Cancer. Bara ordet skrämmer.

Man förstår nog inte riktigt alla tårar dom drabbade fäller. Alla tankar dom tänker. All smärta dom känner.

Allt för ofta tar man livet för givet. Dagarna går och vardagen flyter på. Jag har precis suttit och tittat på barncancergalan och gråtit. Säkert som dom flesta i Sverige har gjort denna måndagskvällen. Men usch vad mycket känslor det väcker av att titta på det. Att få höra både barnens och föräldrarnas ord om denna hemska sjukdom. Som för dom faktiskt är deras vardag. Att små barn ska behöva kunna säga att dom väntar in sina föräldrar i himlen? Nej fyfan, på ren svenska. Jag önskar inte ens min värsta fiende att behöva drabbas av detta elände.

Ikväll kramar jag extra hårt om min Vega och jag är så tacksam över att jag faktiskt kan göra det.

Igår glömde jag helt bort att blogga, vet inte om det är positivt eller ett negativt tecken haha. Vi hade iallafall en väldigt mysig söndag.

Jag och Vega sov kvar hos mamma och pappa i lördags så när vi vaknade hade vi en mysmorgon tillsammans.

Adam kom hem vid 11, vi väntade då in att Vega skulle vakna för att sedan åka till skogen och gå en promenad. Vi hade tänkt att gå till tjärnmyråsstugan men tiden räckte inte till. Så det fick bli 4 km i skogen bara.

Bättre lycka nästa söndag kanske?

Som alltid på söndagar, så blev det hämtmat. Eller ja, vi åt på plats denna gång. Kebabtallrik samt kycklingrulle. Sedan fick vi efterrätt hemma hos mamma. Mamma är själv igen nu då pappa har åkt till Finland med vår granne som har landställe där.

Till en annan sak.

Vår hund Zitha skulle hoppa upp i soffan i fredags och beräknade avståndet fel så hon halkade ner och när hon landade så bara skrek hon. Efter detta har hon inte varit sig själv. Ligger och häsar och skakar, samt går bara korta korta bitar. Så vi har varit i kontakt med djursjukhuset så vi ska åka ner till Sundsvall idag och titta efter hur och vart hon har skadat sig..

Lillskruttan, gud vad svårt det är när ett djur är skadat. Om dom ändå kunde prata. 😔💔

Hoppas endast på en stukning någonstans, samt att hon får smärtstillande!

Som sagt. Vega är ju väldigt lik sin pappa. Men vi tittade på gamla kort och jag måste ändå säga att det finns liiiite likheter från mig när jag var liten. Fast det blir ju liksom mycket Adam ändå när hon har fått det mörka av honom. Men mun, smilgropar och huvudform är ju ganska likt mig???? Haha, eller så ser jag kanske bara det jag "vill" se. 😂

Vad tycker ni?

Ska blir kul att se hur hon förändras framöver!

Hittade även bilder på både mig och min bror i samma badrock som Vega har nu. SÅ KUL, titta här!