Tisdag • Filter • Tankar • Jag ska bli fri
Hej goa fina ni
Fortsättning...
Bilderna borttagna
Bjuder på dessa även om jag skäms så extremt mycket hur jag ser ut oavsett filter eller inte (kanske tar bort dessa). För att inte vara allt för negativ och hård på mig själv så har jag äntligen börjat tycka om mina ögon i alla fall sedan ca 2år tillbaka. Flitren på snapchat är ju riktigt underhållande tycker jag och kan ge ett litet skratt. Någon mer än jag som tycker dessa filter är kul? Eftersom jag ska börja dela med mig av mer bilder på mig själv som resultatet omröstningen gav så är det lika bra att redan nu börja lite ”safe”. Så rädd vad alla ska tycka och tänka, alla kommer tycka samma lika som jag gör om mig själv tjock,ful,fet,misslyckad, äcklig m.m.
Har man levt med att tycka, känna, vara och tänka såhär om sig själv i över 12års tid är det svårt att tro något annat och såklart tror man att alla andra tycker likadant om mig som jag gör om mig själv. Så sjukt att man kan döma sig själv så fruktansvärt hårt. ALDRIG, ALDRIG någonsin skulle jag döma någon.
Glöm aldrig det fina ni!

Vet inte riktigt vad jag ska skriva bara att ångesten blir värre och tårarna trycker bakom ögonen ständigt och hur tusan ska jag ta mig igenom detta? Jag ska ju vara stolt över mig själv för de framsteg jag gjort och gör men ångesten blir för stark, då får det mig att tvivla på ett liv som frisk och fri. Vet inte om det kan påverka negativt att dela med mig av mina framsteg i inläggen eller inte, vad tycker ni? Vill läsa om dem eller inte? Tänker också på att detta är min väg till friheten, bli frisk och fri från anorexin, allas kamp ser olika ut och detta är min, samtidigt som jag är försiktig med att dela med mig om för mycket detaljer eller hur jag ska säga Vi kör en omröstning till, det hjälpte mig mycket sist vad ni ville se mer av i bloggen och som sagt ser jag inte vem som röstar. Omröstningen är anonym, jag ser endast resultatet och hur många röster.
Gud vad jag babblar på, hoppas det inte blir allt för rörigt! Jag har så mycket känslor och tankar inom mig som bara tynger ner mig mer och mer. Genom att skriva blir det lite lättare. Trots denna ångest som ständigt finns, som får mig att tvivla tänker jag ALLTID fortsätta kämpa. Det finns inget annat alternativ, jag ska uppnå alla mina drömmar, mål och önskningar. En av dem är att bli frisk och fri, det ska jag kämpa för tills den dagen jag är fri fast vägen dit kommer vara lång och krokig. Sorry för mitt ordbajseri. Ska försöka svara på kommentarerna under kvällen som jag skulle gjort igår, nya tag idag.