Min summering av 2020 #Nouw30daychallenge
Gott nytt år! När vi skålade in 2021 menade jag det mer än någonsin. Bakom oss lämnar vi en tid som vart upp och ner för de allra flesta. Det känns nästan genant att erkänna att jag ändå är övervägande positiv till det gångna året, för jag vet vad det här inneburit för så många människor. Känner så mycket med de som året varit till skada. Fastän jag hittat kärleken i Wallenbergare, åtrå för Lucas Bravo och passion till mitt jobb. Så är det ändå med glädje jag vinkar av detta år.
Nedan kommer min summering av 2020 :

Flyttade till min alldeles egna lägenheten
I februari stängde jag dörren till ett turbulent kapitel av mitt liv. Det där med sambo, där man visserligen får ett mättat närhetsbehov men man också träter om petitesser som åt vilket håll man satt toalettpappersrullen. Ser man tillbaka på vad livet var när jag flyttade till den gamla lägenhet inser jag att det inte alls var den personen när jag flyttade ifrån den. Romantikern som trodde på tvåsamhet, vars lycka var beroende av andra. Numera en självständig realist som ser en framtid till för mig.
Torrt och avhållsamt
Och ja.. Det ledde också till ett väldigt torrt 2020. Torrt som i graven. Det är knappt så en klapp på axeln har vart att räkna med. Jag har fått ökad förståelse för en matadors frustration. "Stånga mig, sparka mig, gör någonting!" Den senaste av motsatt kön jag rörde i är min farfars hand. Det var 11 mars 2020...

Begravde min farfar
Två dygn satt vi där, vid hans sängkant upp på IVA. Till dess att vi sedan tvingades säga adjö. Till det sista andetaget. Han hade ju bara en urinvägsinfektion. Urinvägsinfektion.... Och nu var han döende. Min farfar skulle inte klara sig. Beskedet kom som en chock. Hade tagit på mig arbetsuniformen. Med en kvart kvar till att passet skulle börja, ringde jag hem som jag vanligtvis passade på med när båten stod i Stockholm. Släppte allt och sprang mot tåget mot hem till Eskilstuna. Båten skulle snart lämna Värtahamnen och jag lämnade båten. För gott.
Sagt upp mig efter 6 år ombord
Jag har inte vart tillbaka sen det där samtalet. Efter mina 6 år till sjöss kände jag att det var dags att säga upp mig. Allt som hänt gav mig perspektiv vad som egentligen var viktigt. När man bott i en resväska i många år, behövde jag få komma hem.


Aktieägare och egenföretagare
Ingen uppsägning utan en plan. Hösten 2019 fick jag gav en slump höra om en verksamhetsidé och tog möjligheten att gå in med det kapital som behövdes för att förverkliga planerna och blev där också aktieägare/delägare av företaget. Med att jag blev mer insatt, ökade intresset för att jobba inom samma bransch. Så under året tog jag möjligheten att sadla om och jobbar nu jobbar jag som konsult (genom min enskilda firma) och certifierad skönhetsterapeut där. Är så tacksam att det har gått över förväntan, trots att vi öppnade mitt under en pandemi.

Är det något året har gjort mig så är det ödmjuk. Oundvikligt har det vart en annorlunda tid för varenda en utav oss och i det har man hittat en vördnad till det positiva i livet. Som en svamp har man fått sugit åt sig av varenda droppe. Kanske är det så att tacksamhet ändå summerar mitt 2020. Tacksam för besluten jag tagit och för det goda som kom med det. Alla fantastiska personer jag mött. All otrolig uppmuntran jag fått. All den yrkesmässiga medvind. Och så för hälsan behåll.
Lever på hoppet om att 2021 blir ett än bättre år. Och är det något som kan göra det för mig är det att få utlopp för kreativitet. Nog för att jag har det i mitt arbete men det är inte en naturlig del av min vardag och tänkte därför utmana mig med att delta #nouw30daychallenge. Målet är att minst 15 dagar här i januari få till ett blogginlägg. För är det något behov jag har så är det att uttrycka mig i bild och text.
Tack och hejdå 2020