Det var ett tag sedan - varför jag går sönder

Hej!!
Herregud vad längesedan det var jag skrev ett inlägg, och oj vad jag har saknat bloggen och alla andra fina bloggare här! Jag vet att jag inte måste förklara mig, men jag känner ändå att jag vill. Det är inget stort som hänt eller så utan jag har mått riktigt dåligt och varit så otroligt stressad. Den absolut största anledningen till att jag mått så dåligt är min bebislängtan och att jag och Fredrik är på helt olika platser. Jag vill att vi ska starta vår familj, helst typ igår, medan han inte är redo fören om kanske 2-3 år. Har därför en sån otrolig kamp inuti mig, jag älskar Fredrik mer än allt och jag vet att jag inte kan leva utom honom, men samtidigt går hela jag sönder av att gå runt och vänta. Jag har alltid drömt och även trott att jag skulle få barn i tidig 20 - års ålder, då det är min högsta dröm och min mening med livet. Andra vill liksom studera, resa, festa, skaffa en karriär osv innan de får barn då det är deras dröm. Därför tror jag att det är så himla svårt att få folk att förstå att familjelivet är min dröm. Som ni hör har detta alltså tagit så otroligt mycket tankeenergi, och eftersom jag oftast håller allt inom mig mår jag sämre än om jag bara kunnat prata. Jag både vill prata om det och samtidigt inte eftersom majoriteten av responsen jag får är negativ.
"Du är för ung", "Du förstår inte vad det innebär" "Det är inte bara gos" "Du kommer ångra dig".
Det värsta och vanligaste motargumentet jag får är att jag är för ung, liksom för ung för vad? Ingen säger att någon som är 30 är en bättre förälder än någon som är 20? Det är ju så otroligt individuellt när man känner sig redo och mogen. Och jo, jag vet vad det innebär, och att det inte bara är gos och mys. Jag har haft småsyskon, småkusiner och gått på förskola. Jag är fullt medveten om att det är gråt och skrik mitt i natten, bajsblöjor, spyor, övertrötta barn, sönderbitna bröst, potträning, läkarbesök, upptåg, förskoleinskolning, trotsåldrar, bråk, tjat, ett stökigare hem, mindre sömn, jag vet att det kommer finnas mindre pengar och tid för annat och tusen saker till. Men jag vet också att det innebär kärlek, ovillkorlig kärlek, godnattsagor, mys, lek, bus, glädje, skratt, roliga och kloka konversationer - har ni pratat med en tvååring, eller fyraåring, eller tioåring någon gång? Barn är så otroligt kloka och roliga, dessutom så frågar de massor och jag kan få lära de saker. Massor av pussar och kramar och oändligt med kärlek. Att någon ens tror att jag kommer ånga mig visar på att de inte förstår mig på något sätt. Vad kommer jag ångra? Att jag inte reste, festade, skaffade en karriär, "förlorade" min ungdom? Jag kommer verkligen inte ångra det, för jag har inget behov av allt som folk säger jag förlorar. Dessutom när barnen är så pass stora, så har jag fortfarande halva livet kvar att göra allt det som folk tycker är viktigt.
Vill bara förtydliga att jag och Fredrik pratar om detta, nästan dagligen. Jag försöker få alla känslor och vi försöker hela tiden komma på en lösning som får oss båda att må bra - men det är svårt.
Hoppas det finns någon här som förstår mig, för jag känner mig så ensam.

Avslutar denna vent med en bild på min tatuering!!! Visst blev den fin??

// Fanny Bjerenius 

Gillar

Kommentarer

happyM
happyM,
Åh som jag saknat dig fina du ❤️ Det där med att folk säger att du är för ung är ju bara så himla dumt!! Har två vänner som nu är 20 och 21 som båda har barn och dem klarar det alldeles utmärkt!! Dem har ju till och med mer energi till att ta hand om sina barn än vad många äldre har!! Stor kram ❤️nouw.com/happym
Sophia
Sophia,
Känner du att ni har råd ekonomiskt? Kanske borde hitta bostad först och sånt ❤️😊 förstår att längtab efter barn är stort. Längtar själv www.soophiiiaa.devote.se
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229