Och så var vi iväg, en omöjlighet och något att se fram emot.

Jo men visst fasiken drog veckan igång i samma ilfart som förra.

Hinner inte fundera eller vänta in för varenda vecka efter en helg står tåget och väntar och sedan gasar det upp så är man iväg. Och precis så blev det. Det känns som måndagen inte har börjat för jag har ingen aning om vart den tiden tog vägen. För det är Tisdag morgon och jag ska försöka få till morgonens rutiner och packa väskan för morgonträning och promenad innan en arbetsdag.

Lugna hemmakvällar hela veckan för att kunna spendera energi på dagtid.

Ni hittar korgen här

Och så slog det mig häromdagen att jag borde handla hem vitaminer för att klara det påtagliga mörkret som kommer nu. Precis som varje år, kommer både mörkret och glömskan över att ta vitaminer för att upprätthålla. För att hösten är så jäkla mörk precis nu och för att den gnutta solljus man får under dom korta promenaderna inte alls räcker. Man kan inte på något sätt överleva på koffeinet av kaffet ända fram till våren. En omöjlighet.

Och för att få en gnutta av något fantastisk ska vi förhoppningsvis bestämma oss för skidresan och vart den bär av. För vi alla behöver något mindre att se fram emot, för att vintermånaderna ska fyllas med minst lika fantastiska upplevelser som sommaren. Man får inte glömma bort att det finns så mycket att göra även detta halvår.

Jag tänker aldrig sluta upp att uppleva nya saker, även sånt mindre som får vardagen att bli jäkligt mycket bättre.

Och förra vintern lovade jag mig själv att skaffa mig ett par skidskor, och i år kanske är året som jag införskaffar mig ett par. Kan ju inte längre bara stå bredvid och se på. I år ska jag leta upp mig ett par som ska få fylla ut hyllan i garaget.

Och jag kommer att klä mig så jäkla bekvämt idag också. För att arbeta bekvämt är prio i ett stressigare tempo. Det finns en lång lista över vad jag ska åstadkomma idag. Hemma ikväll väntar bara något slags pyssel och hemmatid.

Gillar

Kommentarer