Fredag den 13de 2018

i och med att jag har förlorat min trygghet med att veta att jag får ekonomin att gå ihop och slippa allt vad socialen heter, med att kopiera papper och allt sånt där. Men nu är det inte så..
ska till socialen på måndag, och det här är en sjuk press på mig. och sen alla möten som måste göras innan jag ska träffa läkaren som ska göra ett nytt läkarutlåtande som ska göra att aktivitetsersättnibge ska omprövas.
innan så kunde jag säga nej till ett möte om jag hade en sjukt jobbig dag och inte hade någon energi att ens gå utanför dörren. och det går inte längre..
jag sliter som fan men jävlar vad känslan inom mig är hemsk.  alm press gör att jag är helt tom, allt jag känner är en sjuk rädsla, typ som när man är livrädd för en sak men blir tvingad till att möta rädslan, allt går i slowmotio, man blir yrrslig och vill bara sätta sig ner och ge upp, man dör hellre än att möta sin värsta rädsla. sådär har jag det varje dag nu.  Jag är rädd att inte få aktivitetsersättnibge och fortsätta med socialen och pressen att jag ska börja jobba när jag inte ens passar in i den här världen.

innan det här hade jag byggt upp mig så långt. Jag började tycka livet var otroligt rolig, ingen press eller försöka passa in, jag fick vara mig själv och ta mina steg i den takt jag orkade. tänk känslan att ha spelat någon man inte är och verkligen sitta och studera i 25 år hur man ska bete sig i sociala samarrangemang, och sen få sin diagnos och känna "jag är fri" jag behöver inte lotsas mer, här är jag!
Och sen nu hamna här igen 1 år senare där jag måste passa in i en värld som inte ser livet på samma sätt som mig.

plus på det här så saknar jag Tony som fan.. vill bara ha hans kramar som håller alla mina bitar på plats.
hatar också att när vi träffades var jag den bästa jag, jag var glad, positiv och glad på livet. Jag var stark och självsäker. 
men efter ett här har jag tappat allt. Jag är e än ångestfylld tjej med fake leenden och mitt självförtroende är sämst. och jag hatar att du älskling får möta den här sidan av mig direkt i början, jag vill att du ska ha det bästa utav mig. men jag känner inte ens igen mg själv längre och jag hatar det. Jag vill inte förlora dig för att jag inte är den tjejen du blev kär i.
Men jag älskar dig! och önskar du vore här! ❤

Gillar

Kommentarer