Ridsport, Vardag

Det är en svår fråga att sätta punkt på, för det finns miljoner svar på den frågan.

För mig innebär en bra tränare någon som är noggrann, väldigt tydlig, tänker på ALLT och kan hjälpa mig med mina mål. Det funkar inte för mig om en tränare bara säger hoppa det där hindret, och om jag gjort fel så vill jag inte heller ha den där standardkommentaren ”gör om och gör rätt”. Jag vill veta vad jag måste tänka på, och om jag gör fel så vill jag veta EXAKT vad och hur jag ska rätta mig. Hur ska jag annars kunna utvecklas?

Alla människor är olika och därför behöver vi även olika tränare. Jag köper ju inte en tröja i XL när jag vet att jag har storlek S. Och jag tar inte heller ett flyg till Milano när jag ska till Paris.

Tränare funkar litegrann som pusselbitar. Du måste hitta den pusselbit som går ihop med just din, det måste klicka. Man kan inte ta en pusselbit från ett annat pussel och försöka trycka ihop dem, de kommer aldrig att passa med varandra. Pusslet kommer aldrig att bli helt om du inte använder rätt pusselbit. Det spelar ingen roll om tränaren klassas som jättebra, den måste även vara bra och fungera för just dig. Utan välj rätt för att bygga ett helt pussel utan brister.

Ibland så måste man testa sig framåt, hitta just din tränare. Det är kanske inte alltid lätt, men så länge du inte lär dig något, inte får rätt hjälp och står still i utvecklingen så har du fel tränare. Du behöver någon som förstår dig, kan hjälpa dig att utvecklas och ta dig dit du vill. Har du det?

Just nu så har jag en väldig bra tränare. Min utveckling de senaste tre månaderna har varit enorm och gått med stormsteg. Även jag har testat väldigt många tränare, BRA tränare, men de har inte riktigt passat mig bara. Och det betyder inte att en tränare behöver vara dålig, det betyder att vi är två pusselbitar som inte går ihop. Så enkelt är det bara, och nu kan jag sätta en punkt på det.

För mig är det även väldigt viktigt att man har mål, att man vill någonstans och att man ständigt strävar efter något. Att man har motivationen till att lyckas och att man sedan kan glädjas av det. Om man inte har drömmar och mål så lever man ju inte, någonstans måste man ju vilja ta sig? Så är det iallafall för mig. Jag har många mål och likaså många drömmar. Drömmar som jag gör till mål och som inte bara kommer att finnas där. Jag vill, jag ska, och jag kan förverkliga mina drömmar. Med viljan och motivationen så är inget omöjligt, man kan ta sig vart man än vill. När man vill något så otroligt mycket så är det bara att gå och ta det, kämpa för det för tusan.

Jag bestämde mig för att få A på mitt religionsprov för ett tag sedan. Jag tränade som bara tusan, kämpade för det och gav inte upp. Och där stod jag sen, med mitt prov i händerna med beteckningen A. Det var ett kvitto på mitt hårda arbete och jag fick det som jag kämpade för. Jag lyckades för att jag hade viljan och visste att jag kunde klara det, jag peppade mig själv. Visst fick jag det inte serverat på ett silverfat, men jag jobbade hårt för det och i slutändan så lönar sig alltid det hårda arbetet ska du se.

If you can dream it, you can do it.”

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Ridsport, Vardag

Det var dags för hoppträning. När vi precis ska värma upp så får jag höra att Khan haltar, hade något på känn men visste inte vad. Kliver av, känner på vänster framben och han är het från hov upp till knä, alla andra ben är svala. Just då kände jag bara åh nej, inte nu när allt går så bra, snälla snälla säg att det inte är något allvarligt. Där rök kanske tävlingssäsongen 2018.

Det var bara att avsluta träningen och gå upp till stallet för att spola Khans ben med svalt vatten. Stod i runt tjugo minuter och pappa googlade runt på vad vi skulle göra.

Idag fick mamma fara till stallet på morgonen och hovslagaren kom på besök. Sko och sula togs av och efter massa känn och kläm så hittade de ändå inget. Troligtvis är det en början på hovböld och Khans hov har gipsas. När gipset satts på så haltade han knappt längre, skönt. Innebär att han inte har lika ont. Det blir en veckas boxvila och sedan ska gipset av. Då får vi se hur det ser ut och hoppas på det bästa. Har det inte blivit bättre så tar vi ut veterinär för att kolla till honom igen ordentligt.

Jag blir så himla ledsen. Framförallt av att Khan har ont och för att det innebär att jag och min prins inte kommer att kunna starta vår första tävling nästa helg. Vi kommer kanske inte kunna tävla på ett tag framöver beroende på vad det är för skada vilket är så himla tråkigt. Varför, alltså varför ska hästen skadas när allt går så bra? Khan har ju blivit helt fantastiskt fin att rida, min fina älskade ponny.

Idag har jag gosat med min prins, tömt boxen och fyllt massa ny fräsch pellets. Satt på backontrackframskydden och hoppas på att det ska hjälpa lite. Han var fortfarande väldigt varm i benet. Tempade även honom men ingen feber hade han, puh. Hoppas innerligt att det går över fort och att det inte är något allvarligt, annars vet jag inte vart jag ska ta vägen.

Likes

Comments

mat, Ridsport

Startade denna söndag med att laga en god frukost, det gäller ju att starta dagen på bästa möjliga sätt! :) Det blev lite nybakta scones, bacon, massa pålägg och typ världens godaste smoothie. En mango- och vaniljsmoothie av mitt alldeles egna recept, den är verkligen såå god och nyttig. Vill ni kanske ha ett recept?

