Senast jag skrev här gick jag i tvåan. Nu är jag (typ) tillbaka och en hel termin av sista året på gymnasiet har gått. Det har minst sagt hänt mycket under 2020 och den period som jag varit borta från bloggen och jag tror att alla som läser detta på något sätt kan relatera. Allt har inte varit bra samtidigt har 2020 varit mitt mest händelserika år på det positiva planet. Under mitt år i Uppsala har jag gjort så mycket som jag tidigare aldrig trott skulle ske, det är sant även fast det låter överdrivet! Jag har börjat jobba som privatlärare till en underbar elev som står mig varmt om hjärtat, startat JENSEN gymnasiums första fysiska skoltidning, gått med i elevkåren, volontärjobbat, skrivit ett gymnasiearbete i samarbete med KTH och startat en UF-verksamhet: SamKlang Musikundervisning. Mycket saker!

Jag har fyllt 18 år wihoo! Nu behöver jag inte be om mammas kort när jag shoppar online :) - Jag har länge velat ha en Macbook och fick det som födelsedagspresent, jag älskar den, är så tacksam för min fina familj!

Jag presenterar er, Kodats redaktion! Jag är fortfarande så stolt över båda upplagors framsidor. Grupparbete does it!

Första UF-mötet med vår rådgivare! Början på SamKlang...

Här är jag efter ett pass på volontärjobbet, jag saknar det en hel del nu när jag inte varit där på ett tag. Tycker att det är så kul att hjälpa till med studier, jag känner verkligen att jag lär mig så mycket av det!

Det är lite av det som hänt under tiden jag varit borta, få se hur länge det dröjer innan nästa inlägg kommer ut, förhoppningsvis snart, jag har saknat det jättemycket!!! Det känns som att jag skriver dagbok med bilder i, så kul att titta tillbaka på i framtiden!

Hejhej alla! Ny månad nytt inlägg. Passar kanske inte alls så bra in här i och med att jag inte skrivit sedan förra året i November, men ett nytt försök. Jag hatar faktiskt när jag håller på såhär, det är så jobbigt för er och för mig att skriva om att jag återigen ska börja,som att jag förutsätter att människor ska bry sig. Men jag har kommit fram till, att jag vill dokumentera mitt liv. Det är så härligt att gå tillbaka till gamla inlägg och se efter vad som hände då och där. Så nu börjar vi, på riktigt.

I februari besökte jag mina fina vänner i Östersund utan att de visste om det. Jag överraskade de på skolan vilket resulterade i att Elvira grät en massa och det i sig att vi andra började att gråta. Det var som de fina videosen på instagram där föräldrar som varit på militärtjänst överraskar sina barn, fast de gör ju något viktigt. Själv åkte jag bara från mitt ena hem, till mitt andra.

En bild på mig när jag återigen råkat vakna 40 minuter innan skolan och stress-sminkat mig (väldigt ojämt) och under den 30 sekunders långa resan från den sjunde våningen till entrevåningen hunnit snappa en selfie. Vad jag gör med benen och handen är oklart.

Natur Natur, hade inte passat bättre någon annanstans. Här är min fina klasskamrat Diana.

.....och en bild på min lillasyster Alice som klätt upp sig extra fint för allahjärtansdag.

Och en bild på min lillebror som är centrumet i mitt liv just nu. Vet inte hur jag klarade mig utan honom för 9 månader sedan. Det första jag gör är att krama honom på morgnarna och det sista jag gör om kvällen är är krama honom godnatt. Han är verkligen mitt liv.

Det var mitt inlägg för idag. Det värmer verkligen i hjärtat att du har läst till hit, jag är så tacksam! Vi ses snart här(hoppas jag), och denna gång lovar jag det!