Resan är evig med barn

Hej



Ni vet känslan när man ska på semester och man liksom ser framför sig ett scenario av lugn och ro. Man tänker sådär lite mysigt i bilen på vägen med lekar som gul bil eller sådant... bli det någonsin så?


Barnen tröttnar liksom på gul bil redan innan vi lämnat grusvägen hemma för tålamod är inte deras starka sida om jag skall vara ärlig?


Bebisen somnar och man tänker att så skönt att i alla fall en är tyst en stund men då får någon av de andra för sig att skrika i någon slags tävling om vem som har bäst röstresurser så därmed vaknade bebisen med och stämmer in i sången.


Sen ska vi fika i bilen på vägen i hopp om att korta ner resan 20 min men det slutar alltid med dricka utspillt (utspillt var att ta i för om sanningen skall fram så blev Saga irriterad på Casper och hällde ut det över hela honom) men jag lever fortfarande på hoppet om att det var en olyckshändelse.


Mitt tålamod är nog något bättre än Simons men när barnen liksom går bananas så får man ibland ångra bittert den där semestern man skulle åka på mest för deras skull. Jag inser ju varje gång att resan slutar med att man får städa bilen invändigt när man kommer fram och släppa ut barnen snabbare än blixten.


För alla med barn så spelar det ingen roll om resan är 20 min eller 5 timmar för resultatet är alltid detsamma men samtidigt gör man samma sak om och om igen så någon tjusning med det!

Gillar