Året som blev till ett vänskapstest

Att flytta långt hemifrån till en ny plats är både spännande och oroande. Självständigheten innebär frihet, men också ensamhet. Att skaffa kontakter och relationer är behövligt, och det blir till en jakt på uppmärksamhet och hängivelse. Vänskaper byggs upp, likt känslan av närhet och glädjen i att dela en gemenskap med någon annan. Men också behovet. Behovet av andra. Och när världen tystnade där för ett år sedan, var behovet besvarat?

Vissa är skickliga i det här med att knyta kontakter och har inom kort på en ny plats samlat sig en bred vän-skara, både nära som mindre nära och bekanta. Samtidigt har andra svårare för att känna samhörighet, och något som borde vara så naturligt och avslappnat - att lära känna nya människor - känns istället ansträngt och påtvingat.

När jag flyttade till Kalmar från Stockholm lämnade jag bakom mig en hop med vänner som jag höll så kär. Numera hundratals mil bort, så har närheten till dem avtagit med tiden. Genom nya skolan träffade jag många människor men få som jag kände att jag verkligen kunde anförtro mig till. Jag antar att sådant är essentiellt för mig, jag vill inte omringa mig med människor som är opålitliga. Sedan antar jag att jag är väldigt svår att lära känna, om man nu inte delar samma intressen eller har känt mig sedan länge. Jag släpper inte in vem som helst nära inpå, men jag önskar att jag kunde. Sådan är jag. Ibland, speciellt nuförtiden, önskar jag väl att jag vore annorlunda.

Ända sedan coronan kom så har det gått upp för mig hur detta blev som ett test, för när allt kom omkring, vem "offrade sig" folk för att träffa? Vem ville träffa vem, när riskerna och osäkerheten härjade i samhället? Vilka höll sig nära när avstånden blev större? Vilka valdes bort? Vissa av oss, inklusive jag, fick aldrig tiden och chansen att skapa nära relationer på den platsen vi befann oss på innan världen stängde ner. Och till min besvikelse fanns det inte mycket djup i de relationerna som spolades upp på stranden. Det var sorgligt men så var det. Och den där personen jag ansåg vara mig närmast, den var längre bort än någonsin.

Ni som har många nära vänner, eller en enda stark stark vänskap, även nu, som ni väljer att träffa och som väljer er tillbaka, skatta er lyckligt lottade. Inte alla har det. Inte alla får uppleva känslan av att vara speciell för någon just nu. Inga förfrågningar om att träffas som dimper ner i inkorgen eller dagliga meddelanden om allt eller inget. Det fanns en anledning till att jag flydde hem igen när allt i världen var som värst under året som passerat; jag ville återfå närheten hos dem som ännu visste vem jag egentligen är. Och de som inte hann känna mig ordentligt innan, de kanske aldrig kommer göra det nu.

En somrig bild på tre vänner i förra året, från en vecka där vänskapens prov nådde A i betyg.

Gillar

Kommentarer

happyM
happyM,

Gud vad duktig du är på att skriva och det här är verkligen så tänkvärt! ❤️

nouw.com/happym
Fannypack
Fannypack,

Åh tack så himla mycket! Kram på dig <3

nouw.com/fannypack