

Förövrigt så slutade denna kväll i tårar, allt kändes hopplöst, vet såklart inte varför haha. Paketet från lekmer va också värdelöst så ni får inga bilder ikväll, grät nog lite för det också eftersom man gråter för ingenting, så tråkigt när man längtat efter något så är det skit. 

Hoppas innerligt att det inte tar lång tid efter förlossningen tills man är lite normal igen. Någon mer där ute som är gravid eller varit och känt precis såhär? 


Likes

Comments

Jag trodde att när man blev vuxen så skulle man ha dom goda och äkta vännerna kvar i sitt liv, det skulle inte va lögner, svek och elakheter längre. Men jag hade så fel, jag förväntade mig så mycket av oss vuxna men jag tycker nästan vi är värre än barn. Jag trodde man skulle visa kärlek och empati, stötta andra människor och lyfta varandra i svåra tider men nej så fel jag hade, människor trampar och stampar ner en om det så ska behövas för att dom själv ska vara lyckliga. När någon gör något bra i livet så får den inget positiv beröm utan folk ska ändå hitta fel eller trycka ner personen. Varför är det så svårt att vara glad för någon annans skull? Det är väl otroligt att den människan just klättrat ytterligare ett kliv på stegen uppåt, varför inte pusha på så hen klättrar yttligare några steg?

Jag har alltid gått genom eld och vatten för mina nära och kära.. jag har stöttat dom till tusen och alltid varit ärlig. Jag gör inte saker mot människor som jag inte vill ska göra så mot mig. Jag har alltid försökt behandla alla som jag vill bli behandla själv. Men nej, i så många år har jag fått ta skit, mobbning när jag va yngre, jag har blivit sviken och lämnad ensam så många gånger. Jag har gjort allt för att visa min lojalitet mot folk men ändå blivit bortvald. Folk har skrattat åt saker jag gått igenom och ingen har någonsin förstått hur dåligt jag mått eller hur illa det verkligen var. Ni människor har varit så grovt elaka i så många år, jag förstår inte hur man kan vara elak mot en annan människa och göra livet ännu surar för hen bara man själv ska må bra. Varför skratta på någon annans bekostnad.

Idag har jag tagit mig ifrån all negativa människor, jag känner mig så otroligt stark och 10 kliv högre på stegen en alla ni elaka människor. Ni är kvar på samma ställe i livet och jag tar mig framåt i livet varje dag, och är så otroligt lycklig, det trodde ni aldrig jag skulle bli va? Jag älskar att känna mig så stark och idag inte ta åt mig av vad ni säger.

Jag vet att folk har snackat om exempelvis att jag väntar barn.. istället för att vara as glad för min skull, och gratulera så måste vissa självklart kommentera. Det sjuka va att jag sa alla namn som skulle reagera när jag gick ut med graviditeten och jag hade så rätt, för självklart måste vissa säga taskiga saker istället för att bara vara glad för min skull. Men ni får jätte gärna fortsätta, jag skulle aldrig ta ett barn till världen om jag inte kände mig redo. Detta är det bästa som har hänt mig och jag har velat ha barn så länge men har aldrig träffat den rätta, förrän nu, inte mått tillräckligt bra heller, men idag gör jag det. Det finns ingen där ute som kan få mig att tro att jag kommer misslyckas, jag vet att jag kommer bli en bra mamma och det finns inget jag längtar efter mer än detta.

Den människan jag varit dom sista åren, det va inte jag. Det va en ensam tjej, som var väldigt vilse och såg ingen framtid. Den ni satt och dömde och skrattade åt medan hennes liv gick utför.. MEN hon är inte jag idag, jag vet vad jag vill idag, jag vet vad jag vill med min framtid. Folk kan absolut förändras och får man ingen hjälp i livet så tar det lång tid att komma på fötter igen, men det har jag gjort. Och ni har ingen anledning att vara elaka eller säga taskiga saker bakom min rygg. Alla människor tar snedsteg i livet, det gäller bara att man tar sig upp igen. jag önskar verkligen att folk hjälpte varandra mer och visade mer empati. Det skulle göra så mycket i denna värld.

Likes

Comments