dagen före lucia.

Hej.
Torsdag idag och det är lucia imorgon.
Var hos läkaren igår med fortsatt av min utredning, bara den vet jag att jag kommer inte må bättre.
Det är givet, jag har inga diagnoser. Bara att jag gått igenom så förbannat mycket så jag kan inte sortera ut det.
Jag är idag 26 år gammal, mått bajs sen 13 års ålder. Bara blivit intryckt en massa mediciner. Och får till svar, ryck upp dig. Du blir bra med dessa. Men de berättar aldrig om biverkningarna.. De berättar inte att man kan bli nollad i hjärnan och inte känna en känsla ens. Skönt kan man tycka, men det är det inte.
Min skakningar, mina muskelryckningar, mina magsmärtor och ledsmärtor är inte självförvållat. Det är mina mediciner. Min glömska och vimsighet är inte mitt normala jag. Utan det är sviterna av medicinen. Mina tänder fallerar och magen är kaos. Vad får man till svar? Inget, det är en normal biverkning. Vad har hänt med vår vård? Är det fortfarande tabu att prata om psykisk ohälsa? Nä, fram med hur det egentligen är så kanske man inte blir dömd som en latjävel som inte pallar jobba. Ett ökat behov av att sova. Ett ökat behov att bekräftelse? Ett ökat behov utav känslor. Ibland är det inte bara svart och vitt. Oftast är det höga berg och djupa dalar, ibland är det svårt att kontrollera sina känslor. Många kan tycka att man överdriver, många kan tycka att man bara är fjantig. Så är inte fallet, utan min verklighet.

Finns så mycket att säga, men då kan jag skriva hela dagen.
Tänk bara på att en person som kämpar med psykisk ohälsa är inte dum eller lat. Har bara varit stark förlänge.

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229