Från hundra till noll

Hon vet inte ens vart hon ska börja. Visst skrivs hennes tankar ned mest hela tiden, men det var längesedan hon lyckades skapa något utav dessa tankar. Så längesedan hennes ord bildade ett sammanhang. Ord som målar upp bilder, ord som förmedlar känslor, ord som går att tyda.

Det har gått fjorton månader, fjorton månader sedan hennes fingrar gled över tangentbordet, så lång tid utan att ha skrivit om sina tankar till sammanhang, målat upp bilder av känslorna och format dem till ord. När fingrarna dansar över tangentbordet vaknar lågan inom henne, en eld som hon inte känt på så länge. En känsla som gjorde att hon spenderade hela somrar med papper och block vid sin sida. Hon får en absurd och overklig känsla, hur kunde det ha gått så lång tid utan att hon ägnat sig åt det som sätter hennes själ i brand. Att hon lyckats glömma hur skrivandet alltid hjälpt henne, det som hjälper henne må bra. Det hade varit en enkel undanflykt för henne att skylla på att hon mått bra det senaste månaderna. Något som bara skulle vara en lögn, under de senaste fjortonmånaderna har det inte varit bra, det har vid många tillfällen varit helt förjävligt.

En trygg känsla väcks i kroppen och hon börjar sakta men säkert känna igen sig själv igen. Det är förunderligt hur en sakta men säker kan drifta bort från sig själv. Hur är det möjligt att plötsligt glömma vad det är för saker som sätter ens själ i brand. Att sedan av en plötsligt intuition eller slump får känna den starka känslan av både trygghet och driv. Då vet du, du vet att du är tillbaka där du hör hemma. Det är så jag känner, jag känner mig hemma, känslan av att vara vilsen ersätts av den starka känslan av att jag hittat tillbaka till den jag är.

Det är tomt inom henne. Hon vill skriva, hon vill spy ut det hårda trycket hon känner i bröstkorgen men när fingrarna väl närmar sig tangentbordet fryser allt till is. Hjärnan blir tom och det blanka dokumentet skrämmer skiten ur henne. För knappt två veckor sedan kände hon motivationen likt en flod strömma genom kroppen, men nu är det tomt. Ingen rörelse, inget förutom ett stort vakuum som hon inte blir av med.

Hennes blick följer tungt tepåsen som sakta cirkulerar i den ångande koppen. En mening skrivs, en mening raderas och så fortsätter allt i en oändlig cirkel. Frustrationen växer och trycket i bröstet vägrar släppa. Hon vet mycket väl att hon måste stänga ut alla de kritiska tankarna som snurrar runt i hennes huvud. Men dem går på högvarv nu, det blir svårare och svårare att få stopp på dem när de väl är igång. Mening efter mening raderas av minsta lilla tveksamhet. Förtvivlan växer inom henne för varje mening som raderas.

Från hundra till noll på bara några dagar. En känslomässig bergochdalbana som är lika skrämmande som den är underbar. Den som kan hålla en vaken om nätterna av passion eller splittra en i tusenbitar.

  • Postad i: Texter

Gillar

Kommentarer

ineees
ineees,
Så fint<3 fortsätt så. Igenkänning!! Kram
nouw.com/ineees
felis
felis,
Ta k fina du! <3
nouw.com/felis