Redan julafton imorgon, har inte allt för mycket julkänsla och saknar min snö men men, hoppas på att våren blir varmare då eftersom att det inte finns någon snö som måste bort. Egentligen har det väl inte hänt så mycket sen jag skrev sist. Har lagt av med hästarna och ska börja gymma i januari, börjar även på en hundkurs med nova den 11e, ska bli väldigt roligt att lära sig massa och få ännu starkare band med vovven.

Har varit så himla dålig de senaste dagarna, antingen har jag skrikit hysteriskt för ingenting eller så bara börjar jag gråta för ingenting. Jag är less på allt och så fort jag är ensam är allt som värst och jag orkar verkligen ingenting. Ingenting är roligt längre.

Men människan ner till höger, utan henne hade mina dagar varit mycket mörkare, världens bästa vän, mår så himla bra när jag umgås med henne. Har alltid så himla roligt, alla borde få ha en vän som du min stjärna!
Och min älsklingshund till vänster, kunde inte gjort ett bättre val än att skaffa henne, även när måendet inte orkar ibland så lyser hon upp mina dagar och får mig att skratta. På bilden satte vi upp hennes öron i toffs, så söt haha :')

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Jag faller mer och mer för varje dag som går, hur djupare deprimerad kan man bli egentligen? kommer jag någonsin få känna mig glad igen? inte fejkskratta, slippa alla problem och tankar.. livet känns så jävla värdelöst och det är så tråkigt att vara så negativ och se allt så grått men lyset har liksom slocknat.

på tal om annat tänker jag nog lägga av med hästarna ett tag, känns mer som belastning än en hobby just nu. Funderar på att börja träna på gym istället ett tag men det är så många människor och vet inte om jag klarar av det. beslutsångest till max..

Denna lördagskväll myser jag framför film med Malin och Emelie, tända ljus och har det super mys. ibland är det skönt att bara få vara i sitt trygga krypin med trygga vänner. tacka gudarna för de få guldkorn som finns!

Likes

Comments

Ligger i sängen och lyssnar på julmusik, kan verkligen inte sova.. är as pigg och jag hatar det, finns ju inget bättre än att sova. haft en väldigt jobbig känsla de senaste månaderna, känner hela tiden att detta kommer bli min sista jul.. att jag inte orkar kämpa längre, något kommer hända, vet bara inte vad. älskade julen när jag va liten, hela tjocka släkten träffas och man har det så roligt, äter god mat, öppnar alla julklappar och alla är så glada. nu för tiden känns de mer som vilken dag som helst, ytligare en dag jag måste ta mig igenom detta skit liv. älskar ju dock alla mysiga outfits man har på sig i kylan.

imorgon är det fredag, en dag som alla arbetsmänniskor nog uppskattar starkt, äntligen helg. för mig är de dock vilken dag som, vad har jag att uppskatta här i livet egentligen?

ahja, vilket fall så ska jag spendera min helg med en favorit, Malin. kommer bli super kul och mår mycket bättre i hennes sällskap.

Likes

Comments

​vet verkligen inte vad jag ska skriva, så svårt att skriva och verkligen få ut hur jag känner och mår.. Dagarna ser mest likadana ut, åker till stallet och mockar, några promenader med nova och sedan stänger jag in mig i min älskade lägenhet, gosar ner mig i soffan och kollar tv. Hade verkligen behövt rutiner men så himla svårt när man verkligen inte ha ork till någonting. Finns ingen vilja eller motivation. Ser inte ens någon framtid just nu. 

Känner att jag börjar dra mig undan folk mer och mer, jag är alltid den som ger folk 100 chanser och dom sårar mig alltid om och om igen. Men nu så har det inte ens hänt något och jag vill bara be alla dra typ. Jag är vän med folk som vände mig ryggen när jag blev skjutsade till psyket för att jag ville ta mitt liv. Varför har jag förlåtit dessa människor? Varför har jag dom i mitt liv när jag vet att händer det igen så kommer jag stå ensam, precis som förra gången. Och själv gör jag allt i min makt för att dom ska ha det bra, jag stöttar dom 24/7, inte alltid man kan göra något men jag lyssnar iallafall och gör mitt bästa. Ändå är det ingen som hindrar mig när jag försöker avsluta mitt liv. 

Har även börjat sakna att ha pojkvän, känna sig älskad av någon och känna pirret i kroppen. Åh det är så underbart att va kär, men hur ska jag kunna bli det när jag avvisar varenda kille pga jag inte känner tillit för någon? Känner mig så enormt jobbig och bara en belastning för alla. 

Mitt månde blir bara djuppare, känns inte som att någon kan hjälpa mig inte ens jag själv. Hade bara velat sluta hos min psykolog och gräva min grav. Jag kommer ingen vart ändå trots att han är super bra. Min läkare vill jag inte ens tala om, jag behöver ångestdämpande och hon säger att hon inte har något, dummaste jag hört. 

Livet blev ju inte heller bättre när en kille snodde min mobil på krogen i helgen, hur ska jag någonsin ha råd med en mobil?! och hur tänkte du som tog den? jävla as. 

Känner också att jag kanske förvärrar min ätstörning då jag börjat med C9, utrensning/bantning. väga, mäta mäta mäta, väga, väga. Det blir kaos i huvudet ska ni veta. Första dagarna får man inte äta någonting, eller jo lite clementiner och sånt gott om man känner hunger. Men jag utmanar mig själv och nekar mig själv från att till och med äta sånt jag får äta, och imorgon får vi bara äta 600 kalorier, känns mycket men det är samtidigt mycket mindre än vad man egentligen ska äta så på så sätt är jag lycklig. Min kropp typ svälter och jag är glad, efterbliven. Har redan panik hur jag ska äta om 9 dagar när det är över, vad ska jag äta då? jag vill inte äta massa. åh. Nu är det ju besämt och schemalagt hur jag ska äta, så mycket enklare, jag kan och får inte äta många klaorier. Är ju mycket piggare för att man får i sig vitaminer och massa annat som kroppen egentligen ska ha men som den aldrig får. Märkte också att jag gått ner redan innan jag började med detta, ännu mer. så glad. cm bara försvinner från min kropp. 

Undra om jag någonsin kommer duga i någons ögon? Jag funderar ofta till och med på vad min hund tycker om mig, tror ofta hon hatar mig, förutom när hon får hundben, så jobbig känsla, att känna sig misslyckad och oälskad av alla.  

För övrigt är det december nu och vart fan är min snö?!



Likes

Comments