Jag glömde i alla fall inte

Hej



Kvällen har lagt sig och jag älskar när familjen sover samtidigt som jag avskyr det, väldigt märkligt!


Jag är en sådan son kan älta saker i evigheter fram och tillbaka. Jag är så otroligt långsint så det är skrämmande och jag skäms nästan för det men svårt att göra något åt. Det som är så märkligt att jag kan älta saker som är flera år gamla liksom och då kan ni förstå hur mycket tankar som snurrar i min hjärna varje dag.


Just nu ältar jag nutida saker som vad Simon sa eller inte sa häromdagen, att Simon påminde mig hundra gånger om vår bröllopsdag men själv glömde han den?! Ni förstår ju?


Jag glömde ett år och har fått höra det så många gånger att jag i år hade köpt en present som han skulle uppskatta och gjorde frukost på sängen men vad gjorde han? Typ ingenting! Det känns ändå märkligt att han påmint mig så många gånger men ändå glömmer han helt själv?! Kanske inte samma villkor eller?


Nu kommer ju farsdag och hans födelsedag så kanske skulle glömma dom?


För mig kanske det inte är så viktigt (JO DET ÄR DET) men jag ser fram emot någon slags uppskattning för Simon skulle aldrig spontant komma hem med en blomma eller så... det händer liksom inte!


Däremot så känns det som om vi fortfarande lär känna varandra för både mina och hans presenter kan ibland slå helt fel. Jag e väldigt klar med vad jag önskar mig såsom frisörbesök eller något snarlikt men får alltid en bukett hembudad.


Så jag tänker att om tio år kanske vi äntligen kan komma ihåg dagar och ge varandra saker vi egentligen vill ha helt enkelt.

Som här!! En ny tandblekning har varit guld!!!

Gillar