Fjorton månader

Hon vet inte ens vart hon ska börja. Visst skrivs hennes tankar ned mest hela tiden, men det var längesedan hon lyckades skapa något av dessa tankar. Så längesedan hennes ord bildade ett sammanhang. Ord som målar upp bilder, ord som förmedlar känslor, ord som går att tyda.

Det har gått fjorton månader, fjorton månader sedan hennes fingrar gled över tangentbordet, så lång tid utan att ha skrivit om sina tankar till sammanhang, målat upp bilder med känslorna och format dem till ord. När fingrarna dansar över tangentbordet vaknar lågan inom henne till liv, en eld som hon inte känt på så länge. En känsla som gjorde att hon spenderade hela somrar med papper och block vid sin sida. Hon får en absurd och overklig känsla, hur kunde det ha gått så lång tid utan att hon ägnat sig åt det som sätter hennes själ i brand. Att hon lyckats glömma hur skrivandet alltid hjälpt henne bearbeta vardagen och som hjälper henne må bra. Det hade varit en enkel undanflykt för henne att skylla på att hon mått bra det senaste månaderna. Något som bara skulle vara en stor lögn, under de senaste fjortonmånaderna har det inte alltid varit bra, det har vid många tillfällen varit helt förjävligt.

En trygg känsla väcks i kroppen och hon börjar sakta men säkert känna igen sig själv igen.

Det är förunderligt hur en sakta men säker kan drifta bort från sig själv. Hur är det möjligt att plötsligt glömma vad det är för saker som sätter ens själ i brand. Att sedan av en plötsligt intuition eller slump få känna den starka känslan av både trygghet och driv. Då vet du, att du är tillbaka där du hör hemma. Det är så jag känner, jag känner mig hemma igen: Nu har jag sluta famla efter mig själv för jag känner mig trygg nu, jag har hittat tillbaka till den jag är.

Gillar

Kommentarer