ETT ÅR SEDAN.

Idag, 17 oktober, är det ett helt år sedan vi plussade på stickan.

Ett plus på stickan som absolut inte var väntat, jäklar vilken chock det blev. Som sagt så var vi chockade och rädda, och OJ vad mycket tankar man hinner tänka på en och samma gång.

Var vi gravida? Nej, vi tar ett till test. What! Hur har detta gått till. P-piller (med förmodligen något slarv) verkade inte ha skyddat oss. Vad gör vi nu? Hur gör vi nu? Så många frågetecken. Men vi var ändå glada, att vi kunde bli gravida. Vi har nära och kära som har fått kämpa i flera år också blir det såhär för oss. Var det verkligen rätt tid? Vi är ju så unga, vi har ju hela livet framför oss.

Efter många kramar och mycket pratande så kommer vi gemensamt fram till beslutet att vi självklart ska köra på denna resa. Livets resa för oss. Vi skulle bli föräldrar, jag och min Adam. WOW. Vi skulle bli en liten familj.

Man hinner verkligen tänka på allt som man inte alls ska tänka på. Tänk om jag mister mina vänner? Tänk om det går åt skogen? Tänk om alla tycker illa om beslutet? Att det liksom ska behöva kännas så. Men när man sedan skiter i "tänk om" och "vad tycker dom andra" så LOVAR jag er alla att man kommer fram till ett bättre beslut. Man mår så mycket bättre, det gjorde iallafall jag.

Och vilken enormt tung sten som släppte bara jag fick berätta det för mamma och pappa. Tack för att ni är ni och tack för att ni finns för mig, oss och vår lilla Vega.

Jag visste ju så väl att jag skulle klara detta galant, att VI skulle fixa detta. Jag visste ju så väl att jag skulle ge detta barn all den kärleken jag har.

Det är det största som har hänt mig, att få Vega upp på mitt bröst. En blandning mellan mig och Adam, eller okej, just nu ser hon precis ut som Adam. Vår lilla guldklimp! Det är så underbart att du finns till.

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229

Nya inlägg

Nya inlägg