dagarna passerar och folk börjar tro att man glömmer.
tror att man är påväg tillbaka till sitt gamla vanliga liv där allt var perfekt, där man kunde känna sig lycklig.
de tror att det är så sjukt mycket enklare än vad det egentligen är.
men det är så lätt att bara sätta dit det där fake-smilet och sedan visa sig ute bland människor.
man går runt och ler och säger hej och alla tror att man faktiskt är glad igen.
medan allt egentligen är precis raka motsatsen.
för mig känns det som att hon fortfarande är på semester.
hon är utomlands, ligger och solar och njuter av livet.
det är så många dagar som jag inte förstår, eller vill förstå.
hon ska ju vara här.
här, med mig, med oss.
det är så jobbigt, så fruktansvärt jävla jobbigt.
jag önskar jag kunde förklara hur ont det gör, vilken enorm smärta det är i kroppen så fort tankarna flyger tillbaka på gamla minnen eller hennes leende.
att alla kunde förstå så man slipper lida det dubbla för att någon idiot kommenterar i stil som att jag inte bryr mig.
smärtan, saknaden och sorgen försvinner aldrig. man bara lär sig leva med den och försöker se ljusglimtar i kivet trots att det värsta som kunde hända har hänt.
för bryr mig, det är bara förnamnet om vad jag gör. det är oförståeligt för mig att man tror att jag inte gör det, hade ni inte också gjort det om det var er allra bästa vän?
jag hade gjort vad som helst i hela jävla världen för att få henne tillbaka.
det finns dagar då jag börjar skriva ett sms till henne för att fråga om råd eller bara höra så hon är okej, precis som jag brukade, men inser när jag ska leta upp kontakten 'bästis' att jag måste tänka om. för ett svar, det kommer jag ju aldrig att få.
jag saknar dig Malin, så sjukt mycket. det skulle vara du och jag genom allt.
men livet är inte rättvist och nu nu står jag kvar här, utan dig vid min sida.
men jag kämpar, varje dag. allt jag kan, för det är vad jag tror att du också hade gjort om det var jag som lämnade jorden alldeles för tidigt.
jag tänker på dig varje dag hjärtat och hoppas över allt annat att du har det bra. en endaste kram från dig hade gjort mig till världens lyckligaste människa, så jag hoppas att vi någon gång ses igen. jag tänker aldrig sluta hoppas.
föraltjid din bästis, det vet du. vila i frid älskade ängel, du fattas oss så enormt mycket.
varför? varför just du? är en fråga jag ställt till mig själv varje dag och kommer alltid att göra. 

jahappp då är man snart hemma igen efter några superbra dagar i Sälen, tråkigt men ändå skönt att komma hem & få sova i min egen säng!