Tankar tidigt på morgonen 


Är hemma i Timrå igen. Klockan 12:53 gick ersättningsbussen från hållplats X vid Gävle Centralstation. Och 15:42 var jag framme i Sundsvall där min storasyster stod parkerad med bilen för att plocka upp mig. Vi har ätit mat från hennes sambos jobb, köpt godis och sen har jag kramats maaaassor med min favoritcheyyy. Alltså min systerdotter.

Sa till min syster förut idag att jag måste ta och skaffa fler personer att bli trygg med i Gävle så jag inte tar varje chans jag får till att åka hem hit till familjen. Jag äääär så less på mig själv i exakt allt som har att göra med att skapa relationer, i alla dess former. Är till hundra procent den som fram tills för några dagar sedan varit och fortfarande är överdrivet självständig och lekt stenhård, omedvetet. Så ingrott i min mentalitet och personlighet att jag knappt är intresserad av andra människor fastän jag vill vara det? Pratade med min kurator om det sistnämnda när jag brukade gå till henne och jobba på att göra sånt jag slutade göra pga panikångesten jag hade problem med förut. Oj, insåg nu att jag kan säga att jag har haft problem med panikångest och inte att jag har det nu. Vad fint ändå.

I alla fall; svaret är ja, jag har snöat in mig på anknytningsteorin ännu en gång. Dock tagit mig an det lite mer den här gången och har sedan för några dagar sedan, då jag läste ”Den mörka hemligheten” av Dan Josefsson och Egil Linge, inte kunnat sova normalt. Mina gamla sömnproblem med svårt att somna och att jag vaknar flera gånger, har verkligen våldgästat mig och det gör mig knäpp. Klockan är halv 4 på morgonen nu när jag skriver det här och då är jag ändå hemma i bäddsoffan hos min storasyster, där jag sov så gött för två veckor sedan. Hoppas det passerar och att sömnproblemen inte hade tänkt stanna på besök särskilt länge. Kanske är läge att skriva av mig mer? Och inte bara av det ytliga slaget, det vill säga ”hejhej, idag har jag.. igår gjorde jag imorgon ska jag..”, ni fattar.

Om jag tänker på hur mycket sketa jag joxat med bak i minnet de senaste dagarna, och fortfarande gör, så känns det kanske ändå rätt logiskt att det blivit lite rörigt och därmed oroligt i huvudet. Som när jag inte kan fokusera för att det är stökigt runtomkring mig där jag sitter. Precis som många andra också kan känna igen sig i. Det kanske också är dags att åtminstone försöka att ta tag i sånt som legat och fortfarande ligger nertryckt i några lådor där bak i skallen och faktiskt gå igenom, sortera, hantera och allt sånt. Istället för att proppa ner allt i några lådor och bara skita i.

Känns skönt när jag lär mig saker om mig själv och att det verkligen är en ögonöppnare, som får mig att ifrågasätta beteenden jag är så himla van med. Sånt jag gjort och gör, tänker, säger och känner, som för mig är sån vardagsmat att jag inte ens ifrågasatt om det är sådär det ska vara. Och sedan kunna lära mig att förändra det. Att det inte behöver fortsätta att vara det samma vanliga för all min framtid. Jag ser framemot att lära mig att göra på andra sätt.

Till exempel det här med att jag inte gillar att planera in saker, vill krypa ur mitt eget skinn av tanken på att vara bunden till en arbetsplats och ett schema osv. Att det är ett beteende som egentligen kan ha att göra med att jag alltid vill vara tillgänglig för allt och alla som jag faktiskt har i min närhet. Med rädslan av att bli lämnad och inte bli inbjuden eller behövas om jag inte kan ställa upp eller vara med någon gång, för att jag har annat för mig.

Finns massor av fler exempel jag tänker på kring det här ämnet. Men ska ge sömnen en till ärlig chans. Så får vi höras mer någon annan dag.

Kram, Felicia

Gillar

Kommentarer