Rörd till tårar

Ja precis så var det idag känslorna har varit utanpå. Jag känner en sån oerhörd tacksamhet över ALLT detta jag/vi som familj upplever här på Lanta och det vi har upplevt under dessa 4 år vi varit här lite längre tid.
Vi har så mycket tid tillsammans som familj och det är fantastiskt.


Det är ju det som är så viktigt, tiden man får med sitt barn, den tiden finns knappt i Sverige, där är vi föräldrar mer stressade och ungdomarna är stressade. Här upplever vi att M är lugnare och hon har tid att sitta ner och prata med oss och det som påverkade mig starkt idag är att få höra henne berätta hur hon upplevt/upplever vår resa...

I dag när vi kom upp till skolan för att möta Mollie så var hon så glad för just idag blev hon återförenad med 3 tjejer som gick på Sanuk med henne förra året.
VILKEN LYCKA ❤ tänk vilka band och vilken fin vänskap de skapat med varandra.
De har inte sett varandra på 1 helt år men de fortsätter där de slutade, som om ingenting har hänt.

Bara det att sitta ner med henne och höra henne prata om skolan om nya och gamla sanuk kompisar. Vad hon ska göra i morgon, jo vattengympa i poolen, sen har hon Thaitema hon ska till templet till munkarna. Hon måste ha långa byxor och tröja med ärm (inte linne) inga bara axlar och färgen på tröjan får inte vara orange.

Varför vet jag inte, men munkarnas typ klänningar är ju oranga så det är kanske därför. Jag måste fråga M om det.

Hon berättade att hon jobbat med "boken om mig" i skolan, ett stort arbete som de gör i 9:e klass.

Hon ska skriva om en resa hon gjort och hon har då valt att skriva om våra resor till Thailand och hur hon har upplevt det att få gå på en skola i ett annat land än Sverige, hon läste upp berättelsen för mig och S och då brast det, så fint hon berättade om dessa 4 ggr hon gått på Sanuk hur det har påverkat henne och hur tacksam hon är över att få ha gjort det. M har lovat att jag ska få publicera hela berättelsen här på min blogg.

Mollie läste berättelsen och efter en stund avbröt hon sig och sa - mamma, nu när jag har skrivit allt detta så kom jag på att detta året är ju faktiskt sista gången jag kommer att gå på Sanuk.

Jag önskar verkligen att jag kunde spola tillbaka tiden och få gå om alla dessa år igen sa hon. Detta är den bästa tiden i mitt liv. Sanuk är den bästa skolan. Då fick jag en klump i bröstet och även om jag vet att det är så, så blev det så definitivt...kan meddela att jag hulkade och grät bakom mina solglasögon idag hur ska det då bli om 3 veckor när hon slutar.

Det var ju tårar av lycka oxå, dels för att Mollie pratar så varmt om Sanuk, kompisarna, lärarna och att hon har så härliga minnen från den här tiden, att hon fått uppleva så mycket och för att vi som föräldrar faktiskt vågade åka 2015, och prioriterade detta och åkte igen 2017, 2018, 2019 och att vi faktiskt har gjort detta möjligt för henne.

Vi ser ju att det verkligen har utvecklat henne som person.

Jag är oerhört stolt över henne och det fina hon har skrivit...redan i morgon kommer hennes egna ord att publiceras på min blogg.


                                                 ❤​ MOLLIE ❤

Gillar

Kommentarer