När paniken infinner sig

Hej


Igår var en hemsk dag och hela förmiddagen hade jag ångest då jag avlivade min häst och var det absolut värsta jag varit med om men i alla fall...


På kvällen åkte vi till skogen med barnen och mest för att jag behövde träff andra vuxna människor och barnen har längtat efter att få leka av sig.


Så med korv och korvbröd i högst hugg gav vi oss ut och tände på eldstaden medans barnen cyklade på cykelbanan de byggt upp så fint.


Det var som ett lugn som infann sig och man kunde andas helt utan ångest eller liknande.. vi åt korv, kakor i mängder och festisarna flödade. Det var liksom såhär det skulle vara helt enkelt.


Sen kom ett skrik och alla som känner oss vet att Moa skriker av minsta lilla och när hon står och skriker vid cykelbanan så kände jag lite: men kom hit och berätta vad som hänt istället!

Men sen insåg jag att det var nog ”inget” utan något helt annat. Jo Casper hade kastat en sten i huvudet på Moa men det var såklart inte meningen utan de stod och kasta för att se vem som kunde kasta längst men Casper fick tyvärr slint på stenen och den landade på Moas huvud som sprack! Inte hela huvudet men en rejält flik sprack som ett V i större modell och herregud vad blod det rann.. alltså hela pannan, hela ansiktet, in i ögonen osv... galet mycket blod måste jag säga och då fick jag också panik kan jag lova.


Fick tvättat rent det med vatten och såg att blodet inte pulsade längre så på med tryck mot såret.


Casper skämdes ju ihjäl och sprang iväg och gömde sig. Det var ju inte hans fel men han blev sjukt rädd av allt blod men efter många om och men fick jag ut honom ur hans gömställe så vi kunde åka hemåt.


Hela kvällen sprang Saga runt och sa att hon också skulle få en Sten i huvudet... hon kan liksom inte släppa någonting den damen.


Idag fick Moa stanna hemma för att vila men imorgon skall hon få gå till skolan igen


Blev som sagt inte så mycket bilder tagna på grund av olyckan men lyckliga ändå

Gillar