Planerna för idag är att skriva lite, plugga inför ett kommande prov, träna, åka till stallet och sedan rida Khan. Har ridit intervaller med Khan både fredag och lördag så det får bli lite mjukgörande idag för att få bort eventuell träningsvärk och sträcka ut benen lite.

Att träna intervaller är verkligen ett hett tips! Superbra träning för konditionen och flåset såhär innan tävlingssäsongen börjar för att bygga upp styrkan hos hästen.

Innan jag börjar med intervallerna så skrittar jag först fram Khan i cirka tio minuter och därefter joggar jag även fram honom i cirka tio minuter. Mjukstartar med två intervaller i trav uppför backen och kämpar med att Khan inte ska ta galopp och sticka iväg, haha. Inte lätt när man har en ponny med myror i brallorna och som har raketkrut i baken...

Sedan skrittar jag ner Khan för backen och gör halt flera gånger för att han ska trampa under sig, lyfta upp ryggen och hitta balansen.

Sedan kör vi intervallerna i galopp och antalet intervaller varierar faktiskt gång på gång. Det beror framförallt på hur mycket ork och energi hästen har. Men igår så körde vi iallafall på fem stycken intervaller i full galopp uppför backen och sedan blir det fortfarande skritt och halter på vägen neråt.

Eftersom att khan galopperar på så bra och då backen är väldigt lång så räckte det med fem intervaller igår då jag kände att khan blev lite trött.

Sedan så joggar jag av Khan och skrittar därefter ut efter vägen en liten stund.

Side note: Det blev nog mer bockningar än galopp uppför backen kan jag säga, Khan tycker verkligen att det är så himla kul att köra intervaller! Sedan så känns det ju också så bra i hjärtat när ponnyn är glad. <3

Likes

Comments

Vardag

Skolan inställd idag, superskönt om du frågar mig.. Det innebär att jag kan få massa annat viktigt gjort som jag annars inte hinner! Det är inte alltid lätt när man går i skolan hela dagarna, sedan ska man till stallet och därefter ska man hem och plugga. Men just nu har jag ändå inte jättemycket i skolan vilket är extremt skönt. Blir inte sådär kaos i huvudet när man annars har femhundra prov att hålla koll på och prestationsångesten tar över. 

Åh vet ni en sak, nu har jag har sökt till gymnasiet!! Alltså wow vad fort tiden går, om cirka fem månader går jag alltså ur grundskolan och om sju månader börjar jag gymnasiet. Det ska bli så himla skönt och roligt. Att liksom få starta på ett helt nytt kapitel, clean slate. 

Jag ska gå samhälle för er som undrar och har även valt inriktning samhälle. Tror att det kommer passa mig utmärkt! :)

Men alltså räcker det inte med snö nu? Visst gillar jag snö och uppskattar att vi äntligen har fått en vit vinter, men när man knappt kan öppna ytterdörren för att det har snöat så mycket så får man lite nog. Fick i princip skotta mig och Myran fram för att kunna ta oss ut på en promenad. Om ni bara såg våran gård just nu, gräsmattan har nästan snö för halva Europa, sådär över en och en halv meter snö att man nästan kan drunkna i den. Kanske ska testa simma lite i snön? Haha, why not liksom.

Likes

Comments

Vardag, Ridsport

Då var dagens hoppträning med min fina kille gjord. Khan var mycket fin idag och hoppade runt och bra. Vi tog oss lättsamt över några språng på en meter och det känns som att vi står på ett bra ställe just nu. Vi utvecklas dag efter dag och jag är, VI är så tacksamma för att ha fått en sån bra tränare.
Bara på tre månader har det skett en enorm utveckling och framtiden ser mycket ljus ut.
Vi stötte såklart på några problem, men det är ju därför man tränar? För att stöta på problem, lösa de och utvecklas. Hur ska man annars bli bättre liksom? Det var just galoppen som blev lite on och off kan man säga, ett vanligt problem för mig. Det blir litegrann som dansstop, ena stunden rullar det på bra och sedan backar jag lite för mycket (galoppen blir för liten). Men det är bara att fortsätta att träna och snart så sitter det nog. Det har trots allt blivit mycket bättre och man får försöka se det positiva.

Just nu känns det som att jag närmar mig någon slags ålderskris, typ som när man fyller femtio och känner att man har levt för lite. Haha, inte för att jag är femtio men ni förstår nog. Jag är nu femton år och Khan är tio. Det innebär att jag har cirka fem år kvar att tävla ponny, men inte känner jag för att sälja Khan när han är femton? Då är han ju faktiskt ganska gammal. Men samtidigt så känner jag att vi inte alls är färdiga med varandra så jag hoppas innerligt att tävlandet kommer att gå bra detta år. Det ”långsiktiga” målet med Khan är att kvala in till SM och såklart delta, visst ska det hända, tänker inte direkt sitta och pilla naveln.

Om allt går som planerat så är tanken att vi säljer Khan när vi är klara tillsammans, när vi har checkat av allt på listan. Men han ska få vara kvar tills allt är slutfört, inte lämnar man in ett halvt skrivet prov? Allt ska först vara klart och komplett, man ska känna sig nöjd och färdig.

Jag tycker att det är extremt viktigt att sätta mål och att känna att man kan tro på sig själv, att man kan klara det. Det är trots allt inställningen som avgör det mesta. Inte sa Anja Persson att hon skulle bli bra eller göra sitt bästa, utan hon sa att hon skulle bli bäst och att hon skulle vinna. Och vad blev hon? Jo hon blev BÄST i hela världen. Inget är alltså omöjligt, man måste bara tro att man kan klara det och satsa allt i det!

”Dont stop when you are tired, stop when you are done. Get up, dress up, show up and never give up.”

Likes

Comments