Plötsligt en dag

Plötsligt en dag så är allt som det brukade vara. Plötsligt en dag går solen upp på en värld som vaknat till liv igen, din egen glädje skinandes lika starkt som solens strålar, och du bemöter dagen med öppna armar.

Du gör dig iordning för skolan eller jobbet, i rask takt för att hinna i tid. Frukosten går på knappt fem minuter och klädvalet blir till en lek. Precis innan du skyndar dig iväg ägnar du ett sista ögonblick i spegeln och suckar av lättnad över att äntligen få känna dig sådär lustigt nöjd över dagens utseende.

Morgonkylan träffar dig i ansiktet som en käftsmäll men den piggar upp och du fyller näsborrarna med den friska luften. Cykeln eller bilen står redo på sin vanliga plats. Bussen rullar in på stationen. Känslan av att vara påväg - du är så äventyrslysten och fridfull på samma gång. Idag kan vad som helst hända, vem vet vem du kommer stöta på eller vad du kommer beskåda. Men en sak är säker, att skratt och närheten från andra människor kommer finnas där. Gemenskapen och kärleken, den som både fyller dig med glädje och bär dig när det känns tungt, den kommer vara närvarande.

Helt plötsligt befinner du dig bland bekanta ansikten och vänliga leenden som sitter som ett smäck på denna underbara morgon. Att bara möta någons blick ger dig ett rus genom kroppen - du är sedd och du blir hörd, och nu känns det så himla speciellt. Du lär dig, du jobbar, du kämpar, och glöden och inspirationen liksom hämtar du från närheten till personen jämte dig. Lunch med kollegor och klasskompisar, allas röster ekandes mellan tuggorna och bestickens klingande, som en ljuvlig melodi.

Dagen närmar sig sitt slut och tröttheten slår till för att sedan slås bort vid tanken på kvällens planer som ligger tätt inpå. Du ska hem, ta en snabb dusch, fixa dig, äta en snabb middag för att sedan möta upp dina kompisar för ett hejdundrades häng. Allt är genomtänkt, drycken, sällskapsspelen, musiken, och stämningen består av pirr och nästan en oförklarlig nervositet.

Äntligen möts ni upp, och du får uppfyllas av kramarnas endorfiner, såsom många gånger förr. Du känner smaken av lycka i drinken som slinker ner kanske alldeles för snabbt, och du mår som ett barn på julaftons morgon. Kvällen förgylls av skratt, människor, och dans - åh att dansa igen, du hade nästan glömt hur det känns.

Friheten. Närheten. Gemenskapen. Instinkterna som äntligen får levas ut, såsom vi var menade att vara. Tillsammans. I en hand, en famn, ett ögonkast. En grupp. En enhet.

Aldrig någonsin igen, tar du det för givet.

Gillar

Kommentarer