Tillbakablick på mitt nu gamla rum & tankar kring trygga platser


Idag gav jag min nyckel till mammas nu ex-sambo som kommer att bo kvar i huset i några månader tills att det blir sålt. Jag behöver ju inte den nyckeln längre. Det känns fruktansvärt konstigt att det är här, i Vivstavarv, som jag nu kommer att bo framöver. Jag trivs otroligt bra, men jag känner mig lite otrygg och som att sinnet skakar som ett flygplan genom turbulens i luften. Låter det logiskt? Jag vet inte. Menar mest att det är så himla mycket som man måste lära sig och bli van med, bland annat att knarret från grannen på övervåningen inte är ljudet från att taket håller på att rasa in eller så. Jag har ju sedan 1.5-2 år tillbaka blivit otroligt lättskrämd och reagerar bland annat på minsta lilla främmande ljud.

Jag tänkte i alla fall att vi i det här inlägget tar och blickar tillbaka på hur mitt rum i huset sett ut från ingen-flytt/separation-i-sikte till helt-tomt.



Det här är bilden på mitt rum som jag visade er då i oktober/november när jag hade målat om mitt rum och äntligen blivit klar.



Här var det bestämt att vi skulle flytta till lägenheten vi bor i nu. Men det var oklart över hur det skulle bli med huset, om det skulle säljas eller att den ena skulle köpa ut den andra.



Den åttonde maj var jag och mamma i full gång med att rensa i varenda vrå. Ett par var och kikade på huset, privat, utan mäklare. Jag försökte få skrivbordet på bilden sålt men det gick inte som planerat.



Den sjuttonde maj och tre dagar kvar till fotografering av huset inför försäljning. Då hade vi städat och rensat arslet av oss i fyra dagar och åkt fram och tillbaka till Tirab för att kasta allt möjligt.



Den tjugosjunde maj, för en vecka sedan igår, så var fotograferandet över och bara några dagar kvar till flytt. Jag hade monterat ner min säng, tömt byrålådor och packat ner.



I lördags. Jag sov utan sängkläder för att jag ville bädda helt rent när jag monterat ihop sängen i lägenheten. Garderoben var helt tömd och jag hade tvättat rent all min smutstvätt, torkat den och packat ner.



Måndags, dagen med stort D också mer känd som dagen vi fick nycklarna och flyttade in. Det var en otroligt lång dag med flytt av lådor, möbler och att springa upp och ner för trappor, lyfta tunga saker och ha extrem värk i fötterna. Men tack vare all hjälp från mostrarna som bor här uppe, min storebror, min storasyster och hennes sambo gick det prima ballerina.



Den här bilden tog jag igår då jag och mamma var där för att.. jag minns helt ärligt inte varför vi var där? Jo, juste! Vi skulle hämta lite småsaker som en tvättkorg, en lampa och spegeln i hallen. Samt några fläktar.

Det känns helknasigt att för det första se bilder på mitt rum och det jag fortfarande kallar för hem pryda en annons av huset. Och för det andra att nu se och veta att det rummet är tomt och inte mitt längre. Helt ärligt känns det läskigt. Den där rädslan blir också så himla mycket mer påtaglig när man som jag bland annat upplever irrationell rädsla för att lämna mina trygga platser som t.ex. mitt hem, mitt rum. Detta gäller också om någon "inkräktar" på mina trygga platser, tanken på att t.ex. min mamma typ skulle få för sig att ta sig friheten att sova i min säng om jag inte är hemma en natt gör mig så pass frustrerad att jag vill gråta. Vet inte hur bra det är att jag känner och tänker så, men så är det i alla fall.

Blev ett litet sidospår där. Men jag tror att allt eftersom så kommer jag vänja mig vid allt det nya med lägenheten; ljuden, grannarna, dofterna, vart väggar och möbler börjar och tar slut, hur golven lutar och låter på specifika ställen, osv.


Kram och gonatt, Felicia

Gillar

Kommentarer

ineees
ineees,
Detta inlägget fick mig att känna väldigt mycket. Kan själv ha väldigt svårt för förändringar samtidigt som de kan vara spännande, men som du skriver finns det en rädsla i att lämna en trygg plats. Videon/bildspelet, det allra första i inlägget, hur gjorde du den? Den var riktigt fin, berörde att se det så visuellt. Kram❤️
nouw.com/ineees
feliciaidachristina
feliciaidachristina,
Åh <3 Ja just precis nu i skrivande stund känner jag att jag bara vill hem till mitt rum igen, men det lägger sig väl, förhoppningsvis <3 Nämen vad glad jag blir Ines, den gjorde jag på giphy.com ☺️ Kram <3
nouw.com/feliciaidachristina
kdp
kdp,
Är det ditt barndomshem som du flyttat ifrån? Oavsett kan det såklart kännas som en stor resa, mentalt, att vänja sig vid nya ställen, jag tycker också att sånt är jobbigt. Är extremt hemtam och vill aldrig sova någon annanstans än i min egen säng i mitt eget rum, så varje flytt jag genomgått har liksom känts lite som ett break up, om du förstår vad jag menar? Hoppas du snart känner dig hemma, kram <3
nouw.com/kdp
feliciaidachristina
feliciaidachristina,
Ja det är mitt barndomshem, bodde där i 17 år <3 Åh men verkligen samma här, älskar att vara hemma och sova i min egen säng oavsett vad. Förstår precis vad du menar, kan helt klart relatera till att det känns som ett breakup. Satt senast imorse och fulgrät över att jag saknade att kunna gå till toaletten vi har i källaren i huset för att uträtta sina behov om det var mycket rörelse och folk på övervåningen som gjorde att man inte kunde slappna av. Hahah, tur man kan skratta åt sig själv! Det hoppas jag med <33
nouw.com/feliciaidachristina
Hilma
Hilma,
Vad fint du skriver ❤️ och gud vad mysigt rum! Förändringar är verkligen svårt ❤️
nouw.com/hilma
feliciaidachristina
feliciaidachristina,
Åh tack så jättemycket Hilma <3 Ohja, trodde inte att det skulle vara såhär svårt <3
nouw.com/feliciaidachristina