När man är en vecka sen...

Hej

Fredagkväll och dagen har varit så hektisk!!

Alltså ni anar inte...

Sitter i lugn och ro med penseln i högsta hugg medans barnen halvt slår ihjäl varandra i rummet om en lite legobit och bara känner att nu andas vi om och om igen....

Det är det nya nu förstår ni, de bråkar så in i helsike mycket om ALLT! Alltså en legobit, en bit papper eller att någon tittade åt fel håll. Jag fattar inte? Är det så? Alltså med syskon? Medans jag funderar på detta och hör hur de gapar på varandra så plingar det till i telefonen och Josefin säger att hon är sen men är på väg!

Alltså va?

Ja jag hade tydligen nageltid idag kl 10 men jag hade för mig att det var nästa vecka
Först trodde jag hon skämtade men insåg att så var inte fallet och det var väl en väldans tur att hon är bäst helt enkelt och kunde klämma in mig på eftermiddagen istället!

Hos Josefin diskuterade vi det här med mitt kom ihåg som ofta gör sig påmint här hemma

Jag har liksom varit på BVC ibland en vecka innan tiden, en dag innan osv..
Jag har ibland noll koll!
Men jag är först att erkänna det skall ni veta och det finns en enda sak jag aldrig är sen till och det är om jag ska jobba men allt annat hamnar liksom lite utanför mitt minne emellanåt så jag lägger alltid in notiser i telefonen men nu har även Josefin skrivit in att hon ska påminna mig
😂

Det är banne mig omtanke från henne!

Jag är lite upp och ner och överallt jämt så tiden räcker inte till faktiskt!

Jag är jämt superstressad och imorgon kommer säkert bli likadan trots att jag enbart skall sticka ner till Therese med en påse men jag kommer stressa sönder mig för under natten hinner jag planera dagen in i minsta detalj om allt som måste göras

Så hej tidsoptimist

Gillar