När gamla blir ensamma

Nu mitt i natten fick det mig att tänka!

Oavsett hur jobbigt det än må vara med min mormor när hon ringer, tjatar och diverse saker så inser jag hur ensam hon är där ute!

Kanske ingen ursäkt men det får mig att tänka på när jag en gång blir gammal och hoppas innerligt att jag inte blir ensam.

Ok det hade varit bättre med korttidsboende ett tag men nu är läget inte sådant så då får vi acceptera det helt enkelt.

Har handlat för henne två/tre gånger på 1,5 vecka och egentligen är det väl inte mycket då vi alla andra har möjlighet att handla varje dag men hon har varken körkort eller orken. Om ingen handlar till de äldre så svälter de ihjäl ärligt talat!!

Tänk vad många som sitter ensamma utan någon som kan hjälpa dom och utan bil mitt i skogen. De litar på hemtjänsten som kommer någongång och hjälper dom men i övrigt är det utlämnade till att ta vara på sig själva.

På vår väg finns en äldre kvinna som en gång i veckan åker med flexlinjen (en buss för pensionärer) och jag tycker alltid så synd om henne som kånkar sina påsar och försöker rå om sitt hus även om vi sagt att vi gärna hjälper henne så vill hon inte besvära någon och jag inser att de flesta känner så helt enkelt.

Min mormor vill inte heller besvära någon tror jag men hon märker inte när hon gör det och det beror nog på hur vi är inställda till henne med och definitivt hur vi är som personer!

Jag har noll ork att åka ut, noll tid att åka ut och jag kan komma på hundra anledningar till varför jag inte ska åka ut men jag vet att någon måste, någon måste ge henne mat, ta ut soporna och ta in posten och någon måste säga hej och kolla att hon lever!! För om ingen gör det så kan hon ligga där ute död i en månad och vem bryr sig då?

Det är så svårt när man vet att så många är ensamma där ute och ingen bryr sig, skall det vara så??

Jag vet att dessa tider är jobbiga men jag inser också nu mitt i natten att det är inte för evigt och jag får offra den timman någon dag då och då eller de minuterna de tar att säga hej! Jag får prioritera om helt enkelt och i fredags var jag så trött att jag ville gråta men åkte ut ändå, idag var jag inte pigg på att dra in två griniga barn i affären för att handla till henne men jag gjorde det. Jag hade hellre sovit i fredags, jag hade hellre varit hem och myst med barnen idag och på fredag är det nog dags igen och då hade jag nog hellre haft fredagsmys men tror nog att vi hinner det med!

Vilka tankar man får mitt i natten men på riktigt så måste det kännas fruktansvärt att bli bortglömd? Så många som blir det varje dag och hoppas att jag aldrig blir det!

Jag tänker på tanten på vår väg som aldrig får besök utan sitter där själv och det enda livstecknet är när hon vinkar till oss när vi åker förbi, vad händer den dagen ingen vinkar?

Jag tänker på alla de som är ensamma som har hemtjänst någongång då och då och som är ensamma på jul?

Ska nog gå och lägga mig nu!


  • Nära Ödsmål

Gillar