Så extremt osocial!!

Hej

Jag tror att alla tänker såhär när de läser blogg att hon e nog social men vet ni vad??

Jag är den mest osociala människa ni kan träffa faktiskt!

Jag avskyr att umgås med folk helt ärligt. Kan låta märkligt men jag jobbar på att bättra mig men jag är så extremt osäker på mig själv och tror att alla hatar mig så stänger inne mig själv för att slipp höra skitsnack bakvägen.

Jag är personen som liksom håller sig utanför och helst inte gör anspråk på luften runt om men jag tror även jag uppfattas som en besserwisser har jag fått höra och jag kan säga att det är inte min mening överhuvudtaget och det kanske är därför jag trivs bäst ensam.

Jag trivs hemma utan någon alls i princip men det är inte så att jag tackar nej till att umgås heller... oj nu blev det märkligt!


Jag har aldrig kommit överens med tjejer av en enda anledning: jag är livrädd för att bli utstött!

Under hela min uppväxt har jag alltid känt mig utanför och endast passat personer när man behövts och det har präglat min vuxna tid enormt. Skoltiden var en pina kan jag säga och enda gången jag hittade mig själv var i gymnasiet då jag hade en helt grym stöttepelare som liksom drog ut mig på allt hon kunde tänka och då kände jag mig behövd med inte för att de begärde något.

Jag är också rädd för att inte räcka till och tror alltid att folk begär mer än jag kan erbjuda på något sätt. Jag kan vända mig ut och in för en person men personen blir aldrig nöjd känns det som så därför vågar jag inte ge mig in i nya vänrelationer och jag avskyr om folk skulle känna att: fy vad hon e jobbig!


Varje dag tror jag att någon är arg och så på mig och min make är sjukt trött på det för jag frågar ganska ofta om han e sur och det är för att min osäkra sida inte kan läsa av honom alls utan måste fråga.


Hur är ni?




Gillar