Känsloladdat

Det känns som att det är så himla många motgångar i mitt liv just nu, trots att det borde vara helt tvärtom. Jag har ju studentresan, balen, studenten, resan till Kroatien och massor av annat att verkligen se fram emot, som dessutom är inom en så kort tid. Jag saknar min bästa vän, jag antar att alla gör det ibland, men om man vet att man aldrig kommer att få träffa, prata, krama eller ens höra hennes röst igen är det nog en helt annorlunda saknad vi pratar om. Jag behöver dig mer än någonsin. Det var bara du av alla människor som verkligen förstod, och brydde sig. På riktigt. Jag har verkligen ingen ork kvar för skolan längre. Jag vet att det är så himla kort tid kvar nu och att det bara är att hänga i, men det är så jäkla svårt när man bara vill göra allt annat än att sitta ner och plugga. Träningen går bra, men segt. Jag vet att det tar tid och krävs mycket. Det sista jag vill är att ge upp, men ibland känns det även som att det är det enda jag vill. Jag ställer för höga krav på mig själv, klarar dom inte på grund av det och blir besviken på mig själv. Tycker att jag är dålig och jämför mig med andra hela tiden. Mitt humör går upp och ner hela tiden, och det drabbar oftast dom jag tycker om allra mest istället för mig själv. När jag sedan inser det blir jag arg och fruktansvärt irriterad på mig själv och stänger istället ute alla. Isolerar mig själv på mitt rum och tänker på helt fel saker. Jag är såklart inte ensam om detta, men jag blir bara så trött på mig själv. Hur svårt kan det vara att se lite glad ut och säga något trevligt istället för att bryta ihop? Svaret kanske är ganska simpelt dock: att jag är förstörd på insidan. Saknad, smärta, längtan, frustration, ensamhet, tomhet, nedstämdhet. (Någonstans där emellan finns allt lite hopp och motivation, men just nu känns det bara tomt).
Jobbet går okej, men jag stressar livet ur mig ibland. Man gör så mycket för att allt ska funka men på slutet av dagen har man ändå inte fått någon feedback för det man gjort. Jag måste hitta en väg därifrån snart, trots mina underbara arbetskompisar.

Jag vet inte riktigt vad det här blev för komplicerat och extremt känslosamt inlägg. Men jag behövde skriva av mig och ni brukar förstå. Ibland får man vara ledsen, gråta och tycka att allt är skit. Jag antar att det viktigaste är att man kan komma tillbaka på benen igen, fast ännu starkare och mer motiverad än innan. Nu ska jag sova. Måndag imorgon igen, ny vecka och det är bara att kämpa vidare. Puss och godnatt mina fina läsare.

  • 5 097 visningar
  • Nära Lyckhem-Huvudnäs, Vänersborg

Gillar

Kommentarer

Guest,
Just nu har jag frågestund på min blogg :D Har ni frågor ni vill ställa till en tjej som är FET och vägrar att banta för att passa in, besök då min blogg och kommentera på inlägget "Frågestund" :) http://kimblerlylidner.wordpress.com http://kimblerlylidner.wordpress.com http://kimblerlylidner.wordpress.com
kimblerlylidner.wordpress.com
Guest
,
Det är okej att känna sig ledsen, nedstämd och allt det där <3 Den som inte har förlorat sin bästa vän vet inte hur det känns, det går inte sätta sig in i den situationen om man inte själv varit med om det Fortsätt kämpa finaste du! Du är en stor inspiration för många, och du var verkligen värd att vinna årets träning- och fitnessblogg så som du inspirerar alla med din träning! Många kramar

Instagram @fannypetrine

Instagram fannypetrineInstagram fannypetrineInstagram fannypetrineInstagram fannypetrineInstagram fannypetrineInstagram fannypetrine